Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

	Argumenten för rehabilitering av psykopati har bland annat gällt för att kvinnomisshandlare utförs av manliga psykopater till 50 procent. Psykopatikulturens yttringar har följt människans hela historia.	Glyptoteket i Köpenhamn Foto: Paul Lindberg

EMPATI

Psykopatkulturens gissel

Nödvändig rehabilitering

Egentligen finns ingen gripbar uppskattning kring psykopatidragens hela vidd. Det kan faktiskt visa sig vara av en mer chockerande omfattning, vilket påverkar färden mot framtiden. Civilisationer och kulturer har odlats till vad de är idag – evolutionen på gott och ont. Kring detta står vi inför problem som kräver ökad vetenskaplig handling – för humanitetens skull.

Paul Lindberg: |2018-06-12|  Psykopati skrämmer och fängslar, vilket tydliggörs av bland annat våldet och våldsunderhållningen. Människor blir påverkade! Så har det alltid varit – det ständiga gisslet. Men, kan psykopati vara ett diffust drag av arternas kamp? Vissa vill tro det. Det har också uttryckts att psykopati inte kan rehabiliteras. Med sådana ståndpunkter minskar möjligheten för en förhöjning av den vetenskapliga utvecklingen inom dessa ämnesområden.

Richard Dawkins skriver i boken Illusionen om Gud att även om arternas kamp följt människans utveckling så är det ändå inte på det sättet vi vill ha det. Nej, så vill inte ha det.

Psykopati kan tyckas likna arternas kamp, vilket kan vara missledande. I så fall skulle psykopati kunna förklaras som naturligt – vilket en del hävdar. Men den ståndpunkten väger lätt i jämförelse med det vetenskapliga sakläget av idag.

För det första är psykopaten beskaffad med personlighetsstörningar, som bedöms som patologiska. Och som av den anledningen behöver samhällets fulla stöd för en mer avancerad rehabilitering än vad som idag är möjligt.

Det avgörande med psykopati utgörs med bristen av empati (inlevelse och medkänsla). Enligt psykiatriexperten Katarina Howner, Rättsmedicinalverket, så är psykopati en kombination av arv och miljö. Det handlar alltså om behovet av en accelererad vetenskapsutveckling inom bland annat dessa ämnesområden.

I Danmark bedöms nya forskningsmetoder (2017) att befolkningen utgörs av hela 10 procent psykopati inbegripet med grav narcissistisk personlighetsstörning – vilket numera graderas som psykopati. Tidigare uppskattning gällde 3–5 procent av hela befolkningen. Den förändrade uppskattningen beror säkert på mera kvalificerade bedömningsmetoder och med vidareutvecklingen av instrumentet psykopatichecklistan.

Michigan State University gjorde en av de allra största undersökningar kring psykopatins omfattning i världen. Projektledaren Dr George Simon engagerade över 100 000 tusen människor från 63 länder. För att kringgå problemet med det misshagliga ordet psykopati ställdes frågan istället till de olika ländernas invånare om deras empatiska förmåga och oförmåga. Undersökningen gav avancerade resultat för den vetenskapliga kunskapsinformationen. I resultaten framgick det att befolkningen i Ecuador hade högsta graden av empati av alla länder. Danmark kom också med som ett av de främsta länderna i världen, medan Finland och Sverige låg lägst av Nordens länder. Resultaten kunde genom denna omfattande undersökning värdera de olika graderingarna av psykopatidrag.

I våldsunderhållningens värld har den kritiska psykologiforskningen gjort klart att alla påverkas av mängden komplexa skeenden som svischar förbi. Det gäller framförallt våldsfilmer på grund av dess utstuderade grandiositet. En hel del av bruset absorberar minnesintrycken och påverkar människor med varierande psyken.

Hjälten har numera övertagit psykopatens kallblodiga agerande. Sådana hjältefilmer har det funnits gott om, men som idag eskalerat och gett nya publika rekord. Handlingen i dessa filmer visar hur skurkar behandlas med ett extremt våld, som utgör filmernas huvudinnebörd – våldet i sig.

Robert D. Hare, en av de främsta inom psykopatiforskningen, varnade för våldsunderhållningen, som har en direkt koppling ihop med psykopatidefinitionen. Tillsammans med andra forskare bedömer de att just dessa kopplingar påverkar mängden av publiken vilket frambringar konsekvenser. Det djävulska är att med denna underhållning sväller också våldsinnehållets antihumanitära själsläggning. "Hjälten" har istället tagit över psykopatidragen och t.o.m. överglänser skurkens våldstemperament i den grandiosa rolltolkningen.

Övertygande tecken inom filmindustrin visar att många regissörer själva lider brist på empati och tävlar istället om allt morbidare prov på en förhöjd estetiserad våldsunderhållning. Detta är en absurditet mot humanitetsbehoven.

Efter det att psykopatichecklistan klargjordes, så kan forskningen med exakta diagnoser definiera vem som är psykopat. Avsikterna med denna kunskap gällde från början forskningen av en möjlig rehabilitering för de behövande och skyddet för samhällsbyggets socialisation och humanitet. Men det har inte lyckats. De som hitintills diagnostiserats som psykopater skulle utgöra omkring 1-3 procent av Sveriges befolkning och som främst representeras av långtidsinternerade. Och de utgör omkring 40 procent av långtidsinternerna. I samhället i stort har ingen generell diagnostisering utförts. Det finns emellertid kunskap om en betydligt bredare gråzon inom alla sociala samhällsskikt kring en befintlig psykopati och med olika grader av drag. Maktmänniskor är en del av denna gråzon.

Ett av det sämsta argumentet mot rehabilitering har tidigare varit att "psykopater är omöjliga att bota". Argumenten för rehabilitering har istället gällt att hälften av kvinnomisshandlare utförs av manliga psykopater.

Politikern Reza Zarenoe (L) menar att "människor med psykiska funktionshinder har samma rättigheter som andra för att kunna leva ett normalt liv. Det handlar om mänskliga rättigheter. Och därför ska psykiatrin prioriteras. Inom psykiatrin har fokus länge legat på utbildning för baspersonal och stöd till samverkan, medan den kliniska forskningen inte prioriterats i lika hög grad. Klinisk psykiatrisk forskning har successivt marginaliserats för att i dag vara näst intill utplånad. För att lyfta psykiatrin är det nu dags för en stor, bred, uthållig och riktad satsning på psykiatrisk klinisk forskning."

Slutsatsen gäller att det inte alls är något naturligt med psykopati – bara för att det alltid funnits – och som inte heller driver evolutionen framåt. En viktig del av evolutionens mentala framgångar beror på människans medvetna socialisation och förmåga till insikten om den medmänskliga nödvändigheten.

På liknande sätt kan man jämföra detta med forskningen av cancer, alzheimer demens eller med en hel del andra sjukdomar. Cancer kan i en allt högre grad medicineras, och alzheimer kan numera till stor del bromsas, och som inom något år kan medicineras för att rengöra nervtrådarnas synapser från plack. Och det är med avancerad forskning tillsammans med höggradiga forskningsgrenar som vi kan förvänta oss att psykopati ska kunna rehabiliteras och helas.

Empati utgör grundpelaren för den civiliserade humaniteten – om detta brister leder det till skada för många människor. Så är det idag! Psykopati måste helt enkelt kunna rehabiliteras, genom ökade resurser och breddningen av den gränsöverskridande vetenskapen.