Anders Grönwall: |2009–12–19|  

– Nu skyller politikerna på varandra men alla har ett ansvar för misslyckandet. Det viktiga nu är att snabbt hitta tillbaka till ett spår för fortsättningen och se på de möjligheter som finns för framtiden, säger Svante Axelsson.

Deklarationen i Köpenhamn saknar bin- dande åtaganden av utsläppsminskningar för världens industriländer till 2020, och har ett finansiellt åtagande som är frivilligt och dessutom alldeles för litet. 

Svante Axelsson intervjuas. Generalsekr. Naturskyddsföreningen

 – Det har ingen större praktiskt betydelse om man skriver in mål och temperaturer på längre sikt om man inte klarar av att ta fram ambitiösa mål för utsläppsminskningar till 2020. Det är vad detta mötet handlar om, och på den punkten har man totalt misslyckats. 

Det som förlorats kan aldrig återhämtas

Den tid som vi förlorat på detta misslyckande kan vi aldrig hämta igen. Det behövs därför omgående andra globala samarbeten och åtgärder, som kompletterar dessa sega och svaga klimatöverenskommelser – som trots allt bara är golv och inte tak för vad som bör göras, säger Svante Axelsson.

Det tycks som att förhandlingarna om en fortsättning på Kyotoprotokollet och klimatkonventionen kommer att fortsätta nästa år, men det finns ingen slutpunkt.

Deklarationen talar om ett tvågraders mål men leder enligt beräkningar i miljörörelsen till närmare 4 grader – ett katastrofalt scenario enligt IPCC.

De summor som finns i deklarationen för finansieringen av klimatåtgärder i u-länderna kommer inte att räcka. 

FN har talat om behov på mer än 500 miljarder dollar per år i offentliga medel redan inom något år. Uppgörelsen talar om stigande summor med 100 miljarder dollar först år 2020, men i detta ligger stora delar dubbelräkning av både utsläppshandel och bistånd. Dessutom har varken EU eller USA sagt hur stor del av dessa medel man är beredd att stå för eller varifrån de ska komma.  

OBAMA EN BESVIKELSE

– Jag var oerhört besviken på Obamas bud i förhandlingen. Det han kom med var inget nytt och blev därmed ytterligare en provokation gentemot de länder som verkligen vill få till ett avtal. Han vill bara ha ett system där länder meddelar hur mycket de vill minska i stället för ett ambitiöst, bindande totalt utsläppsmål för alla i-länderna, säger Emma Lindberg, klimathandläggare på Naturskyddsföreningen.  

DÄRFÖR MISSLYCKADES KÖPENHAMNSMÖTET

Naturskyddsföreningens som på plats följde utvecklingen i Köpenhamn kan konstatera i några punkter varför mötet misslyckades. Skulden till misslyckandet delas av flera.

– Störst ansvar har förstås USA, men EU ligger inte långt efter. Det handlar framför allt om att EU, med Reinfeldt i spetsen, valde att bara satsa på ett helt nytt avtal vilket ledde in till en återvändsgränd. Först när det var tre dagar kvar gav man upp denna strategi och började också förhandla fortsättningen av det gällande Kyotoavtalet. Men då var det för sent att få ihop två bindande avtal.

EU har dessutom misslyckats med att utlova tillräcklig finansiering och tillräckligt ambitiösa minskningsmål. 

Därutöver har Danmark skött sitt ordförandeskap för mötet på ett sätt som försvårat förhandlingarna, uteslutit stora delar av miljörörelsen och civilsamhället, och förstärkt det misstroende som präglat mötet, säger Svante Axelsson.