AGERA FÖREDÖMLIGT!

Hur mår planeten Jorden?

Denna planet skulle under andra omständigheter kunna försörja omkring 20 miljarder människor, enligt forskande omvärldsanalytiker. Men vem skulle kunna tro på det? Vad är det då som händer med världsordningen, eftersom världen inte längre tycks räcka till? Ja, den rika världen har aldrig tidigare i historien varit rikare. 

  Paul Lindberg:  |2011–11–15| Det handlar om kvantitativ och materiell rikedom, som först och främst visar sig i utbuden av bländande och påtvingad masskonsumtion. Det som nu sker är en manipulativ marknadsföring och i en sådan omfattning att levnadsbetingelserna på planeten påverkas i en accelererande global uppvärmning. Och de industriella konsekvenserna vid framtagningen av råmaterial och produktframställning är minst lika skadligt som själva användandet av prylarna. Det gäller speciellt vid biltillverkning. Om alla konsumtionsprylar hade, exempelvis, dubbel så lång hållbarhet, och med lagenliga hållbarhetsgarantier, så skulle produktionen kunna halveras i den rika världen – vilket också är nödvändigt. Följden av ökad hållbarhet skulle få avsevärda spinoffeffekter för inbromsningen av växthusgaser. Och på kort sikt, med ökad miljöteknologi och en ny ekologism, kan den globala uppvärmningens hot mot mänskligheten kunna plana ut och drastiskt minska. 

Det som för närvarande står i vägen för räddningsåtgärder är den nuvarande konsumtionskomplexets teser om "nödvändiga behov för ökad tillväxt", vilket omöjliggör ett resolut agerande för effektfulla åtgärder i det alltmer alarmerande hotet inför exempelvis en tipping point – med hårdnande väder- och klimatförändringar.

STÄNDIGA VARNINGAR

Trots varningarna om bl.a. bilismens ansenliga påverkan för den negativa klimatutvecklingen, har det aldrig tidigare producerats så många tunga suv-bilar. Marknadsföringen propagerar för att dessa bilar är miljöbilar, vilket är bedrägligt, eftersom bilar aldrig kan vara bra för miljön. Det finns inga miljöbilar! Vi har också fått se hur bilproducenterna helt kriminellt ljuger om utsläppsmängden. Vissa allvarliga uttalanden har gjorts av ansvariga personer som borde ha försvarat miljön istället för bilismen. Den rika världens utbyggnad av motorvägar slår ofattbara rekord – tävlande med nya väderleks- och klimatrekord. Denna dystra situation som världen befinner sig under bryr sig inte industrialismens ledande maktpolitiker om. De står handfallna inför sitt eget förträffliga förstörelseverk med för dem alltmer svårlösta konsekvenser. Samtidigt kommer allvarliga varningar från olika forskningsinstitutioner runt om i världen. Rapporterna gäller den rika världen som nu har passerat flera tidigare gränsdragningar för jordens förmåga till försörjningen av nästkommande generationer och deras möjliga utveckling på lång sikt.  

SITUATIONEN KRÄVER NATIONELLT AGERANDE

Forskningsinstituten och miljörörelserna har lärt sig tänka globalt och manar också till globalt ansvar och agerande. Det är mycket bra. Men det står inte i motsättning till lokalt eller nationellt agerande. Agerandet måste av nödvändighet ske både på egna nationella och påtryckande initiativ, parallellt med strävandet efter globala överenskommelser. 

Alla lösningar måste nu stå till buds eftersom det lutar åt att det kan vara försent. Det handlar inte alls om propagandistiska slagord. Det handlar om det som forskningen kommit fram till och det som denna forskning informerar oss om. Det handlar om kommande generationers rättigheter till en fungerande planet.

Det lågsinta argumentet ”om inte andra länder tar sitt klimatansvar, så behöver inte heller vi göra det”, är rena infantilismen. Nationalstaternas regeringar kan inte enbart vänta sig att globala överenskommelser ska leda till lösningar av den globala uppvärmningen. Globala överenskommelser utan nationalt agerande, gör knappast några förändringar av klimatkrisen. Därför måste nationella krislösningar accelerera omedelbart. Väntetiden har redan passerats.

Kravet på enbart globala överenskommelser kan vara ansvarslösa svepskäl från den rika världen, för att kunna kringgå behoven av att själva behöva agera nationellt och lokalt. Om olika stater själva skulle lagstifta och föregå med goda exempel, så kan hela den europeiska gemenskapen påverkas. Med rimliga och nödvändiga regelverk kan förändringar och motivation skapas, exempelvis av effektiva miljö- och importregler som en slagkraftig miljömotor som genererar nödvändiga miljöförändringar för världen.

NYLIBERALISM ÄR SKULDTYNGD

Det huvudsakliga motståndet för en verkningsfull miljöförändring är den nyliberala oviljan att reglera mot den nuvarande globala världshandeln. Och alltsamman handlar först som sist om Mammons finansspekulativa profithunger. Det som först gäller för dem är tillväxt och BNP-ökning, och sedan sätts de politiska krafterna in för att upprätthålla de ekonomiska värdena. Det gör Mammon ansvarig till omöjliggörandet av miljöförändringar mot den globala uppvärmningen, som vi redan i dag kan se tydliga resultat av.

Fördela den rika världens ekonomiska resurser i en hållbar fördelningsdemokrati, det skulle få världen att bli rättvis och därmed hållbar och meningsfullare för hela mänskligheten och livet på jorden. Men Mammon tycks för närvarande driva utvecklingen till sin egen undergång och därmed till världsordningens upplösning.

Miljörörelser och samvetsrörelser runt om i världen har alltför mycket anpassat sig till marknadskrafternas intressen för att blidka dem. Antagligen för att över huvudtaget kunna påverka miljöutvecklingen i någon mån. Men frågan är om inte denna brist på effektiv påverkan och återhållsamhet bara gynnat marknaden. Vi kan exempelvis se lanseringen av så kallade ”miljöbilar”. 

Miljörörelser borde tala klarspråk i bestämmande ordalag. De borde ihärdigare tala om att det bästa samfärdsmedel för alla är en fullständig kvalitetsutveckling av bästa tänkbara kollektivtrafik – först och främst i storstäder. Det skulle kunna vara något som direkt påverkar miljön och minskar koldioxidutsläppen i stort.