Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

Roads to ruin

Vid vägs ände

Plikten att sätta press mot makten

Arten homo sapiens sapiens har erövrat världen och byggt samhällen i en allt rasande takt. Ett exempel är städernas utbredning. En studie konstaterade för några år sedan att den stadsyta som fanns 2010 skulle 2030 endast utgöra 40 procent, det vill säga mer än en fördubbling av stadsytan på 20 år.

Ulf Svensson: |2016-08-09| Mitt intresse för mark- och vattenfrågor har funnits sedan slutet av 1970-talet. Frågor kring mark- och vattenanvändning är ofta kontroversiella eftersom dessa dels direkt eller indirekt påverkar den fysiska miljön, dels påverkar ekonomiska förhållanden. I dagens värld med storskaliga förändringar, som exempelvis ett varmare klimat respektive städernas ständiga utbredning gör sig alltmer påminda, finns en forskare som bland annat fokuserat på nya vägbyggen – roads. 

Den australiske professorn William F Laurance har ägnat stor del av sin forskning med att undersöka vad som händer när vi bygger vägar, företrädesvis vägar i naturen. Vägar byggs även i befintliga städer, som exempelvis i Stockholm, och inte minst i de städer som nu planeras och byggs även om det finns andra alternativ. I denna globalprocess har Laurance hämtat exempel från Amazonas djungler men också på andra platser runt om vårt jordklot.

Vägar öppnar nya sår

I essän Roads to ruin skriver Laurance inledningsvis följande; "If you want to see how differently economists and ecologists view the world, just ask them about roads." Där ekonomer ser kostnadseffektiva vägar till ekonomisk tillväxt och tillhandahållande av sociala förmåner ser ekologer hur vägar i jungfrulig natur förstör grundläggande natur- och kulturvärden. I Amazonas, där professor Laurance verkar, förstörs 95 procent av all skog inom fem kilometer från en väg. Förutom att man tar ut enorma mängder timmer öppnar man också upp för tjuvjakt via nya vägar i känsliga naturmiljöer. 

Nu är det inte bara vägar som är problemet i Amazonas och liknande områden i världen. Även dammbyggen har liknande effekter där man blötlägger stora områden, bygger nya vägar för att överhuvudtaget kunna konstruera en damm och dessutom krävs omfattande kraftledningsgator.

Man kan även se andra exploateringsföretag i vägars kölvatten, nya gruvor, olja- och gasutvinning, olje- och gasledningar, sand- och grustag, samhällen och så vidare. 

Förutom kraftiga investeringar i Brasilien ser vi för närvarande, enligt professor Laurance, stora omvälvningar i Afrika där inte minst Kina är en viktig spelare. Inom de närmaste 15 åren kommer världen att investera mellan 60 och 70 biljoner US dollar i ny infrastruktur. De medel som läggs på infrastruktur omfördelar också förmögenheter och inte så sällan är det de minst bemedlade som betalar priset för dessa investeringar.

Hoten mot den biologiska mångfalden och människors välfärd
Det är illa nog att nya vägar öppnar upp för exploatering vilket regelmässigt sker över vanliga människors huvuden. Biodiversiteten brukar ta storstryk i denna typ av exploateringar. Nyckelarter, känsliga biotoper, vattenföroreningar, utsläpp av växthusgaser, svedjebruk (med stora andningsproblem för främst barn), klimatförändringar och så vidare skapar både gamla och nya växande problem. 

Professor Laurance forskarteam kunde också belägga från Amazonasområdet att för varje legal kilometer som byggdes fick man lägga till tre illegala kilometer. 

Överhuvudtaget är korruptionen, som är inblandad i dessa megaprojekt, ett minst lika stort problem för ett samhälle som den fysiska förstörelse som sker. Mutor och annan korruption vet vi är väldigt skadligt för alla samhällen och demokratin kommer därför på undantag med en rad negativa konsekvenser i dess efterföljd. FN:s nya 2030-mål blir i denna kontext allt svårare att nå, vilket bara ökar på orättvisorna än mera. Mord är till exempel inte helt ovanlig konsekvens av dessa förhållanden i områden som Amazonas och annorstädes.

Finansinstituten
Enligt professor Laurance har aktörer som the World Bank och Asian, African and Inter-American Development Banks lyssnat på sina kritiker i flera fall när det kommer till miljö och sociala hänsyn. Medan andra som Asian Infrastructure Investment Bank och the Brazilian Development Bank helt kör sin egen nya väg. För dessa sistnämnda är det bara pengar, makt och vinster som gäller. Det är enligt forskarna en game changer inom infrastrukturområdet. Det förebådar ännu flera investeringar i storskaliga exploateringsföretag utan hänsyn till varken miljö eller människor. 

Finns då lösningar eller vägar ut ur dessa dilemman för att både kunna utveckla ekonomin och miljön? Det första professor Laurance vill göra är att stoppa ett antal projekt som är särskilt förstörande, bland andra ett vägnätverk i norra Sumatra och i Serengeti. Överhuvudtaget bör vi inte öppna upp nya vägar in i känsliga naturmiljöer, för om vi "avoiding the first cut" är det enligt professor Laurance mycket vunnit. Att använda andra färdmedel, t.ex. båtar och helikoptrar enligt Laurance, eller luftskepp enligt min mening, kan vi se oundvikliga exploateringar (om det nu finns sådana) som "offshore"-projekt enligt forskarna. 

Att sätta press på finansinstituten är en annan väg att gå så att dessa tar hänsyn till FN:s 2030-agenda. Och slutligen påpekar professor Laurance: "We also need more proactive land-use zoning and rule of law, especially in vulnerable frontier areas. And we need to raise global awareness about the truly unprecedented dangers facing many of the world’s biologically richest and most environmentally important ecosystems."

Med tanke på hur världen för närvarande styrs känns förslagen lite som en otillräcklig förhoppning för att kunna vända utvecklingen. Men det är vår plikt att fortsätta sätta press på politiker, företag, organisationer, forskare och andra att fortsätta kampen för miljö och rättvisa.