Kärnkraft ökar exploateringen

Berättelsen om kärnkraften

På senare tid har kärnkraftsanhängarna talat för kärnkraftens comeback. Centerpartiets senaste vändning i frågan är sensationell och kommer sannolikt att få stora konsekvenser. Kärnkraften presenteras som den utsläppsfria energikällan, det vill säga fri från koldioxid, som ska ge oss evig, relativ ofarlig och säker energi.

  Ulf Svensson: | 2009–02–06 | Alliansregeringen är inne på samma linje genom att säga att kärnkraften ska vi utnyttja eftersom den redan finns och att det nu gäller att klämma ut det sista av den innan den eventuellt kan skrotas.

En ståndpunkt som alltså redan blev inaktuell i samband med den nya överenskommelsen. Lösningen nu heter effektökning i kombination med den strängaste lagstiftning världen skådat för denna typ av reaktorer samt fortsatt utbyggnad av nya reaktorer i takt med att befintliga så småningom avvecklas.

Kärnkraft ökar problemen 

Kritikerna menar att ökad kärnkraftsel inte är en del av lösningen utan en del av problemet. I en global analys refererad i DN av Karin Bojs skulle kärnkraftens andel av elenergiproduktionen kunna höjas från 16 till 18 procent vilket innebär en marginal lättnad, visavi till exempel ökad elproduktion med kol. Dessutom blir minskningen av koldioxidutsläppen inte så stora eller inga alls netto, enligt kritikerna.

Förnyelse av elanvändningen i vår typ av samhälle snarare ökar exploateringen av våra knappa naturresurser och därmed klimatkrisens fördjupning. Även effekthöjningen i sig gör att riskerna för nya haverier och olyckor ökar och att man har svårt att förutse var och hur dessa ökade risker kommer att uppstå.

Men det finns även andra problem med kärnkraftsdriften som det inte talas så mycket om och som också utgör problem även vid normaldrift i ett kärnkraftverk. En som granskat dessa risker är Gunnar Lindgren, civilingenjör, lärare och musiklektor vid Göteborgs universitet, som undersöker samhällets dolda miljöhot och som är skicklig på att föra ut dessa till en större publik.

Är det mer kärnkraft vi behöver

All energiutvinning har sina baksidor även så kallade miljövänliga alternativ. Dock är det stor skillnad på graden och arten av de problem som uppstår vid energiutvinningen när vi gör en närmare jämförelse.

Gunnar Lindgren menar att kärnkraftsindustrin framförallt talat om industrins fasta avfall men legat lågt med information kring det flytande respektive det gasformiga kärnavfallet. Detta avfall går inte att samla in utan måste släppas ut i naturen genom skorstenar respektive genom återkommande tömningar av tankar.

Att det är på detta sätt förnekar ingen men det är ingen som talar om det eftersom det är få som känner till det. Av denna anledning kommer uppgifterna aldrig fram i media enligt Gunnar Lindgren, som också konstaterat att inte ens teknologerna på Chalmers har med sig dessa fakta efter genomgången utbildning.

Bilden av tekniken

Enligt Gunnar Lindgren är de bilder av kärnkraftstekniken som förmedlats av kärnkraftsbolagen vilseledande. På dessa illustrationer får man nämligen uppfattningen att ett kärnkraftverk består av slutna system som är helt skilda från omgivningen och att värmeväxlare kyler av anläggningen i ett separat system. Detta sistnämnda skulle vara anledningen till att kärnkraftverk lokaliseras vid hav, stora sjöar eller floder.

I verkligheten är skälet till kärnkraftverkens lokalisering till havet också att man regelbundet tömmer tankar med radioaktivt vatten som efter till exempel filtrering släpps ut i havet. Detsamma gäller utsläppen av radioaktiva gaser som inte heller finns med i det allmänna medvetandet.

Kärnkraftverk har skorstenar som kontinuerligt släpper ut radioaktiva gaser som till slut hamnar i miljön. Inte nog med detta, utan det är också höga skorstenar som innebär att de ska sprida avfallet i vida bågar så att man minimerar de lokala utsläppen.

Gunnar Lindgren menar att dessa fakta inte är kända av politikerna eller den stora allmänheten och därför kan spridningen av det radioaktiva avfallet fortgå utan att störa diskussionen om kärnkraftens vara eller inte vara i framtiden.    

Avfallet

Avfallet delas således in i fast, flytande och gasformigt avfall. När det gäller det fasta avfallet, det så kallade högaktiva avfallet som huvudsakligen består av utbränt kärnbränsle, så är det framförallt detta som diskuterats eftersom det måste hållas borta från människan i oändlig tid innan det blir harmlöst.

Men även det som kommer ut i kärnkraftverkens skorstenar, respektive den radioaktivitet som släpps ut i vattnet vid återkommande tömningar av de tankar som samlar upp olika typer av spillvatten, är ett större problem än vad kärnkraftsanhängarna vill vidkännas enligt Gunnar Lindgren. Alla som arbetar professionellt med kärnkraft känner till ovanstående grundfakta.

Det som skiljer kärnkraftsanhängarna från kärnkraftsmotståndarna är bedömningen av de olika typerna av risker. De ämnen som till slut hamnar i naturen är långt ifrån ofarliga utan tillhör de farligaste ämnena på jorden. Vem har inte hört talas om ämnet polonium efter mordet i Storbritannien på den avhoppade ryske agenten Litvinenko .

Ämnet tillhör en grupp som kallas transuraner där förutom polonium även ingår plutonium, curium och americium. Transuraner kallas de ämnen som har atomnummer som är högre än det tyngsta grundämnet uran och alla dessa ämnen är starkt radioaktiva.

När Gunnar Lindgren är ute och föreläser går han igenom en mängd olika ämnen som förutom ovan nämnda också innehåller följande: kol 14, krypton-85 och tritium. Han beskriver både farligheten med att dessa ämnen släpps ut i naturen, eventuella långsiktiga konsekvenser på antalet cancerfall på sikt i världen, hur man kan se på gränsvärden samt dess koppling till olika typer av riskanalyser och så vidare.

Koncentrationen och livet på jorden

Som ett exempel på ett farligt ämne nämner Gunnar Lindgren krypton-85 och dess ökade koncentration på jorden. Han nämner kärnfysikexperten och forskaren, professor Örjan Skeppstedt, som räknat ut att förekomsten av detta ämne gått från noll 1945 till att vara uppe i fem becquerel per kubikmeter i atmosfären år 1980.

Fram till 2050 beräknas den kommande utbyggnaden av kärnkraften ha ökat denna koncentration av krypton-85 till minst 10 000 gånger och upp till 100 000 gånger beroende på de planer som nu diskuteras.

Som vanligt diskuteras om detta är farligt för människan eller ej där myndigheterna, enligt Gunnar Lindgren, menar att det är relativt ofarligt medan andra säger att det finns en klimatpåverkan genom att krypton-85 påverkar jonbildningen i atmosfären och därmed klimatet. Och så kan man gå igenom ämne för ämne och till slut få fram ett helt annat panorama av hotbilder av den ”klimatvänliga energikällan” än den som gängse tecknas på våra svenska ledarsidor.

Sammanfattningsvis framkommer det en bild som känns mer än skrämmande och byggd på obehagliga fakta som miljödebattören Gunnar Lindgren nogsamt samlat in från det globala forskarsamhället. Och tyvärr brukar han lyckas pricka in hoten mot livet på jorden bättre än de flesta.