 |
| |
Demonstration
i London, 9 november 2021 med krav på att Pfizer/Bionetch
bidrar till rättvisare global fördelning av covid-vaccin.
|
Foto:
Amnesty
International |
AMNESTY
INTERNATIONAL
Rättvis
återhämtning efter
covid-19
sveks
Politiska
ledare och företagsjättar svek löftet om en rättvis
återhämtning från pandemin. Amnesty International släpper sin
årsrapport. Världsledare och företagsjättar roffade åt sig makt
och pengar samtidigt som de krängde falska löften om en rättvis
återhämtning från covid-19.
Dusan
Djuric: |2022-03-30|
Det internationella samfundet misslyckades
fullständigt med att hantera en mångfald av konflikter, vilket
banade väg för en eskalering. De mest
marginaliserade grupperna i världen är de som påverkats mest av
covid-19, i Afrika, Asien och Latinamerika
2021
samverkade rika länder och företagsjättar för att lura
människor med tomma löften om en rättvis återhämtning från
covid-19-pandemin. Det är ett av vår tids största svek,
konstaterar Amnesty International i samband med att organisationen i
dag släpper sin årliga sammanställning över mänskliga
rättigheter i världen.
I
rapporten “Amnesty International Report 2021/22:
The
State of the World’s Human Rights” konstaterar Amnesty att
stater och företagsjättar i själva verket har fördjupat den
globala ojämlikheten. Rapporten kartlägger de grundläggande
orsakerna – bland annat företagens farliga girighet, ett brutalt
nationellt egenintresse, jämte regeringars försummelse av
sjukvård och offentlig infrastruktur.
–
Ledare efter ledare gav löften om en nystart och nya och fungerande
system för att ta itu med de djupt rotade ojämlikheter som
förvärrades som en konsekvens av pandemin. Men verkligheten blev
en tragisk fars om girighet och svek, som de genomförde i samverkan
med företagsjättar. Effekterna av detta har skadat redan
marginaliserade grupper, däribland de som lever i ihållande
fattigdom, säger Agnès Callamard, generalsekreterare för Amnesty
International.
–
Vid nästan varje tillfälle har ledare och företag valt att
befästa snarare än att upphäva de systemiska ojämlikheterna
bakom pandemin. Detta trots att de lovat att göra det motsatta -
och trots att människor över hela världen höjt sin röst och
gjort det tydligt att det de vill ha en mer rättvis värld, baserad
på mänskliga rättigheter, säger Anna Johansson,
generalsekreterare för Amnesty Sverige.
–
2021 borde ha varit ett år för läkning och återhämtning. Men
istället för att ta itu med orättvisorna och ojämlikheten, som
fördjupats under pandemin, har många stater använt pandemin som
förevändning för att tysta fredliga demonstranter, journalister,
människorättsförsvarare och andra som protesterat och krävt
rättvisa, säger Anna Johansson.
Vaccinets
framgångar undergrävdes av girigheten
Vaccinets
framgångar undergrävdes av nationellt egenintresse och företagens
girighet. Den snabba lanseringen av vaccin
mot covid-19 väckte hopp om att man skulle kunna sätta stopp för
pandemin globalt. Men i slutet av 2021 var bara fyra procent av dem
som bor i låginkomstländer fullt vaccinerade, trots att man
tillverkat tillräckligt mycket vaccin för att kunna vaccinera hela
världen.
–
På toppmöten som G7, G20 och COP26 levererade politiska och
ekonomiska ledare tomma ord om en politik som skulle leda till ett
paradigmskifte för tillgång till vaccin, öka investeringar i
sociala skyddsnät och ta itu med effekterna av
klimatförändringarna. Chefer för stora läkemedelsföretag och
teknikjättar rabblade sina repliker om näringslivets ansvar. I
detta avgörande ögonblick var manegen krattad för återhämtning
och verklig, meningsfull förändring mot en mer jämlik värld,
säger Agnès Callamard.
–
Men de tog inte vara på möjligheten, utan föll istället tillbaka
på en politik och praxis som skapade djupare ojämlikhet. Medlemmar
i rikemansklubben gav löften offentligt som de sedan backade ifrån
privat.
Länder
bunkrade mer vaccin än de behövde
Rika
länder som EU:s medlemsstater, Storbritannien och USA bunkrade mer
vaccin än de behövde, samtidigt som de blundade när
läkemedelsjättar prioriterade vinster framför människoliv och
vägrade att dela med sig av sin teknologi för att möjliggöra en
bredare fördelning av vaccin. Under 2021 beräknades Pfizer/BioNTech
och Modernas vinster till 54 miljarder dollar, samtidigt som inte
ens två procent av deras vacciner levererades till
låginkomstländer.
Läkemedelsjättarna
var inte de enda storföretag som prioriterade vinster och därmed
underminerade återhämtningen från pandemin. Sociala medier som
Facebook, Instagram och Twitter visade sig utgöra grogrund för
spridning av desinformation om covid-19, samtidigt som företagen
tillät vaccinskepsis att blomstra i deras plattformar. Även en del
politiska ledare agerade som superspridare av covid-desinformation
och sådde misstro och rädsla för egen politisk vinnings skull.
–
Sociala medie-jättar lät sina lukrativa algoritmer sprida skadlig
desinformation om pandemin, och prioriterade det uppseendeväckande
och diskriminerande framför sanningen. Så mycket som de här
företagen profiterade på desinformation, och med tanke på hur den
påverkade miljontals människors liv, har de här företagen mycket
att stå till svars för, säger Agnès Callamard.
Marginaliserade
drabbades hårdast av konsekvenserna av pandemin
Det
var länderna i det globala syd som bar konsekvenserna av samverkan
mellan företagsjättar och västerländska regeringar. Förödelsen
förvärrades av sönderfallande sjukvård- och välfärdssystem som
försummats i decennier. Ingenstans var denna effekt tydligare och
grymmare än i Afrika, vilket är anledningen till att Amnesty i dag
lanserar sin rapport från Sydafrika.
I
slutet av 2021 hade Afrika den lägsta vaccinationsgraden i
världen. Bara åtta procent av befolkningen var då fullt
vaccinerad, på grund av otillräckliga vaccinleveranser genom
COVAX-samarbetet, AVAT (African Vaccine Acquisition Trust) och
bilaterala donationer av vaccin. Kontinentens befolkningar har
lämnats utan skydd när vaccinationskampanjer misslyckats i länder
med en redan bristfällig sjukvård.
I
Vietnam drabbades kvinnliga migrantarbetare särskilt hårt, och de
har vittnat om svårigheter med att få mat på bordet och att få
andra grundläggande behov tillgodosedda. I Venezuela förvärrade
pandemin en redan existerande humanitär kris: I slutet av 2021
levde 94,5 procent av befolkningen i inkomstfattigdom och 76,6
procent i extrem fattigdom.
–
Redan marginaliserade människor fick i många länder betala det
högsta priset för de privilegierades politik. Rätten till hälsa
och liv kränktes i stor omfattning, miljontals lämnades utan
hjälp i en kamp för att få ekonomin att gå ihop. Många blev
hemlösa, barn lämnades utan utbildning, och fattigdomen ökade,
säger Agnès Callamard.
–
Att inte kunna få till en global lösning på pandemin är ett
globalt misslyckande, som också banat väg för större konflikter
och orättvisor. Stigande fattigdom, matosäkerhet, och regeringars
sätt att använda pandemin för att förtrycka oliktänkande och
protester – alla dessa frön såddes under 2021, vattnades med
vaccin-nationalism och gödslades med rika länders girighet.
Den
farligt svaga internationella responsen gör att konflikter sprids
År
2021 bröt nya och olösta konflikter ut eller fortgick i
Afghanistan, Burkina Faso, Etiopien, Israel och de ockuperade
palestinska områdena, Libyen, Myanmar och Jemen, med stridande
parter som kränker folkrätten. I de här konflikterna har
miljontals fördrivits, tusentals dödats, hundratals utsatts för
sexuellt våld, samtidigt som sköra sjukvårdssystem och ekonomier
drivits till ruinens brant.
Det
globala misslyckandet med att hantera dessa konflikter bidrog till
mer instabilitet och förödelse. Den mest uppenbara beviset på
ineffektiviteten i den internationella responsen var förlamningen
hos FN:s säkerhetsråd. Säkerhetsrådet misslyckades med att agera
mot grymheter i Myanmar, människorättskränkningar i Afghanistan
och krigsbrott i Syrien. Den här skamliga passiviteten och
fortsatta förlamningen av multilaterala organisationer, och
mäktiga staters bristande ansvarstagande, bidrog till att bana väg
för Rysslands invasion av Ukraina, som är en flagrant kränkning
av folkrätten.
–
Allt för sällan kom den internationella hjälp som behövdes.
Rättvisa och ansvarstagande var allt för sällsynt. Istället
spred sig konflikterna, konsekvenserna förvärrades över tid och
med allt fler inblandade parter. Nya områden för konflikt
öppnades upp. Nya vapen testades. Mer död och skada utkrävdes.
Värdet på människoliv minskade. Den globala stabiliteten drevs
till bristningsgränsen, säger Agnès Callamard.
Den
bakåtsträvande trenden att tysta kritiker
Just
när vi behövde oberoende röster som mest blomstrade den
bakåtsträvande trenden att tysta kritiker. Under
2021 använde regeringar världen över en allt större arsenal av
verktyg och taktiker för att kväva oberoende och kritiska röster.
Människorättsförsvarare, civilsamhällesorganisationer, medier
och oppositionsledare utsattes för olagliga frihetsberövanden,
tortyr och försvinnanden, ofta i skydd av pandemins rökridå.
Under
2021 antog minst 67 länder nya lagar som begränsade yttrande-,
mötes- eller föreningsfriheten. I USA lades över 80 lagförslag
fram i 36 delstater i syfte att begränsa mötesfriheten. I
Storbritannien föreslog regeringen en lagstiftning – “Police,
Crime, Sentencing and Courts Bill” – som drastiskt skulle
inskränka rätten till fredliga demonstrationer och utöka polisens
befogenheter.
Digital
teknik har fortsatt att utnyttjas, som i Ryssland där regeringen
använde ansiktsigenkänning för att genomföra storskaliga
gripanden av fredliga demonstranter. I Kina har myndigheterna krävt
att internetleverantörer stryper tillgången till hemsidor som “äventyrar
nationell säkerhet” och blockerar appar där kontroversiella
ämnen som Xinjiang och Hongkong diskuteras. I Kuba, Swaziland,
Iran, Myanmar, Niger, Senegal, Sydsudan och Sudan har myndigheterna
stängt ner eller begränsat internet för att hindra människor
från att dela information om förtryck och att organisera sig.
–
Många stater intensifierade sina ansträngningar för att tysta
kritiska röster, när vi i själva verket hade ett skriande behov
av forum för diskussion och debatt om hur vi bäst möter de
utmaningar som 2021 förde med sig, säger Agnès Callamard.
Vi
måste stå upp mot sveket
Även
om de styrande under 2021 saknade ambition att möta ett av
mänsklighetens största hot så kan man inte säga detsamma om
människorna de borde ha företrätt.
I
Colombia gick demonstranter ut på gatorna efter att regeringen
beslutat att höja skatterna trots att folk kämpade för att ha
råd med mat till sina familjer under pandemin. I Ryssland
demonstrerade oppositionen trots faran för storskaliga gripanden
och åtal. Indiska jordbrukare protesterade mot ny lagstiftning som
de befarade skulle riskera deras försörjning.
Ungdomar
och aktivister från ursprungsbefolkningar runt om i världen
kritiserade ledare för deras oförmåga att agera på klimatkrisen.
Civilsamhällesorganisationer, däribland Amnesty, lobbade
framgångsrikt för erkännandet av rätten till en ren, hälsosam
och hållbar miljö. Organisationer förberedde och lade fram
innovativa och strategiska åtal och anmälningar mot
multinationella företag som Nike, Patagonia och C&A för deras
inblandning i tvångsarbete i Xinjiang, Kina.
Pegasus-projektet
Ett
lysande exempel på samarbete är Pegasus-projektet, där fler än
80 journalister med tekniskt stöd från Amnesty avslöjade att
spionmjukvara från israeliska NSO Group hade använts mot
regeringschefer, aktivister och journalister i Azerbajdzjan, Ungern,
Marocko, Rwanda och Saudiarabien.
–
Folkrörelser över hela världen har med sitt påtagliga och
ihärdiga motstånd visat att det finns hopp. Okuvade och orädda
tar människor strid för en mer jämlik värld. Om regeringar inte
är intresserade av att bygga ett bättre samhälle har vi inte
mycket att välja på. Vi måste bekämpa varje försök att tysta
våra röster och vi måste stå upp mot deras svek. Därför
lanserar vi de kommande veckorna en global kampanj för solidaritet
med folkrörelser, en kampanj som kräver respekt för rätten att
demonstrera. Även om våra ledare inte vill så måste vi stärka
och ta vara på den globala solidariteten, säger Agnès Callamard.
Amnesty
om mänskliga rättigheter i Sverige 2021
Amnestys
årsrapport lyfter bland annat den oproportionerligt höga graden av
svår sjukdom och dödsfall till följd av covid-19 i Sverige bland
personer med utländsk bakgrund. Socioekonomiska faktorer som
trångboddhet och en lägre vaccinationsgrad anses vara bidragande
orsaker.
I
juni presenterades en utredning om en ny lag om ordningsvakter;
utredaren föreslår att privata vakter ges utökade
maktbefogenheter och att dessa ska spela en allt större roll i
ordningshållningen. I sin remiss lyfte Amnesty bland annat risker
för maktmissbruk och diskriminering från ordningsvakters sida.
I
juli trädde ändringar i utlänningslagen i kraft, vilket kraftigt
begränsade möjligheterna till familjeåterförening. Genom detta
permanentades i princip den restriktivitet som introducerades i och
med den så kallade tillfälliga lagen 2016, tänkt att gälla
enbart under begränsad tid. Samma månad införde Migrationsverket
ett tillfälligt stopp för utvisningar till Afghanistan.
I
september presenterade regeringen ett förslag till en ny lag om
konsultation i ärenden som kan få särskild betydelse för det
samiska folket. Förslaget innehöll dock inte principen om fritt
och informerat förhandssamtycke, FPIC. Sveriges urfolk, samerna,
har prövats hårt genom fortsatt utvinning av mineraler, ökad
avverkning av skog och utveckling av vindkraft i norr och berörda
samer har inte gett samtycke till ingreppen. Flera av projekten
riskerade att få förödande konsekvenser för renskötande samiska
samhällen.
I
november tillsatte regeringen en utredning med syfte att ge polisen
och åklagare befogenheter att använda kameraövervakning,
avlyssning och husrannsakan utan misstanke om brott.
I
november presenterade regeringen ett utkast till ett lagförslag om
en ny modern könstillhörighetslag. Förslaget baseras i huvudsak
på individens rätt att själv identifiera sin könstillhörighet
och separerar tydligt processen kring att ändra kön i
folkbokföringen från den medicinska processen inom vården. Den
nya lagstiftningen ska ersätta den nuvarande 50 år gamla lagen.
I
november väckte svensk åklagare åtal mot två företrädare för
dåvarande olje- och gasföretaget Lundin Oil AB (numera Lundin
Energy) för medhjälp till grovt folkrättsbrott i Sydsudan.
Amnesty var bland de första att rapportera om
människorättskränkningar som skett i området där Lundin Oil och
andra internationella oljeföretag var verksamma, i dåvarande
södra Sudan.
Läs
mer om vårt globala arbete på
www.amnesty.se |
