Övergreppen mot migrantarbetare


	"Ibland känner jag att jag inte vill vakna upp på morgonen."	Foto: Amnesty

AMNESTY / QATAR

Övergreppen mot

migrantarbetare fortsätter

Med bara ett år kvar till herrarnas fotbolls-VM i Qatar 2022 börjar tiden rinna ut för Qatar när det gäller att infria sitt löfte om att avskaffa kafala-systemet och skydda landets migrantarbetare. Det konstaterar Amnesty International i en ny rapport.

Ami Hedenborg: |2021-11-16| Analysen Reality Check 2021 visar att utvecklingen i Qatar har stagnerat det senaste året och att de övergrepp som tidigare var vanliga, men som sedan förbjudits, har återkommit. Det här gör att de värsta delarna av kafala-systemet har fått nytt liv igen och att några av de nyligen införda reformerna undermineras.

– Det dagliga livet för många migrantarbetare i Qatar fortsätter att vara extremt hårt, trots att det skett förbättringar i lagstiftningen sedan 2017. Människor fortsätter att utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare utan chans till upprättelse. Det här måste få ett stopp. De förbättringar som skett på pappret måste nu implementeras fullt ut och straffriheten för övergrepp måste upphöra, enligt Amnesty Sverige.

Granskningen av hur det ser ut gällande mänskliga rättigheter i Qatar intensifieras allt mer ju närmare vi kommer ett VM. I samband med det uppmanar Amnesty nu myndigheterna att agera omgående för att snabba på reformprocessen, innan det blir för sent.

Hög tid för myndigheterna i Qatar

– Tiden går men än är det inte för sent att få det som skrivits på pappret att bli till verklighet. Det är nu hög tid för myndigheterna i Qatar att fullt ut implementera sitt program av arbetslivsreformer. De framsteg som gjorts fram tills i dag riskerar annars att gå förlorade om Qatar nöjer sig med en svag implementering och misslyckas med att ställa förövare till svars. Det som verkar vara en likgiltighet hos myndigheterna gör att tusentals arbetare fortsätter att riskera att utsättas för arbetsgivare som utnyttjar dem. Efter att VM är slut kommer situationen för de migrantarbetare som är kvar i Qatar vara än mer oviss, säger Mark Dummett, chef för Amnesty Internationals Global Issues Programme

I augusti 2020 antog Qatar två lagar som skulle få ett stopp på restriktionerna som fanns kring migrantarbetares möjligheter att lämna landet och byta jobb. Lagarna innebar att de nu skulle kunna göra detta utan att behöva be om tillåtelse från arbetsgivaren. Om det här hade införts fullt ut på rätt sätt hade det haft potential att krossa kärnan i vad som utgör kafala-systemet, som fortsätter att binda migrantarbetare till sina arbetsgivare. Men migrantarbetare som Amnesty pratat med berättar att de fortfarande möter stora hinder när de vill byta jobb.

– Förändringen kom på pappret men inte på marken. När du går in i företaget och går runt bland arbetarna så ser du att bara mycket små förändringar har skett. Det är fortfarande hemskt, säger Jacob, en migrantarbetare som varit i Qatar i över fem år.

Arbetare är fortfarande bundna till jobb som de vill lämna

Sedan år 2017 har Qatar infört flera positiva reformer när det gäller migrantarbetares rättigheter. Det handlar bland annat om en lag som reglerar arbetstiden för personer som bor och arbetar i människors hushåll, arbetsdomstolar för att göra det möjligt att nå rättvisa, inrättandet av en fond som stöttar utbetalning av obetalda löner samt en minimilön. Qatar har också ratificerat två viktiga internationella konventioner, dels den om medborgerliga och politiska rättigheter och dels den om sociala, kulturella och ekonomiska rättigheter. Landet har dock inte erkänt rätten för migrantarbetare att organisera sig fackligt.

Men i och med att implementeringen av lagarna har misslyckats fortsätter exploateringen. Ett exempel på detta är att trots att Qatar har tagit bort kravet för de flesta migrantarbetare om att de behövde tillåtelse från sin arbetsgivare för att lämna landet (exit-permit) och tillåtelse om att byta jobb (No-Objection Certificate, NOC) så har en de facto process av NOC ändå uppstått, vilket gör att problematiska element av kafala-systemet kvarstår. Det här innebär att arbetsgivare kan hindra migrantarbetare från att byta jobb och att de kan kontrollera deras lagliga rätt att vistas i landet.

Ibland känner jag att jag inte vill vakna upp på morgonen

Aisha, som arbetar i turistbranschen, beskrev hur hon blev hotad av sin arbetsgivare när hon vägrade att skriva på ett nytt kontrakt med honom och istället ville byta arbetsgivare. Hon blev tillsagd att hon måste betala motsvarande 1 650 US$ – vilket är mer än fem gånger hennes månadslön – för att få ett NOC. Annars skulle hon skickas hem. Så att även om lagen numera egentligen skulle gett Aisha tillåtelse att byta jobb fritt, fick hon avslag på det ärende hon skickade in till ministeriet för administrativ utveckling, arbete och sociala frågor (Ministry of Administrative Development, Labour and Social Affairs, MADLSA).

– Hela situationen påverkade mig mycket men det påverkade också min familj. Som ensam försörjare av familjen är det inte lätt att hantera en sådan här situation. Ibland känner jag att jag inte vill vakna upp på morgonen, berättade Aisha för Amnesty.

Även om användande av NOC har förbjudits via lagstiftning vittnar både organisationer som stöttar migrantarbetare och ambassader i Doha om att den som inte har någon form av skriftligt godkännande från den nuvarande arbetsgivaren i högre grad tycks få sin ansökan om att byta jobb nekad. Det här har i sin tur lett till en ökning av ett slags handel med NOC-dokument vilket har blivit till en lukrativ inkomst för en del arbetsgivare.

Andra förekommande övergrepp handlar om att hålla inne med lön och förmåner för att göra det svårare för arbetare att lämna sina jobb. Migrantarbetare är också fortfarande beroende av sina arbetsgivare för att komma in i och stanna i Qatar, vilket gjort att skrupellösa arbetsgivare som vill fortsätta kontrollera sin arbetskraft kommer med anklagelser om att de har avvikit och/eller att deras uppehållstillstånd makuleras.

Utnyttjandet fortsätter i massiv skala

I sin analys har Amnesty också kunnat konstatera att sena eller uteblivna utbetalningar av löner och andra förmåner fortsätter att vara ett av de vanligaste sätten som migrantarbetare i Qatar utnyttjas på. Samtidigt som det är extremt svårt att nå rättvisa i sådana fall, och migrantarbetare är fortfarande förbjudna att organisera sig fackligt för att kämpa för sina rättigheter.

I augusti 2021 dokumenterade Amnesty hur Qatar inte utrett dödsfallen hos tusentals migrantarbetare, trots de uppenbara kopplingarna mellan för tidiga dödsfall och osäkra arbetsförhållanden. Trots att vissa förbättringar har gjorts för arbetare kvarstår stora risker. Till exempel inkluderar inte de nya reglerna obligatoriska viloperioder som står i proportion till både klimatet och typen av arbete det handlar om, och myndigheterna har gjort mycket lite när det gäller att undersöka omfattningen av oförklarade dödsfall.

– Qatar är ett av världens rikaste länder, men landets ekonomi är beroende av de två miljoner migrantarbetare som finns där. Var och en av dem har rätt att bli behandlad rättvist på sitt arbete och att få rättvisa och kompensation när de blivit utsatta för övergrepp. Genom att skicka en tydlig signal om att övergrepp inte kommer att tolereras och genom att straffa arbetsgivare som bryter lagar och skydda migrantarbetares rättigheter kan Qatar ge oss en turnering som vi alla kan hylla. Men dit har vi långt kvar, säger Matt Dummett.

Amnesty uppmanar också Fifa, som arrangerar VM, att leva upp till sina skyldigheter att identifiera, hindra, mildra och kompensera människorättsrisker som kopplas till turneringen. Det här innebär även risker för arbetare inom turism- och transportbranschen – branscher som expanderar kraftigt för att kunna leverera ett världsmästerskap. Fifa måste också använda sin röst såväl i officiella som inofficiella sammanhang för att uppmana Qatars regering att slutföra sitt program av arbetsrättsliga reformer innan dess att VM:s första match går av stapeln.

Kafala-systemet

Kafala-systemet finns i alla gulfstaterna, plus i Jordanien och Libanon. Systemet binder utländska arbetare till sin arbetsgivare – som agerar som deras officiella “sponsor” från det att de anländer till landet och under hela den tid de är anställda. För att komma in i landet och för att få möjlighet att arbeta måste migrantarbetare få arbetsgivaren att “sponsra” deras visum samt utfärda och förnya deras uppehållstillstånd. Mer om Kafala-systemet finns att läsa i rapporten.

Länk till Amnesty Sveriges kampanj som riktar sig med krav mot Fifa finns här.

amnesty