Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

 

 

Och kanske är det den stora vinsten, att få ett helt annat synsätt på relationen mellan oss själva och naturen.

Foto: RLC

TRE DEBATTÖRER:

Juridiken

Och naturens rättigheter

Människan tillsammans med naturen. Dags ge naturen juridiska rättigheter! Det skriver Rebecka Le Moine, Gudrun Schyman och Parul Sharma.

Le Moine / Schyman / Sharma: |2020-11-21| Många miljöjurister tror i början av sina karriärer att deras kamp ska bedrivas mot illegala aktörer som missbrukade naturen. Istället får de erfara att den absoluta majoriteten av miljöförstöringen utförs av företag helt inom lagens ramar. Detta leder till insikten att miljölagarna inte är till för att skydda naturen, utan de ekonomiska intressena.

Att naturen ska skyddas är för de allra flesta en självklarhet. Många blir därför förvånade över hur lite rättigheter naturen har, rent juridiskt. Till exempel innebär ett konstaterande av att en art är akut hotad inte något som helst juridiskt skydd.

Ålen på julbordet

Ålen, en internationellt hotad art, är helt laglig att köpa till julbordet. Det är också helt lagligt att mala sönder detta mytomspunna djur i vattenkraftverkens turbiner, samtidigt som miljömärkt el framställs.

Många blir därför förvånade över hur lite rättigheter naturen har, rent juridiskt. Till exempel innebär ett konstaterande av att en art är akut hotad inte något som helst juridiskt skydd. Ålen, en internationellt hotad art, är helt laglig att köpa till julbordet.

Det moderna västerländska samhället bygger på en uppfattning om människan som separat från naturen, och naturen som en resurs för människan att bruka. Våra ekonomiska, politiska och juridiska institutioner bygger på uppfattningen om människans särställning, och den det går att spåra den till filosofer som Francis Bacon och René Descartes. Vi kan, därför ska vi, utnyttja naturen. Men hur empatiskt är det, egentligen? Har vi inte ett större ansvar att tacksamt förvalta, och ge något tillbaks?

Naturens egenvärde

Är skogen en åker för människan att så och bruka på eller har den – och alla arter som är beroende av den – ett egenvärde genom sin existens?

I andra länder har lagstiftningen börjat inkludera andra perspektiv än de kommersiella. I Indien fick två indiska floder, Ganges och Yamuna, egna juridiska rättigheter, precis som floden Whanganui i Nya Zeeland. Ecuador inkluderade naturens rättigheter i sin konstitution 2008. Brasilien, Mexiko, Uganda, Indien och USA har infört rättigheter för ekosystem i olika lagrum.

Moder Jords rättigheter

Bolivia har föreslagit en Deklaration om Moder Jords rättigheter och det svenska Sametinget har ställt sig bakom denna. I Colombia stämde en grupp ungdomar staten för att den tillät avskogning som bidrar till klimatförändringarna och därmed inte värnar om unga människors framtid. Högsta Domstolen gav de unga rätt och meddelade att Amazonas i Colombia har rättigheter som juridiskt subjekt.

Nu ligger det en motion med ett konkret lagförslag i Sveriges riksdag, som ger naturen rätten att naturligt existera, blomstra, regenerera och utvecklas.

Ett annat sätt att förhålla sig till naturen

Eftersom det juridiska systemet är uppbyggt utifrån ett behov att reglera människors intressen kan naturens rättigheter på det sättet som ovan beskrivits framstå som minst sagt en främmande fågel. Syftet med en bestämmelse om naturens rättigheter skulle tvinga fram ett annat sätt att förhålla sig till naturen.

Och kanske är det den stora vinsten, att få ett helt annat synsätt på relationen mellan oss själva och naturen.

Just nu står vi inför så hisnande stora miljöutmaningar, att de är svåra att greppa. När FN skrev sin rapport om våra ekosystem och kom fram till att över en miljon arter hotas av utrotning, sammanfattade de med att stora samhällsförändringar krävs. Ett paradigmskifte. Vi måste lära oss leva i samklang med naturen. Och kanske är det främst det naturens rättigheter kan innebära.

Rebecka Le Moine, språkrörskandidat för Miljöpartiet
Gudrun Schyman, Feministiskt initiati

Parul Sharma, Människorättsjurist med fokus på hållbarhetsfrågor.

Artikeln är först publicerad i Dalademokraten 2020-11-17