Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

	Hotet mot mänskligheten är människan! Men, det är stor skillnad på människa och människa!	Foto: Fine Pix 2

COP 26 / KLIMATKRISEN

Politik mot vetenskapen

Det mest negativa blev undsättningen för stormakternas energidominans av exempelvis kol- och oljeanvändningen. Det handlar bl.a. om försvaret av den omfattande fossilekonomin. Många av dessa ägarmakter har rejält sökt bromsa kampen mot klimathotet.

Paul Lindberg: |2021-11-14| Resultaten av COP 26 blev till viss del en seger för de makter som varit orsaken till den globala uppvärmningen. Det vill säga den globala världshandeln och dess industriella framgångar – som alltså handlat på gott och ont – men som nu på sista varvet mest handlar om ont. Lokalt kan det i vissa punkter se ut som en viss hoppfullhet, exempelvis överenskommelsen om 1,5 graders strecket. Men sådana uppgörelser har globalt hitintills inte varit särskilt tillförlitligt. Och det kan komma att utgöra ett avgörande problem framöver – även om det kan se bra ut i dagsläget. Det handlar om att skjuta problemen framåt i tiden – precis som det gjorts tidigare.

Moraliskt ansvariga har i stort sett varit den politiska makten som bokstavligen kört över de mänskliga anspråken och det vetenskapliga kunnandet, vilket sannerligen kommer att utöka det växande hotet mot livet på vår planet. Beslutet togs av stormakterna med stöd från bl.a. fossilekonomiska intressen och som nu har kört över COP 26. Det är naturligtvis mycket mer än sorgligt. 

Det sorgliga med världspolitiken har varit att kampen mot klimathotet mest har gällt räddningen av den nuvarande ordningen och den nuvarande industriella världsekonomin. Och slutsatsen med det tidsmomentet blir att det får bära eller brista. Det finns nämligen inga åtgärdspaket i den omfattning som är nödvändigt för att kunna stoppa den nu ökande uppvärmningen av planeten – på grund av den överenskommelse som slöts i och med COP 26.

Flera politiker har skamligen kört över sina egna medborgares behov och förhoppningar och liksom saboterat COP 26-förhandlingarna. Det har varit ett spel för att rädda fossilekonomin och som utförts av de länder som till stor de profiterar på sin oljeproduktion, men också av fossilanvändande länder med påtvingandet av exempelvis fortsatt och säkrad bilautomation.

Politikens koppling till sveket

Den politiska världsordningen har under alltför lång tid pressat framskjutningen av den globala uppvärmningen  – på alla sätt och vis och med alla medel. Och det på grund av att kunna säkra den nuvarande världsindustrin först och främst – och i andra hand rädda klimatet. Det är naturligtvis en infernalisk problemsituation. Men det problemet måste självklart prioritera livet före den industriella verksamheten, vilket annars kollaberar hela planeten. Det svekfulla är att politiken först och främst tycks värdera ansvaret för den nuvarande världsekonomin – som om det skulle kunna vara den enda vägen att stoppa den globala uppvärmningen.  

Sveriges miljöminister Per Bolund uttalar sig i en DN intervju att han ser positivt på COP 26-överenskommelsen. Och det gör säkert många andra politiker runt om i världen också. Många av de länder som segrade i överenskommelsen har uttalat sig med stor förnöjsamhet. USA räddade sin produktion av fossila bränslen. Storbritannien stöttar inte längre finansieringen till länder som skadas av klimatförändringarna på grund av GB:s fossilbranscher. Och så är det med många länders politiker. De tar sina ekonomiska intressen före de nödvändigaste klimathoten.

Sabotaget mot klimatansvaret

Runt världens länder är det politiken som står och väger för att möjliggöra en nödvändig klimatomvandling. Hela fossilhandeln tillsammans med bilhandeln och dess industrier och hela världshandeln i stort utgör till stor del ett hot mot mänskligheten. Och det grundar sig på svårigheten att ta ansvaret av det nödvändigaste i den nuvarande sakförhållandet. Det som orsakar den globala uppvärmningen måste åtgärdas – nu! Om inte det realiseras nu, så kommer det heller inte att hända bara för att man skjuter problemen framåt i tiden. Det är ett mycket stort pris som står på spel! Det tycks gälla nu eller aldrig! Och sedan är det försent!