 |
| |
Hur vi ställer om från de tre
klot som skulle behövas om alla levde på svensk medelnivå till
det enda vi har.
|
Målning,
Statens museum for kunst, Köpenhamn.
Foto:
RLC
|
KLIMATAKTION
När
larmen tystnar
Allvaret
bakom oron
Klimataktions
visionsgrupp arrangerade under fjolåret en välbesökt
seminarieserie med den fyndiga titeln När larmen tystnar. Lördagen
den 18 januari ägde Le Grand Final, som de själva kallade den, rum
på ABF-huset i Stockholm. Sista dagen var det dags för samtal med
politiker ur Riksdagens jordbruks- och miljöutskott i en fullsatt
Z-sal. Samtliga rikdagspartier – det är ju ”Supervalår” –
var representerade utom SD som ABF av princip inte välkomnar i
huset.
Rikard Rehnbergh: |2014-01-18|
19 samarbetande miljöorganisationer ställde den välbefogade frågan:
Hur får vi er politiker att prioritera klimatfrågan inför valen
2014? Moderatorn Stina Billinger, Hållbarhetschef på SPP. stod höggravid
vid podiet och ställde kloka frågor samt symboliserade klimatoron
med ett synbart barn i magen. De medverkande politikerna var Johan
Hultberg (M); Ella Bohlin (KD); Staffan Werme (FP);
Roger Tiefensee
(C); Helena Leander (MP); Sara Karlsson (S) och Jens Holm (V).
Utsläppstak och utsläppsrätter
Utsläppstak och utsläppsrätter var en stor fråga. Även
koldioxidskatter och huruvida Sveriges import skulle räknas in i de
samlade koldioxidutsläppen. Så en logisk följdfråga blev hur
Sveriges utsläpp skall räknas. Enligt alliansen ligger de under målen
medan oppositionen menar att den dribblar med siffrorna och använder
falsk matematik.
Nytt var att åhörarna inte bereddes plats att ställa direkta frågor
utan i stället fick göra det via Twitter. Det kan tyckas märkligt,
och något ifrågasättbart eftersom politikerna kommer väl
lindrigt undan då de inte behöver se frågeställaren i ansiktet.
Dessutom är det för de mesta de yngre som nyttjar sociala medier
och publiken bestod till två tredjedelar av den äldre
generationen. Fast Billinger var bra som moderator ställde hon inte
en enda kritisk följdfråga.
Det gröna folkhemmet
De Twitterfrågor som togs upp handlade mest om Vattenfall, vilket
alla partierna hävdade vara en fråga om ändrade och rakare ägardirektiv;
förutom FP som vill sälja det statliga bolaget. Vad gällde den
andra större Twitterfrågan, AP-fonderna, är den enligt
partirepresentanterna en mer komplicerad fråga och gav inga raka
och reda besked.
En intressant och välbefogad fråga var: Vad ska göra Sverige till
ett klimatledande land? Grön kemi (C). Klimatsmarta bostäder (FP).
Vindkraften (KD). Skogsindustrin och träbostäder (M). Mer
vattenenergi (S). Vara mer offensiva (MP). Samhällsplanering.
”Det gröna folkhemmet” (V).
Grand
Panthers
På en given signal reste sig ett stort antal medlemmar ur Grand
Panthers – som sista onsdagen i månaden ”strömmar” utanför
Riksdagen och brukar få till stånd konstruktiva samtal med de
politiker som ids komma ut ur kammaren – med plakat och foton på
sina barnbarn som för att påminna politikerna om allvaret bakom
oron.
Billinger frågade då: Hur ser framtiden ut; vilket budskap har ni
till barnbarnen?
Det är inte hopplöst, vi skapar framtiden (M). Hoppas på fler
politiker som tar klimatpolitiken på allvar (FP). Vi kan förändra
det här, bara vi vill (FP). Vi måste visa barnen att vi tar deras
klimatoro på allvar (C). Det är ett sundhetstecken att känna oro,
barnen kan lobba på sina föräldrar att rösta rätt (MP). Sörj
inte – organisera er! (S). Se bara på klimatdebatten 2009, det går
att mobilsera kring klimatfrågan (V).
Moderaterna
visade upp en
progressiv sida
Anmärkningsvärt var att M visade upp en klimatvänlig och tämligen
progressiv sida medan FP gjorde tvärtom, Werme hade en naiv tilltro
och hopplös syn på framtiden: lösningar utan åtaganden. Och att
alliansens radikala röst inte kom från C utan snarare KD. Bohlin lät
som om hon satt på den andra sidan podiet med det rödgröna
blocket.
Som upptakt till politikerdebatten framförde dansduon Avart ett
utsnitt ur Tango på en soptipp, som symboliserade Nords materiella
galenskap.
Dagens röda tråd var hur vi ställer om från de tre
klot som skulle behövas om alla levde på svensk medelnivå till
det enda vi har. En bra fråga som många aktivister men inte många
politiker lyckades svara på.
Artikeln
publicerades ursprungligen i Miljömagasinets nummer 4, 24 januari
2014.
|
