Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

SVENSKA KYRKAN

Sören Dalevi

Predikan vid biskopsvigningen 28 augusti 2016

Ärkebiskop Antjes vigningstal vid biskopsvigning av Sören Dalevi, Karlstads stift. Uppsala domkyrka, 14:e söndagen efter trefaldighet. Predikotext: Lukas 22:24-27.  

Antje Jackelén: |2016-09-16| ”Men med er är det annorlunda” – den meningen är mittpunkten i dagens evangelietext. Med er är det annorlunda, det är gångjärnet som tillåter att den stängda dörren kan flyga upp och ger fri sikt, vidgade vyer, nya perspektiv.

Lärjungarna hade kört fast och blivit sina egna tankars fångar. Samtalsklimatet var uppenbarligen inte det bästa. De tvistade om vilken av dem som skulle anses vara den största. Det kan låta barnsligt, men vi ska kanske inte avfärda deras ambitioner alldeles för lättvindigt. Deras tvist kan vara uttryck för att de tog det där med ledarskap på allvar. De var ju många som ville något. På allvar. De ville följa Jesus, vara som han: berätta fängslande och roliga historier som förändrar och befriar människor, väcka tro, förmedla förlåtelse och upprättelse, stå för sanning och kärlek. Sådant kräver sin man och sin kvinna. De kanske var på väg att ordna nomineringsval och hearing, för att vaska fram den bästa ledaren. Tydligen gick det inte enkelt och smärtfritt.

Då blandar Jesus sig in i samtalet. Han dissekerar sin tids ledarskapskultur i två korta punkter:

1) ”Kungarna uppträder som herrar över sina folk.” Den ordningen har demokratin förändrat med besked.

2) ”De som har makten låter kalla sig folkets välgörare.”

Det är förstås rena diktaturen om titeln ”folkets välgörare” inte motsvaras av realiteten. Men egentligen inte så tokigt om det är så att de som har anförtrotts makten att besluta verkligen lever upp till en så fin titel som folkets välgörare och dessutom får respekt för det. Att de som fått makt använder den för folkets väl och folket känner av det och ger sitt erkännande, det låter ju som en önskvärd dynamik för ett demokratiskt samhälle, liksom för en kyrka. Kanske särskilt i dessa dagar då ledarskapet i kyrka och samhälle ibland beskrivs helt annorlunda, nämligen som en elit som tappat kontakten med folket och istället gullar med minoriteter, medan folket drar åt ett helt annat håll. Eliten supportar eliten och struntar i vanliga människor, så går den retoriken. Den är ett sluttande plan mot mycket mörka perspektiv.

”Men med er är det annorlunda”, säger Jesus. Då gnisslar det till i gångjärnet och dörren flyger upp! Ljus faller in och framför oss kan vi se andra perspektiv. Den störste bland er ska vara som den yngste, den som är ledare ska vara som tjänaren, säger Jesus.

Sören, åt dig ska snart anförtros det fina ledarskapsuppdrag som kyrkan har hållit fast vid seklerna igenom. Du ska bli biskop. I Karlstads stift. Du ska bli en av oss i biskopskollegiet. Att du som en ledare ska vara som den yngste, det klarar du lätt som en plätt i det sammanhanget.  Men ungdom går över, rekommendationen att vara som den yngste består. Och att leda genom att tjäna, det är en utmaning som du delar inte bara med dina biskopskollegor utan med alla som har ledarskapsuppdrag. I Jesu efterföljd kan vi aldrig tänka annorlunda än att det ledarskapsuppdrag som anförtros oss är en tjänst åt gemenskapen. Det gäller biskopar lika mycket som ungdomsledare, förtroendevalda i församlings- och kyrkoråd, arbetsledande musiker, pedagoger, diakoner och komministrar, kyrkoherdar och kontraktsprostar. Uppdragen att vara chef och/eller ledare är alltid en tjänst åt gemenskapen.

”Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom?” frågar Jesus. Inte är väl servitören större än gästen som serveras vid honnörsbordet? Som biskop lär du hamna vid ett och annat fint bord. Du lär bli serverad en och annan fin middag. Vem är då större? Du eller den som serverar dig?

Jag tror att vid det laget började tankarna snurra ordentligt i lärjungarnas huvuden. Om det är så som Jesus säger, är det då suspekt att vilja lägga manken till för att vara bra eller till och med bäst? Det blir lite lätt förvirrat. De vill fråga: Men Jesus, om det gäller att vara yngst och till tjänst är det då plötsligt inte så viktigt längre att vi har strategier för arbetet med barn och unga, för den pedagogiska utmaning som Svenska kyrkan står inför, när allt fler kan allt mindre om kristen tro, samt för den teologiska utmaningen – att finna ett avskalat, floskelfritt och fräscht teologiskt språk som fungerar i vår tid? Innan det samtalet startar säger Jesus dock ännu en kort mening som börjar med ett men: ”Men jag är mitt ibland er som er tjänare.”

Två men-meningar ger denna söndags evangelium oss med på vägen: Men med er är det annorlunda; men jag är mitt ibland er som er tjänare. Det finns situationer då det som sker håller oss fast i ett järngrepp. Alternativen krymper. Då är det bra att lyfta upp dessa två meningar: Men med er är det annorlunda; men jag är mitt ibland er som er tjänare. Inte bara du, Sören, utan vi alla: låt oss komma ihåg dessa meningar särskilt när det känns trångt omkring oss, när vi målas in i ett hörn, när halvsanningar och lögner haglar över oss och hopplösheten sträcker ut sina armar efter oss. Men hos er är det annorlunda. En annorlunda värld är möjlig än den där girighet, avund, småsinthet och aggressivitet regerar.

Vi är skapade för medmänsklighet och för barmhärtighet. Jesus går före oss på vägen. Han är vägen, sanningen och livet. Därför kan vi värdera konsensus högre än konflikt. Mot splittring, för enhet. Därför kan olika åsikter rymmas respektfullt i en gemenskap av tro och tillit. Om det är annorlunda med oss har vi möjlighet att skapa ett hänsynsfullare debattklimat än den råa ton som är allt för vanlig. Det är visionen som Martin Luther beskriver så vackert i skriften En kristen människas frihet. Han säger: Se, så flyter ur tron fram både kärleken och lusten till Gud, och ur kärleken ett fritt, villigt och glatt liv, i spontan tjänst för medmänniskan.

Människa bland människor, så lyder ditt valspråk. Också som biskop är du sannerligen människa bland människor, med uppdraget att utöva ditt ledarskap som en tjänst åt gemenskapen. Idag tar vi emot dig med glädje och förväntan i denna tjänst. Vi gläds över dina gåvor och din kompetens. Med den angelägna uppgiften att så snart som möjligt få tillstånd ett systematiskt och sammanhängande program för undervisning och lärande i vår kyrka har vi särskilda förväntningar på din pedagogiska och didaktiska expertis.

Människa bland människor – där finns också människosonen Jesus Kristus som säger till sina lärjungar: ”Jag är mitt ibland er som er tjänare.”

”Fira Kristus, mänskosonen, Guds förbund med sargad jord”, så sjöng vi nyss. Ja, hur blir det om vi firar honom mer än vi debatterar eller försvarar honom? Fira Kristus, mänskosonen, Guds förbund med sargad jord – fira honom i våra hjärtan, i allt som är gott, i allt som läker det sargade, i delandet av bröd och vin.

Vår egen, högst personliga gemenskap med Jesus ger oss ideligen nya vidgade vyer. För den världsvida kyrkan, för det kors som står i alltets mitt. Flera av oss biskopar har de gångna veckorna haft anledning att lyfta fram den korspsalm som Anders Frostenson skrev på 30-talet, in i den tidens europeiska atmosfär. Den tredje versen, bortsett från dess brist på inkluderande språk, är aktuellare än på länge:

Öster, väster, norr och söder korsets armar överskygga:

alla äro våra bröder som på jorden bo och bygga.

Då vi bröders bördor bära, med och för varandra lida,

är oss Kristus åter nära, vandrar osedd vid vår sida.

Publicerad: 28 augusti 2016

KORSET I ALLTETS MITT

Svenska kyrkan har  fått en ny biskop i Sören Dalevi, Karlstads stift. Foto Karlstads Universitet.

Människa bland människor

– Det känns stort, säger Sören Dalevi som vigdes till biskop för Karlstads stift. Vignings­gudstjänsten i Uppsala domkyrka leddes av ärkebiskop Antje Jackelén i närvaro av utländska gäster och Svenska kyrkans biskopar.

Ewa Almqvist: |2016-09-04| I sin predikan vände sig ärkebiskopen till Sören Dalevi: ”Sören, åt dig ska snart anförtros det fina ledarskapsuppdrag som kyrkan har hållit fast vid seklerna igenom. Du ska bli biskop. I Karlstads stift.(…) Människa bland människor, så lyder ditt valspråk. Också som biskop är du sannerligen människa bland människor, med uppdraget att utöva ditt ledarskap som en tjänst åt gemenskapen. Idag tar vi emot dig med glädje och förväntan i denna tjänst.”

Läs ärkebiskopens predikan i sin helhet!

Biskop Sören Dalevi beskriver sina känslor: – Det känns stort men jag är bara människa bland människor. Och det vill jag fortsätta med. I Karlstads stift vill jag främja den folkkyrka där barn och gamla, oavsett klass, kön, sexuell läggning eller bakgrund skall känna sig bejakade och tillhöriga. Alla ska med.

Som sitt valspråk har Sören Dalevi valt: Människa bland människor. Det är taget från teologen Ireneus, 130-200 e. Kr.

– Han har mycket att bidra med i vår tid. Det kristna livet handlar om att vara människa fullt ut – Gud frälser inte från livet utan till livet, säger biskop Sören.