RELIGION & VETENSKAP

Tidigare artiklar

Till framsidan

Brev till Rikare Liv

Paulus, med långt hår, enligt medeltidskonsten, detalj.

Statens museum for kunst, København. Foto Paul Lindberg

Påminnelse kring en annorlunda tillblivelse

O, heliga enfald

Paulus ord är inte Guds ord, enligt honom själv! Han blev den intressantaste personen vid sidan av Jesus under hela den kristna resan fram till i dag. Hans tolkningar av evangelierna är det som gällt för kristenheten – inte evangelierna själva. I evangelietexterna kan man emellertid se något annat än den normering Paulus gav kristendomen.


betydelsen av paulus totalitära och många gånger fördomsfulla skrifter, kan ses i samband med att Jesus aldrig personligen skrev ned sin lära. Men det Jesus stod för berättas med all önskvärd tydlighet i evangelieskrifterna.

Jesus kastade in en eld i världen, som han själv säger, och det är den som nu brinner. Det sker en andlig syntetisering hos var och en, i  relationerna människor emellan. Troligen är denna självprövning Jesus avsikter och som bildar kärnan för livets mening: att växa och bli till medan vi passerar, till mogna, medvetna och ansvarsfulla människor. Här skiljs agnarna från vetet.

i kyrkans inledande skede, urkyrkan, gällde förkunnelsen detsamma som vi kan läsa i evangelierna i dag. Kvinnorna var ganska jämställda med männen i denna urkyrka. Många kvinnor organiserade församlingarna som tillsyningsansvariga, predikade och kunde vara lärare, precis som männen. De var också präster, kyrkoherdar och till och med biskopar. Så föredömlig var urkyrkan. Och detta hade de lärt av Jesus – inte av Paulus eller av fariséerna!

Hur församlingarna skulle organiseras och utvecklas fanns det delade meningar kring. Paulus tolkning var bara en av många. Han kämpade hårt för att församlingarna inte skulle påverkas av andra förkunnare. Paulus eftersträvade enhetlig totalitet och konformism, i stället för mångfald och tolerans.

Paulus skickade brev runt omkring till församlingarna. Många gånger var de ett slags hotfull propaganda för att göra hans egen sak till hela Jesusrörelsens sak. ”Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er?” 

I dag skulle vi bedöma hans beteende som burdust, fördomsfullt och kränkande översitteri. Men den kritiken har kristenheten underlåtit att omformulera – trots all tid som stått till förfogande. Orsaken ligger nog i att den tidigare kristenheten inte ägdes av de Jesustrogna; kristenheten ägdes av världens makthavare – av kejsare, kungar och politiker. Dessa traditioner gäller än i dag på många sätt och vis.

jesusrörelsen förråddes redan i starten, precis som Jesus förutspådde. ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar.” Matteus 7:15

Paulus skriver: ”En kvinna må lära i stillhet med all undergivenhet. Jag tillåter inte en kvinna att undervisa eller att utöva myndighet över en man, utan hålla sig i stillhet. Ty Adam blev danad först, sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, men kvinnan blev grundligt bedragen och råkade i överträdelse.” 1 Timotheus 2:11–12

Genom flera av Paulus texter slår fördomarna som piskrapp mot människorna. Han blandade in egna åsikter med Jesus kärleksbudskap, och utnyttjade Jesus ord för att bära hans egna värderingar. Hans retoriska språkbruk anses vara en av tidernas mest välskrivna texter. Paulus menade att eftersom han gör som Jesus, så ska alla göra som han själv, och då kan ingen göra fel. Han erkänner dock att det är hans egna synpunkter: ”Jag har ingen befallning från Herren, men jag ger min mening till känna såsom en som har fått barmhärtighet sig visad av Herren till att vara trogen.” 1 Kor 7:25  Paulus gav sin mening, men tillät inte andra att ge sin mening!

paulus visar tydligt att det är hans personliga mening som torgförs. Men, det finns människor i dag som står fast vid att hans ord är från Gud, vilket är bisarrt. Detta fastslagande gynnar vare sig sanningen, jämlikheten, trovärdigheten eller religions- och yttrandefriheten. Och detta var meningen!

Förgudningen av Paulus åsikter kom i stället som direktiv från kejsarmakten; alltså, varken från Gud, Jesus eller ens från Paulus. Det var i realiteten kejsarens hierarkiska maktpolitik, precis så som Paulus åsikter kom att utnyttjas. Paulism blev en kejserlig religion – Kejsardomen! Av detta blev kristendomen senare en lydnadens slavreligion i maktens tjänst. Det blev egentligen aldrig en riktigt fri Jesusrörelse med Jesus egna ögon!

I Paulus texter drivs en hotande rörelse mot kvinnorna. Hans egentillverkade kvasilogik är helt i strid mot Jesusintentionen. Följande ökända citat gjorde inte kvinnans ställning ljusare:

”Såsom i de heligas alla församlingar må kvinnorna tiga i församlingarna, för det är inte tillåtet för dem att tala, utan låt dem underordna sig, precis som Lagen säger. Så om det är något de vill veta, låt dem då fråga sina egna män hemma, för det är till skam för en kvinna att tala i en församling.” 1 Kor 14:33-36

”Slavar må underordna sig sina ägare i allting och behaga dem väl, i det de inte säger emot.” Titus 2:9

Trots det uppenbara har hans åsikter omhuldats. Varför? Paulus har fått sin seger given av dem som håller av hans åsikter och som utnyttjat dessa ord. I nästan 2000 år kunde dessa ord, dessa löjliga åsikter, bli så fruktansvärt verkningsfulla. Banala fördomar som kan förklaras som tidens värderingar – men vilka katastrofala följder de fick. Inte bara skymfen mot ena hälften av mänskligheten, följderna möjliggjorde serier av hatfyllda fördomar.

Hade Jesus inte kommit före Paulus, skulle han vara helt utan synd, men nu hade han ingen ursäkt för sin synd. Samma sak gäller för dem som förlitat sig på Paulus åsikter och verkar för dessa värderingar, de är inte utan synd, de har inga godtagbara ursäkter. Hos Paulus själv låg det goda i att bestraffa synden. Och synd bedömdes vara det som sågs med fördomsfulla ögon, såsom Paulus agerade, men detta var inte med Jesus ögon.

varför förföljdes Jesusanhängarna? Enligt Lukas hade Paulus sagt följande: ”Jag... tänkte faktiskt... att jag borde begå många motståndshandlingar mot Jesus, nasarén, vilket jag också gjorde i Jerusalem, och många av de heliga spärrade jag in i fängelser, eftersom jag hade fått myndighet av de främsta prästerna; och när de skulle avrättas, avgav jag min röst för detta. Och genom att straffa dem många gånger i alla synagogorna försökte jag tvinga dem att avsvära sig sin tro; och eftersom jag var till ytterlighet rasande mot dem, gick jag så långt som till att förfölja dem också i städer utanför landet.” Apostlagärningarna 26:9–11

Paulus var från början den ledande personen i förföljelserna mot de Jesustroende. Överallt skulle de spåras och förföljas. Han trängde in i det ena huset efter det andra, släpade ut både män och kvinnor och överlämnade dem till fängelser. Andra lät han prygla i synagogorna, och han gav sin röst för att de skulle avrättas, allt enligt Lukas och honom själv.

Paulus målsättning var att med största möjliga beslutsamhet motarbeta detta växande hot mot den bestående ordningen. Allt fick användas i kampen mot Jesus lära. Även brutal förföljelse skulle användas för att utplåna läran – det var Guds vilja, enligt Paulus.

den sanna paulushistorien kan ha varit mycket mer annorlunda än vad han själv berättat. Efter Paulus förföljelser mot Jesusanhängarna så behöver hans ånger och omvändelse inte alls ha varit uppriktig. Han kanske aldrig fick någon uppenbarelse på vägen till Damaskus. Nej, han kunde mycket väl ha varit en femtekolonnare, bara för att kunna agera inifrån Jesusrörelsen. De reella handlingarna tyder faktiskt på det.

I stället för Jesus socialhumana intentioner, skapades den romerska ordningens totalitära kyrka vilket ledde till underkastelse och slavisk lydnad. Det gällde hierarkisk ordning, såsom i himlen och på jorden. Lydnaden hade Paulus lärt ut och som nu normerades för människorna – de som i stället hade hoppats på Jesus meningsfulla värdebudskap om kärlek och rättvisa.

Paul Lindberg

Uppdaterad 2008-01-02