Tro och förändring

Mona Sahlin för kyrkan

Mona Sahlin slöt upp bakom Svenska kyrkan i en tyst protest mot nationaldemokraterna under Almedalsveckan i Visby. På kvällen kom hon till domkyrkan för ett samtal om politik, religion och tro.

  Mona Sahlin delade ut ljus till besökarna i samband med mässan. Flera partiledare hade tackat nej att delta.

– En gång träffade jag en person som var som att träffa Jesus. Det var Nelson Mandela. Mona Sahlin beskrev sig själv som en sökare som vill lära känna kyrkan mer.

Mikael Mogren – en av tre samtalsledare under det så kallade Nikodemussamtalet i domkyrkan – tackade Mona Sahlin för att hon ställde upp när kyrkans folk vände ryggarna i en tyst protest mot nationaldemokraterna i Almedalen.

– Nelson Mandela sa när jag mötte honom att det farligaste var när schysta vanliga människor ingenting säger, ingenting gör, förklarade Mona Sahlin.

300–400 personer hade kommit till samtalet i domkyrkan med den socialdemokratiske partiledaren. Domprosten Mats Hermansson, som var initiativtagare till kvällarna, sa att här får politikern träda fram som den människa hon är, bortom klyschorna. Det blev också ett mycket personligt samtal om politik, tro och religion med raka svar från Mona Sahlin.

Min relation till Gud är komplicerad. Jag är inte religiös, men jag blev lite mer troende i samband med att vi förlorade ett barn, berättade Mona.

Kyrkan och arbetarrörelsen har ibland beskrivits som två vackra katedraler. Vad kan vi lära av varandra? undrade Eva Lindqvist Hotz i samtalspanelen.

– En oerhört bra och vacker liknelse, tyckte Mona. Men jag tycker det är skrämmande hur mycket som bestäms av traditionen: Så här har vi alltid gjort, så här har vi aldrig gjort.

Att vara partiledare är ingen uppoffring menar hon. – Tänk att få vara den första kvinnliga partiledaren i socialdemokratins historia! Att ha ett budskap och efter mötet träffa människor, kanske förändra förslaget. Jag älskar det talade ordet. Men det är viktigt att bevara ordets betydelse.

Vad skiljer dig från en pamp? var en rak fråga från panelen.

– Ja, vad är en pamp? Kan en lärare, en präst, en politiker vara en pamp? Det är inte bra om folk blir rädda för chefen. Jag tror på laget, inte jaget.

Socialdemokraterna har goda opinionsvindar nu, men likt kyrkan har ni problem med medlemskapet, konstaterade Eva Lindqvist Hotz.

– Jag är 51 år och hör till de yngre medlemmarna. Vad har medlemskapet för värde? Medlemskapet måste ge ett mervärde. Vi måste formulera svar, varför inte gemensamt med kyrkan? Politiken har makt, men inte all makt. Politiken är större än partipolitiken, underströk Sahlin.

– Jag vet inget bättre försök än att gemensamt i fria och öppna val försöka förändra samhället. Jag tror på politiken utan att riktigt veta alla lösningar på de stora frågorna. Miljö- och klimatfrågan känner inga gränser, därför behövs EU och FN. Politiken är större än nationalstaten.

– Den största globala utmaningen är att skapa större rättvisa för de fattiga. Barn ska inte behöva svälta ihjäl. Vi har resurserna att förändra om vi bara vill.

Samtalsledare vid samtliga tillfällen under Almedalsveckan var Helle Klein, Mikael Mogren och Eva Lindqvist Hotz. 

Nikodemus var farisé, medlem av Stora rådet, men fascinerades av Jesus. Det berättas att Nikodemus en natt kom till Jesus för att höra honom prata och han var också med och tog hand om Jesus kropp efter korsfästelsen.  

Mats Hermansson, 

Domprost
Roland Asplund, 

Stiftsinformatör

Uppdaterad 2008-08-22