 |
| |
Cecilia
Melder, Teol. Dr. i religionspsykologi med inriktning på existentiell folkhälsa, disputerad vid Uppsala
universitet.
|
Foto:
Paul
Lindberg
|
AKTUELL
FORSKNING
Pastorn
som andligvårdare
Aktiv
livshjälp i vår tid
I
sin nya bok om andligvård beskriver författaren Cecilia Melder
systematiseringen av forskning, teori och beprövad erfarenhet i
sambanden med människors behov. Aktiv livshjälp i vår tid måste
bygga på aktuell forskning och beprövad erfarenhet, enligt
författaren.
Paul
Lindberg: |2019-03-27|
När jag fick läsa manuset till denna forskningsrapport
förknippade jag ämnet med verklighetsbehoven som alltid funnits i
människans historia. Jag tänkte att människor ställt upp för de
behövande, men inte alltid i den omfattning som varit behövlig.
Det handlar om den enskilde människans behov tillsammans med de
kollektiva massbehoven, som exempelvis inför den inledda globala
uppvärmningen, vilket drabbar den enskilde unga människans
framtid. Associationen gäller både allomfattande och enskilt. Min
tanke blev då att så många som möjligt måste ge stöd och att
med aktuell forskning bidra med eftertryckligare insatser. Och det
ser jag som en möjlighet med det bidrag som Cecilia tagit fram. Det
är en nödvändig och humanitär kvalitetsutveckling. Kyrkan är en
av de lämpliga organisationer för aktiv andligvård inför den
globala klimatkrisen.
Cecilia
skriver i boken "Vi lever i en tid med många bilder och
teorier som styr vad och hur vi ska tolka livet. Att förstå sitt
liv utifrån ett större sammanhang, där nu och då, heligt och
profant, sorg och glädje innefattas i en gudomlig tillvaro."
Det har ersatts med att personlig tro som idag inte sällan
associeras till ”tro på sig själv” och ”tro på att man själv
ska lyckas”. Och Cecilia skriver att "detta påverkar en
central dimension av att vara människa: den andliga, existentiella
dimensionen med dess föreställningar om livets mål, mening, hopp
och hopplöshet, livet och döden, gudomlig existens och kroppsliga
begränsningar." "Medan min mormor levde i en tillvaro där
dessa värden var givna, lever vi i dag i en tillvaro där dessa värden
ständigt måste erövras."
När
jag läser Cecilias forskning är min association att den
enskilde befinner sig i en massiv världsomfattning, i samma
gemenskap och med samma behov. Det gäller exempelvis oron, men
också att se möjligheter inför en accelererande
klimatuppvärmning. Ett sådant hot är jämförbart med de stora
världskrigen men kan vara svåra att klassificera. Allt detta
elände har det gemensamt att det är människans skapelser på den
här planeten.
Ungdomar
i hela världen gick ut i skolstrejk i protest mot den globala
uppvärmningen. De visste vad som gällde – det var deras framtid
som hotades. Att de kunde ge ett gemensamt uttryck är ett tecken av
själavårdens betydelse, enligt min mening. Framöver kommer denna
själavård antagligen att visa tecken på stora behov för en
större mängd människor.
Det
finns mycket förhoppningsfullt i Cecilias forskningsrapport.
|
