Nej till främlingsfientlighet

Därför säger vi nej till rasism

Hur kan vi i Svenska kyrkan bidra till att stävja främlingsfientliga tongångar i samhället och i kyrkan? Den frågan är själva motorn i kampanjen Nej till rasism. Vi är angelägna att göra skillnad för en bättre värld. Det känns bra.

  Daniel Calero Davyt: |2011-02-23| Avgörande och viktigt för en kristen människa är att förstå varför vi handlar på ett sätt och inte på ett annat, eller varför vi gör som vi gör när andra även inom vår egen grupp, kultur eller kyrka påstår, handlar och tror på ett annat sätt.

I den kristna tron letar vi efter svar på sådana frågor i Bibeln, som vi betraktar som Guds ord. Bibeln är inte Guds ord på ett magiskt sätt utan innehåller Guds budskap till mänskligheten. Bibeln innehåller Guds ord så som krubban omfattar Jesus, men inte är Jesus själv. I Guds budskap till oss söker vi vår referensram för vad vi tror och vad vi gör. 

Vad säger Bibeln om rasism

Kan vi säga att det finns grund och stöd i Bibeln för att bekämpa rasismen och främlingsfientligheten? I Bibeln finns några texter som enligt min uppfattning visar att vi inte kan kalla oss kristna och samtidigt vara främlingsfientliga.

Jag har tagit fram fem citat ur Bibeln som är väsentliga i vår tro och som bevisar detta påstående. Citaten och mina tankar presenteras i följande fem punkter:

» 1 Mos. 1:26  Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss”. 
Min första tanke är att mänskligheten i sig har ett värde som Guds avbild. För såväl en kristen som en muslim eller en jude är denna text helig.  Det finns ett värde som inte går att ta ifrån människan, nämligen att vara en spegel som visar om inte Gud själv så hans reflekterade bild. Ingenstans visar Bibeln en klarare möjlighet för oss att beskåda vad Gud är än i själva mänskligheten. Varje människa bär onekligen en gnista av Guds själ, en glimt av hans eget väsen.

»  1 Mos 1:1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 
Denna text är grunden för det som kallas skapelseteologi, som betonar att allt som finns i Universum är Herrens. Gud är ägaren, ingen annan. Han har rätt till allt, inte vi, eller någon annan. Vi administrerar i bästa fall vad Gud har lämnat i våra händer, men vi äger ingenting. Vi har inte rätt att säga: ”Jag har fullkomlig rätt till detta land eller denna egendom.” Ej heller kan vi göra anspråk på att ha mer rätt än någon annan till ett visst privilegium.

» 3 Mos 19:34 Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. 
Den prästerliga och profetiska traditionen visar också respekt för den andre. Den profetiska rollen som präglar hela Gamla Testamentet är i princip ett krav på mänsklighet och trohet. Främlingen är alltid på något sätt en person i en utsatt situation. Hela Gamla Testamentet tar hänsyn till sådana människor som ett krav för rättvisa.   

» Matt 2:13 När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: -Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka barnet för att döda det. 
Av alla främlingar är flyktingen den mest utsatta. Han måste fly, han kan inte komma tillbaka, han drunknar i ”orättvisors tsunami”. Jesus som Palestinafött barn deltar i flyktingens öde, liksom många Palestinska barn gör idag. Hans far väckte honom när de måste fly för att rädda sina liv. Rädsla, panik, förtryck, orättvissa – allt detta delar Jesus med hela världens och historiens flyktingbarn. Jesus var under en period av sitt liv den mest utsatta främlingen vi kan hitta. 

» Markus 12:30-34 …och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.

 Om vår Gud skapade människan till Guds avbild och sedan blev människa och delade mänsklighetens lidelse och öde, då kan ingenting som händer en annan människa lämna oss oberörda.

Om vi anser att vi tror på Gud, då blir det i vår relation till den andre som denna kärlek visas, bevisas och bekräftas. Kärleken är ett förhållningssätt, likgiltighet är ett annat. När vi älskar någon betraktar vi denna person som den är. När vi älskar, lyfter vi den andres dignitet, människovärde. 

Ett riktigt kärleksfullt förhållningssätt är alltid befriande, det upprättar rättvisan mellan människorna. När vi älskar vill vi det bästa för den andre, vi vill respektera hennes eller hans behov. Vi vill vara ett med henne eller honom på ett djupare sätt. Vi tolererar inte att den andre blir nedvärderad av någon annan. Vi välkomnar den vi älskar i vår famn och kämpar för vår älskade. Detta sätt att förhålla oss till kärlek och rättvisa vill Gud att vi har till alla våra medmänniskor. 

Att ta emot någon som behöver hjälp är en kristen handling som bär ett välsignelselöfte.

Daniel Calero Davyt är Stiftsadjunkt i Stockholms stift