 |
|
Organ
trafficking, liksom stöld av organ, organ harvesting, sker
idag via internationella nätverk. |
Foto:
PhotoDisc |
SVENSK
SJUKSKÖTERSKEFÖRENING
Organhandel
Kroppen
som handelsvara
Ibland
blir det bara för mycket. Man kan nästan inte tro att det man hör
är sant. Häromkvällen var jag inbjuden att delta i något som
kallades ”Internationellt mingel om organhandel och illegala nätverk”
på TCO (Tjänstemännens Central Organisation). Journalisten Donald
Boström inledde och berättade om den organhandel som förekommer i
dagens globala värld. Det handlar inte om frivillig organdonation
utan kommersiella syften – tvärtom, det handlar om kommersiell
organhandel, frivillig, eller under tvång, beroende på hur man
definierar ordet ”frivillig”.
Ania Willman: |2012-10-22|
Handeln med organ, organ trafficking, liksom stöld av organ,
organ harvesting, sker idag med hjälp av internationella nätverk
och berör alla skikt i samhället. Vi har idag en omfattande global
trafik med sjuka personer som behöver organ och friska som vill lämna
ifrån sig organ. Eftersom en illegal transplantation kan kosta 150 000–200 000
dollar berör detta ett visst skikt av samhället. Den typiske
mottagaren av ett organ är man, 48 år med en årsinkomst på 53 000
dollar/år och den typiske donatorn är en yngre man med en inkomst
på 365 dollar/år.
Förutom
att organ trafficking berör rika men sjuka, och fattiga men friska,
berör det organmäklare, och läkare, så kallade ”fying doctors”,
operationsteam där även sjuksköterskor ingår,
laboratoriepersonal, personal för eftervård och personal vid
flyget eftersom de flesta illegala transplantationer genomförs i
”tredje land”. Anledningar till att man väljer att köpa ett
organ och låter genomföra en transplantation i ett land är oftast
bristen på organ eller långa väntetider i det egna landet.
Orsaken till brist på organ kan bland annat vara starka religiösa
skäl. Idag finns det cirka 40 000 svårt sjuka personer i
Europa som snabbt behöver en ny njure. En opublicerad kartläggning
av Annika Tibell, chef vid Karolinska universitetssjukhusets
transplantationsklinik visar att drygt 30 svenskar har valt att köpa
en njure utomlands.
10 000
njurar illegalt per år
Enligt
WHO har mer än 100 000 organ transplanterats i 95 medlemsländer
under 2010. En tiondel av dessa är genom illegal handel. Även FN
har beräknat att det säljs 10 000 njurar illegalt per år.
Andra uppger att det kan röra sig om 20 000 eller mer. Faktum
kvarstår att organ tas av friska individer för kommersiella syften
och att vi sjuksköterskor måste ta avstånd från denna handel.
Enligt
WHO:s dokument ”Guilding Principles on Human Cell, Tissue and
Organ Transplantation” anges att man vänder sig emot kommersiell
handel med organ och att principen bör vara att donatorn ska vara
genetiskt, legalt eller emotionellt knuten till mottagaren.
I
detta dokument lyfts också betydelsen av att donatorn är välinformerad
och helt frivilligt, utan ekonomiska medel, avstår från ett organ.
Denna frivillighet understryks i något som kallas
”Palermo-protokollet” där det anges att allt utnyttjande av en
annan människa är fel, och man syftar då på utnyttjandet i
samband med sex, droger och organhandel.
Donatorer
vet inte vad en njure är till för
Aktuell
forskning visar att donatorerna säger sig tro att de räddar liv,
men att de efter operationen tappar sin självrespekt och känner
sig utnyttjade. Alltför många donatorer kan inte läsa, är inte
utbildade och vet inte vad en njure är till för. Det har även i länder
som Indien och Pakistan blivit ett socialt stigma att vara opererad,
vem vill gifta sig med en person som bara har en njure?
Man
kan fråga sig hur pass frivilligt man lämnar ifrån sig en njure
om man lovas 10 000 dollar i ersättning när man har en
inkomst på en dollar eller mindre per dag. Vi vet också att det förekommer
organstölder. Från ”osynliga” kan man ta organ, från
flyktingar, soldater som förs över gränsen, efter avrättning
utan rättegång osv.
mänskliga rättigheter
Denna
fråga handlar alltså om att stå upp för mänskliga rättigheter.
Till dessa rättigheter hör principen om alla människors lika värde
och rätten till liv och hälsa. Sjuksköterskor över hela världen
måste i enlighet med sin etiska kod kunna garantera att vården
sker i överensstämmelse med individens säkerhet, värdighet och rättigheter.
Transplantationskliniker måste kunna garantera att organ som används
inte tillkommit genom kommersiell handel eller stöld. Läkare och
sjuksköterskor måste kunna informera patienter om etiken i, och de
medicinska riskerna med, att köpa organ utomlands. Vi måste också
kunna ta ställning för att frivillig organdonation, utan
ekonomiska mellanhavanden kan minska den illegala hanteringen.
Ania
Willman är ordförande i Svensk sjuksköterskeförening.
|
