 |
| . |
Antje
Jackelén Ärkebiskop.
|
Foto: Magnus
Aronson / Ikon |
SVENSKA
KYRKAN
Öppet
brev till Judiska Centralrådet
Ärkebiskop Antje
Jackelén skriver ett öppet brev till Judiska Centralrådets
ordförande Aron Verständig med anledning av kyrkomötets beslut
gällande frågan om folkrätten i Israel och Palestina.
Antje
Jackelén:
|2021-11-26| Bäste
Aron, med
glädje minns jag firandet och samvaron i samband med 150+1 års
jubileet av Stockholms Stora Synagoga. Tack för gästfriheten!
Idag
skriver jag till Dig med anledning av det också för mig
överraskande beslutet i vårt kyrkomöte i tisdags, den 23 november
2021: ”Att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att lyfta frågan om att
granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, även
utifrån FN:s apartheidkonvention och romstadgans skrivningar om
apartheid, i internationella och ekumeniska organ, i synnerhet i
Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet.”
Jag
har stor förståelse för att beslutet väckt kraftiga reaktioner,
många av dem upprörda. Beslutet har lett till besvikelse och oro i
de judiska gemenskaperna i Sverige. Samtidigt ser jag också att
avståndet mellan det som beslutet säger och det som hörs är
stort. Tillåt mig därför att beskriva vad som skett.
Kyrkomötets
ekumenikutskott hade en motion om folkrätten i Israel och Palestina
(2021:27) på sitt bord. Utskottets förslag var att avslå
motionen. Oftast följer kyrkomötet utskottens förslag, vilket
också skedde i det här fallet. Dock framlades under
överläggningarna i plenum det ovan citerade modifierade förslaget
som kyrkomötet sedan antog med 127 röster mot 103.
Kyrkostyrelsen,
vars ordförande jag är, har nu i enlighet med beslutet fått ett
uppdrag att kontakta internationella ekumeniska organisationer,
särskilt Lutherska världsförbundet och Kyrkornas världsråd. Hur
uppdraget ska hanteras blir en fråga för kyrkostyrelsen att
bedöma. Det förekommer att beslut av olika anledningar inte låter
sig utföras precis som beslutet lyder.
Biskopar
och ärkebiskop har enligt vår kyrkoordning inte rösträtt i
kyrkomötet. Personligen tror jag att det hade varit klokt av
kyrkomötet att gå på utskottets förslag, men så blev det inte.
Samtidigt är frågan om folkrätten något som ligger nära kyrkan
och som vi försvarar i flera kontexter världen över. Det sprids
nu en bild av beslutet som inte är helt korrekt och som lätt kan
leda till missförstånd och övertolkningar.
Jag
uppfattar det som att det inte är frågan om folkrätt som väcker
starka reaktioner, eftersom varje demokratisk stat ju är angelägen
om att respektera den, utan det är användningen av ordet apartheid
som framkallar vrede och sorg. Själv skulle jag inte använt ordet
i det här sammanhanget. Men jag är också medveten om att
israeliska och andra människorättsorganisationer såsom B’Tselem,
Yesh Din och Human Rights Watch i sina rapporter använt termen.
Enligt vad jag förstår har kyrkomötet lutat sig mot dessa
rapporter och därför funnit det relevant att även inkludera FN:s
apartheidkonvention och Romstadgan när det gäller folkrättens
efterlevnad. Beslutet innebär även att lyfta frågan om en
granskning av hur den Palestinska myndigheten och Hamas lever upp
till folkrätten. Även om jag tycker att formuleringen är olycklig
är det tydligt för mig att kyrkomötets beslut på intet sätt är
riktat mot judar som folk, vare sig i Sverige eller Israel, ej
heller mot staten Israel. Det som avses är kränkningar av
mänskliga rättigheter och internationell rätt, det vill säga
folkrätten i Israel och Palestina.
På
arbetsutskottets bord ligger i dessa dagar en uppdaterad version av
Svenska kyrkans positionspapper för rättvis och hållbar fred
mellan Israel och Palestina. Det tar tydligt avstånd från
folkrättsvidrigt våld och attacker mot civila oavsett förövarens
bakgrund och slår fast att vi verkar för en av konfliktens parter
framförhandlad och ömsesidigt accepterad lösning av konflikten.
Det heliga landet och dess fred är av särskilt intresse för
kristna kyrkor eftersom det är där Jesus föddes, verkade och
kyrkan kom till. Med detta sagt har Svenska kyrkan ett omfattande
arbete för mänskliga rättigheter tillsammans med olika partner
på många platser i världen. Liknande positionspapper har tagits
fram till exempel för Sydsudan och Colombia.
Kyrkomötet
avslog också en motion om ett särskilt svenskkyrkligt
högtidlighållande av minnesdagen för förintelsens offer. Motivet
till detta är på intet vis bristande insikt i nödvändigheten att
hålla minnet av förintelsen levande, utan tvärtom: Det är så
viktigt att vi vill fortsätta göra det tillsammans med framför
allt er och med andra grupper.
Jag
vill återigen understryka det som dokumentet Guds vägar och
biskoparna i Svenska kyrkan sagt vid upprepade tillfällen: I vår
kyrka vill vi arbeta för att få bort allt som kan tolkas som
antisemitism eller förakt för det judiska folket och försvara
dess rätt till sin historia, sin tro och sina seder. I detta
sammanhang uppskattade jag särskilt Judiska centralrådets
engagemang i samband med symposiet om antijudisk kyrkokonst 2019.
Å
biskopsmötets vägnar vill jag försäkra Dig om att vi är fast
beslutna att fortsätta arbetet mot antisemitism.
Såväl
våra bilaterala kontakter som vårt samarbete i Sveriges
Interreligiösa råd värdesätter vi högt. Det är en hjärtesak
för mig att vårda goda och ömsesidiga relationer med den judiska
gemenskapen. Därför hoppas jag att vi snart kan samtala vidare.
Idag
vill jag tillönska chanukka sameach, en välsignad ljushögtid.
Med
vänliga hälsningar,
Antje
Jackelén
|
