 |
|
Plockepinn
inför ett politiskt landskap som kan komma att bli helt oigenkännligt. |
Foto:
RLC
|
LEDARE
Politiskt
plockepinn
Ett
kvarnhjul om halsen
Centerpartiet
ser ut att rämna, likaså Kristdemokraterna. Folkpartiet, med många
radikala socialliberaler, håller ställningarna. Frågan är vad
som händer vid nästa års riksdagsval. Kommer Sverige att byta
skepnad, lämna den position som alla i världen hyllar oss för, nämligen
att vara det välmående, tillitsfulla och öppna samhälle som
verkar trotsa alla ekonomiska och sociala grundlagar samt kreerar
den ena internationella bestsellerförfattaren efter den andra.
Ulf Svensson: |2013-02-17| Nyligen
gav LO ut en redogörelse för löneutvecklingen för den så
kallade eliten. Man konstaterar lätt att denna elit drar ifrån även
om den ekonomiska eliten spelar i en egen division. Problemet är när
politiker, byråkrater och andra grupper inom makteliten gör sina
egna spelregler; vem i samhället har avtal som göra att man efter
några års slit kan lägga av efter 40 – 45 årsåldern – vi
vet alla svaren. Problemet är att när vissa grupper, eller vissa
individer, når vissa positioner så svänger också lojaliteter
vilket gör att man solidariserar sig på ett annorlunda sätt än
från den position man startade ifrån.
I
denna genre finns också frågan om löneandelens storlek av vad vi
totalt producerar för värden i samhället. Här är begreppet
produktivitet centralt, det vill säga vad vi i dag i genomsnitt
producerar per person av produkter och tjänster. Produktiviteten
har ökat kraftigt under senare decennier tack vare
teknikutvecklingen, effektivare organisering, ökat arbetstempo samt
att den insatta energin ökat inom produktionsprocessen. Vinsterna
har i paritet med detta ökat kraftigt inom industrin medan lönerna
successivt tappat mark visavi avkastningen. Kort sagt: kapitalägarnas
andel av det totala produktionsöverskottet har ökat kraftigt på löntagarnas
bekostnad. Är detta ett problem?
Tilliten
och solidariteten
Det
finns någon typ av koppling mellan begreppen elit och tillit.
Eliter kan mycket väl erhålla tillit, erkänsla och lojalitet från
övriga samhällsmedborgare. Men det finns gränser. När till
exempel samma LO som gör rapporter typ ”Maktelitens inkomster”
konfronteras med vad deras representant i styrelsen för stiftelsen
Anna Johansson-Visborgs Minne vill göra med de små stugorna som
finns på en udde i Nacka, blir det ”inga kommentarer”. Anna, som
var med och grundade en av Sveriges första fackföreningar för
kvinnor, insåg tidigt att trots arbetarnas rätt till semester så
innebar inte det automatiskt att man kunde ta semester och njuta av
den svenska sommaren. I dag finns därför ett 80-tal små stugor
som enbart kan hyras av kvinnor med låg inkomst men där nu ett
stort antal är rivningshotade.
Denna
stiftelse har tidigare valsat runt i media. Det visade sig nämligen
att flera manliga facktoppar hyrt de mest attraktiva stugorna för
egen del. Tyvärr finns många liknande fall av liknande beteende
bland fackföreningsaktiva och politiker som tillskansat sig förmåner
som man varken haft rätt till eller haft behov av eftersom man haft
mycket bra betalt. Nu verkar dessutom en ny skandal på att rullas
upp – Reumatikerförbundet.
Vi har i tidigare artiklar även pekat på
liknande förhållanden inom kyrkans värld. Att just arbetarrörelsen,
kyrkan och centrala organisationer för människors välfärd
utnyttjar sin ställning är självfallet extra allvarligt när det
kommer till solidariteten i ett samhälle. Det finns faktiskt gränser
i vår gränslösa värld. När dessutom kapitalägarnas andel av
produktionsresultaten har ökat kraftigt, vilket gjort att en liten
procent av befolkningen äger en mycket stor del av kapitalet,
utmanas till slut även tillit och solidaritet på samhällsnivå.
Människans
utsatthet
I
DN den 20 januari skrev Nike Markelius en artikel som kan få stor
betydelse för nästa val. Nike, som är trummis med mera, beskriver
hur en människas utsatthet kan te sig i en värld med jobbcoacher,
Fas 3, arbetslöshet, att bli utförsäkrad, må dåligt och så
vidare. Eftersom hon är artist, musiker, kompositör, trumslagare,
konstnär och kreatör har hon en grundläggande kompetens att
uttrycka sig vilket hon gjort mycket väl.
En sak som jag särskilt
tänker på när jag läser hennes text, respektive den text hon
skriver om reaktionerna på hennes ursprungstext, är ett avsnitt
kring meriter. Det enda som kan stå med i en meritförteckning är
det som skett de senaste tre åren men också att man måste ha en
utbildning om en merit ska vara gällande. Att hon har 34 års
erfarenhet av kreativt arbete sopas således bort i ett penndrag. Och
arbetsgivare eller uppdragsgivare kan på detta sätt inte få reda
på vilka möjligheter just denna person skulle kunna tillföra en
verksamhet, ett företag eller ett projekt. Hon avslutar sin artikel
med att tala om att vi nu ser en ny, större och tystare underklass
håller på att växa fram.
Gränslöshetens
nya gränser
I
vår nya gränslösa värld blir livet för många både bättre och
sämre. Ser vi till statistiken kan vi konstatera att fler lever i
fred än tidigare och att stora grupper i nationer som Kina, Indien,
Brasilien, Sydafrika med flera länder utanför Europa ökar sitt välstånd.
Parallellt med denna utveckling uppstår emellertid en ökad klyfta
mellan de som har och de som inte har. När dessa klyftor ökar, såväl
i utvecklade ekonomier som i underutvecklade, ökar också spänningarna
i samhället.
Nya politiska rörelser har till exempel växt fram
som en följd av att en allt större skara hamnat på livets
skuggsida. Trots starka demokratiska rörelser och traditioner ser
vi nu en ökad protest även i vårt eget land. Min slutsats är att
vi som har kraften att göra skillnad också gör det, vilket bland
annat innebär att vi kämpar för att vi monterar ner alla system
som drar undan mattan för människor som hamnat i andlig eller
fysisk nöd.
Vi bör därför handskas varsamt med det politiska
system vi har, så det inte blir till ett kvarnhjul om halsen för en
demokratisk och solidarisk utveckling.
|
