Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

KLIMATKRISEN

Behovet av en konvention

För nedrustning av fossil energi

Klimatförändringarna påverkar livsvillkoren för många människor. Direkta konsekvenser innefattar bränder, översvämningar, torka, och ödelagda odlingar, skriver artikelförfattarna.

Bengt Gustafsson m.fl.: |202010-24| Trots många utfästelser om minskade klimatutsläpp går omställningen för långsamt. Inspirerade av de framgångsrika internationella konventionerna mot kemiska och biologiska vapen föreslår vi, som ett komplement till Parisavtalet, en internationell konvention för nedrustning av fossil energi.

Deklarationer från politiker om att vi ska nå netto nollutsläpp för kol inom några decennier förekommer ymnigt. Men räcker det? Många länder har gjort utfästelser men fortsatt öka utsläppen. Om de fortsätter i dagens takt kommer den totala mängd koldioxid som maximalt kan släppas ut globalt för att vi ska nå Parisavtalets 1,5 graders-mål att vara förbrukad redan om sju år. Om vi tar risken att acceptera en höjning på 2 grader, avtalets övre gräns, kan vi fortsätta i ytterligare drygt femton år, enligt Mercatorinstitutet i Potsdam.

Utsläppen måste sänkas snabbare

Vill vi vara ansvarsfulla måste utsläppen sänkas snabbare än vad som sagts i planerna, exempelvis för EU:s ”Gröna giv” eller Sveriges klimatmål. Hur ska det gå till?

Den goda nyheten är att det blivit inte bara tekniskt möjligt utan ekonomiskt lönsamt att göra så. Framstegen för sol- och vindenergi under det senaste årtiondet har varit häpnadsväckande, och kostnaden per kilowattimme för grön el är i dag mindre än för den el som kommer från förbränning av kol, olja eller gas om alla relevanta kostnader tas med – tillverkning av solpaneler och vindkraftverk, kolbrytning och oljeborrning, transporter, raffinaderier, kraftverkskonstruktion och distribution. Problemen med variationer i elproduktion från sol- och vindenergi är lösbara bland annat genom bättre elnät, smartare elanvändning och lagring i ackumulatorparker eller som vätgas.

Vi närmar oss en punkt där utsläpp från förbränningen av fossila bränslen blir oacceptabla på grund av destruktiv påverkan på människor och annat liv på planeten.

Fossil energi förstör klimatet

I dag riskerar därför investeringar i fossil energi att förstöra både klimatet och pengarna. Den senaste kvartalsrapporten från British Petroleum visade en förlust på svindlande 150 miljarder kronor. Trots detta, och trots att BP halverade utdelningen till aktieägarna, steg aktien på börsen. Varför? Företagsledningen deklarerade att man planerar att minska olja och gas kraftigt, för att 2030 ha en kapacitet på 50 GW förnybar el. Det motsvarar hela Sveriges elsystem.

I USA har de fem största kolgruveföretagen gått i konkurs sedan 2015 trots löftena i Trumps valkampanj. Det enda nya, ”The Poplar grove mine”, började brytning 2019 men har redan gått i konkurs. Koleldning i USA har halverats sedan 2010. Många stora investerare har också upphört att satsa på fossilföretagen.

Runt om i världen diskuteras olika redskap för att minska utsläppen. Exempel är avlägsnande av fossilsubventioner, handel med utsläppsrätter, koldioxidskatter och koldioxidtullar på import av varor som framställts med obeskattade fossila bränslen. Men viktigt är också att privatpersoner och företag kräver att få köpa förnybar el och på andra sätt stödjer uppbrottet från de destruktiva vanor som den fossila världsparentesen lett oss till.

Varför går omställningen så långsamt?

Med sådana initiativ, och med den snabba utvecklingen av förnybar energi, är frågan varför omställningen ändå går för långsamt. Ett skäl är att flera av världens största företag och stater – Kina, USA, Ryssland, Brasilien – av en kombination av geopolitiska, ekonomiska, militära och ideologiska skäl har valt att binda sig vid på sikt hopplösa positioner i den fossila världsordningen. Att navigera förbi hindren, lossa dessa band, och på sikt förmå alla att ansluta sig till fossil­avvecklingen är en huvuduppgift för en hållbar klimatpolitik.

Vi vill här komma med ett förslag: en internationell konvention för nedrustning av fossil energi, som ett komplement till Parisavtalet. Denna kan innehålla flera åtaganden:

1. Avskaffande av subventioner för fossil energi.

2. En obligatorisk avgift på fossil energi som räcker för att täcka dess direkta och indirekta miljökostnader.

3. Inga nya koncessioner till anläggningar som förbränner kol, olja eller gas och släpper ut växthusgaser i atmosfären.

4. Politiska, ekonomiska och legala åtgärder för att de anläggningar som nu orsakar stora utsläpp av växthusgaser ska upphöra med det.

5. Ett generellt förbud mot utsläpp av växthusgaser från förbränning av kol, olja eller gas.

Det femte steget bör kunna införas successivt, olika snabbt av olika länder, men senast femton år efter konventionens ikraftträdande.

Naturlagar måste gälla

Steg fem kan stå i konflikt med internationella överenskommelser och nationella lagar som skyddar rätten att utvinna kol eller olja och driva anläggningar som släpper ut växthusgaser. Men det är inte naturlagar som ger rätt att släppa ut växthusgaser. Det är lagar stiftade av människor. När människor blir klokare inser de ibland att lagar måste ändras. De kloka och förutseende har redan börjat rädda sig bort från fossilt kol, så som näringslivet – efter förbud – redan övergett asbest, kvicksilver, freoner och DDT.

Man kan jämföra med konventionerna mot kemiska och biologiska vapen. Dessa antogs först inte av de stater som då hade stora lager av kemvapen, främst Sovjetunionen och USA. Men efter hand har de gjort det och förbundit sig till en nedrustning med förstörelse av de lager som finns. Förhoppningsvis kan detta också ske med konventionen om förbud mot kärnvapen som antogs under en FN-konferens i New York 2017 (Treaty on the prohibition of nuclear weapons, TPNW). Den har i dag ratificerats av 44 stater och kommer att träda i kraft, kanske till och med i år. Sverige avvaktar, tyvärr.

Kärnvapnens effekter och klimatkrisen

Parallellerna mellan kärnvapnens effekter och klimatkrisen är många. Klimatförändringarna påverkar livsvillkoren för en stor mängd människor och deras möjlighet att bo, odla sin mat och utveckla sin ekonomi. Direkta konsekvenser innefattar bränder, översvämningar, torka, och ödelagda odlingar. Människoliv sätts i fara. Vi närmar oss en punkt där utsläpp från förbränningen av fossila bränslen blir oacceptabla på grund av destruktiv påverkan på människor och annat liv på planeten.

Förslaget om en förbudskonvention mot fossilt kol framfördes nyligen i en artikel i Le Monde av Peter Newell vid Sussex university och Andrew Simms vid New weather institute, båda verksamma inom Scientists for global responsibility. De är ekonomer och pekar på de oerhörda kostnader klimatförändringar för med sig, något som klarlades 2006 av Nicolas Stern vid London school of economics.

Slutsatsen var redan då klar: det är överlägset mer lönsamt att satsa på att förhindra uppvärmningen än att tvingas betala för anpassningarna som följer. Newell och Simms pekar trots det främst på de jättelika sociala orättvisor som klimatförändringarna kommer att skapa.

Nedrustningskonventionen

En nedrustningskonvention skulle stärka den internationella politiska agendan för snabb omställning och rikta fokus mot att utveckla grön energi. Den skulle komplettera Parisavtalets frivillighetsmodell, som löste många knutar men som riskerar att bli ännu en illusion i raden. Den skulle också stärka banden till de många sociala klimatrörelserna världen över som kräver handling, ansvarstagande och klimaträttvisa.

Bengt Gustafsson, professor emeritus i teoretisk astrofysik, Uppsala universitet

Tomas Kåberger, affilierad professor i industriell energipolicy, Chalmers

Gabriel Michanek, professor emeritus i miljörätt, Uppsala universitet

Lars Rydén, professor, fd föreståndare för Baltic university programme, Uppsala universitet

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen

Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria, KTH

Artikeln är först publicerad i DN Debatt 2020-08-29.