|
Paulus,
med långt hår, enligt medeltidskonsten, detalj.
Statens
museum for kunst, København. Foto Paul Lindberg
Påminnelse
kring en annorlunda tillblivelse
O,
heliga enfald
Paulus
ord är inte Guds ord, enligt honom själv! Han
blev den intressantaste personen vid sidan av Jesus under hela den
kristna resan fram till i dag. Hans tolkningar av evangelierna är
det som gällt för kristenheten – inte evangelierna
själva. I evangelietexterna kan man emellertid se något annat än
den normering Paulus gav kristendomen.
betydelsen
av paulus totalitära och många gånger fördomsfulla skrifter, kan
ses i samband med att Jesus aldrig personligen skrev ned sin lära.
Men det Jesus stod för berättas med all önskvärd tydlighet i evangelieskrifterna.
Jesus
kastade in en eld i världen, som han själv säger, och det är den
som nu brinner. Det sker en andlig syntetisering hos var och en, i
relationerna människor emellan. Troligen är denna självprövning
Jesus avsikter och som bildar kärnan för livets mening: att växa
och bli till medan vi passerar, till mogna, medvetna och ansvarsfulla människor.
Här skiljs agnarna från vetet.
i
kyrkans inledande skede, urkyrkan, gällde förkunnelsen detsamma
som vi kan läsa i evangelierna i dag. Kvinnorna var ganska jämställda
med männen i denna urkyrka. Många kvinnor
organiserade församlingarna som tillsyningsansvariga, predikade och
kunde vara lärare, precis som männen. De var också präster,
kyrkoherdar och till och med biskopar. Så föredömlig var urkyrkan.
Och detta hade de lärt av Jesus – inte av Paulus eller av fariséerna!
Hur
församlingarna skulle organiseras och utvecklas fanns det delade
meningar kring. Paulus tolkning var bara en av många. Han kämpade
hårt för att församlingarna inte skulle påverkas av andra förkunnare.
Paulus eftersträvade enhetlig totalitet och konformism, i stället för mångfald
och tolerans.
Paulus skickade brev runt omkring till församlingarna. Många
gånger var de ett slags hotfull propaganda för att göra hans egen
sak till hela Jesusrörelsens sak. ”Vilka dårar ni är, ni galater!
Vem har förhäxat er?”
I dag skulle vi bedöma hans beteende som burdust, fördomsfullt och kränkande översitteri.
Men den kritiken har kristenheten underlåtit att omformulera –
trots all tid som stått till förfogande. Orsaken ligger nog i att
den tidigare kristenheten inte ägdes av de Jesustrogna;
kristenheten ägdes av världens makthavare – av kejsare, kungar
och politiker. Dessa traditioner gäller än i dag på många sätt
och vis.
jesusrörelsen
förråddes redan i starten, precis som Jesus förutspådde. ”Akta
er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får
men i sitt inre är rovlystna vargar.” Matteus 7:15
Paulus
skriver: ”En kvinna må lära i stillhet med all undergivenhet.
Jag tillåter inte en kvinna att undervisa eller att utöva
myndighet över en man, utan hålla sig i stillhet. Ty Adam blev
danad först, sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen,
men kvinnan blev grundligt bedragen och råkade i överträdelse.”
1 Timotheus 2:11–12
Genom
flera av Paulus texter slår fördomarna som piskrapp mot
människorna. Han
blandade in egna åsikter med Jesus kärleksbudskap, och utnyttjade
Jesus ord för att bära hans egna värderingar. Hans retoriska
språkbruk anses vara en av tidernas mest välskrivna texter.
Paulus menade att eftersom han gör som Jesus, så ska alla göra som
han själv, och då kan ingen göra fel. Han erkänner
dock att det är hans egna synpunkter: ”Jag har ingen befallning
från Herren, men jag ger min mening till känna såsom en som har fått
barmhärtighet sig visad av Herren till att vara trogen.” 1 Kor
7:25
Paulus
gav sin mening, men tillät inte andra att ge sin mening!
paulus
visar tydligt att det är hans personliga mening som torgförs. Men,
det finns människor i dag som står fast vid att hans ord är från
Gud, vilket är bisarrt. Detta fastslagande gynnar vare sig sanningen,
jämlikheten, trovärdigheten
eller religions- och yttrandefriheten. Och detta var meningen!
Förgudningen av Paulus åsikter
kom i stället som direktiv från kejsarmakten; alltså,
varken från Gud, Jesus eller ens från Paulus. Det var i realiteten
kejsarens hierarkiska maktpolitik, precis så som Paulus åsikter
kom att utnyttjas.
Paulism blev en kejserlig religion – Kejsardomen! Av detta blev
kristendomen senare en lydnadens slavreligion i maktens tjänst. Det
blev egentligen aldrig en riktigt fri Jesusrörelse med Jesus egna
ögon!
I
Paulus texter drivs en hotande rörelse mot kvinnorna. Hans
egentillverkade kvasilogik är helt i strid mot Jesusintentionen. Följande
ökända citat gjorde inte kvinnans ställning ljusare:
”Såsom
i de heligas alla församlingar må kvinnorna tiga i församlingarna,
för det är inte tillåtet för dem att tala, utan låt dem
underordna sig, precis som Lagen säger. Så om det är något de
vill veta, låt dem då fråga sina egna män hemma, för det är
till skam för en kvinna att tala i en församling.” 1 Kor
14:33-36
”Slavar
må underordna sig sina ägare i allting och behaga dem väl, i det
de inte säger emot.” Titus 2:9
Trots
det uppenbara har hans åsikter omhuldats. Varför? Paulus har fått
sin seger given av dem som håller av hans åsikter och som utnyttjat dessa
ord. I nästan 2000 år
kunde dessa ord, dessa löjliga åsikter, bli så fruktansvärt
verkningsfulla. Banala fördomar som kan förklaras som tidens värderingar
– men vilka katastrofala följder de fick. Inte bara skymfen mot
ena hälften av mänskligheten, följderna möjliggjorde serier av
hatfyllda fördomar.
Hade
Jesus inte kommit före Paulus, skulle han vara helt utan synd, men
nu hade han ingen ursäkt för sin synd. Samma sak gäller för dem
som förlitat sig på Paulus åsikter och verkar för dessa
värderingar, de är
inte utan synd, de har inga godtagbara ursäkter. Hos Paulus själv
låg det goda i att bestraffa synden. Och synd bedömdes vara det
som sågs med fördomsfulla ögon, såsom Paulus agerade, men detta
var inte med Jesus ögon.
varför
förföljdes Jesusanhängarna? Enligt Lukas hade Paulus sagt följande:
”Jag... tänkte faktiskt... att jag borde begå många motståndshandlingar
mot Jesus, nasarén, vilket jag också gjorde i Jerusalem, och många
av de heliga spärrade jag in i fängelser, eftersom jag hade fått
myndighet av de främsta prästerna; och när de skulle avrättas,
avgav jag min röst för detta. Och genom att straffa dem många gånger
i alla synagogorna försökte jag tvinga dem att avsvära sig sin
tro; och eftersom jag var till ytterlighet rasande mot dem, gick jag
så långt som till att förfölja dem också i städer utanför
landet.” Apostlagärningarna 26:9–11
Paulus
var från början den ledande personen i förföljelserna mot de
Jesustroende. Överallt skulle de spåras och förföljas. Han trängde
in i det ena huset efter det andra, släpade ut både män och
kvinnor och överlämnade dem till fängelser. Andra lät han prygla
i synagogorna, och han gav sin röst för att de skulle avrättas,
allt enligt Lukas och honom själv.
Paulus
målsättning var att med största möjliga beslutsamhet motarbeta
detta växande hot mot den bestående ordningen. Allt fick användas
i kampen mot Jesus lära. Även brutal förföljelse skulle användas
för att utplåna läran – det var Guds vilja, enligt Paulus.
den
sanna paulushistorien kan ha varit mycket mer annorlunda än vad han
själv berättat. Efter Paulus förföljelser mot Jesusanhängarna så
behöver hans ånger och omvändelse inte alls ha varit
uppriktig. Han kanske aldrig fick någon uppenbarelse på vägen
till Damaskus. Nej, han kunde mycket väl ha varit en
femtekolonnare, bara för att kunna agera inifrån Jesusrörelsen.
De reella handlingarna tyder faktiskt på det.
I
stället för Jesus socialhumana intentioner, skapades den
romerska ordningens totalitära kyrka vilket ledde till
underkastelse och slavisk lydnad. Det gällde hierarkisk ordning, såsom
i himlen och på jorden. Lydnaden hade Paulus lärt ut och som nu
normerades för människorna – de som i stället hade hoppats på
Jesus meningsfulla värdebudskap om kärlek och rättvisa.
Paul Lindberg
Uppdaterad
2008-01-02 |
