FOTO: RLC

Valet 2010

Mona Sahlin vid lejonhålan

Mona Sahlin, statsman – eller statsfru om ni så vill, har gått från klarhet till klarhet. Hon tycks kunna rycka upp ett parti som sargats ganska hårt av ett pampigt gubbvälde, vilka helst velat dra höger ut. Hon lyckas både att ena sitt eget parti och hålla ihop de rödgröna. Med mycket stor erfarenhet blir hon säkert en beslutsam statsminister – kanske en moder Svea!

strävade de efter "det goda samhället". Det samhällsidealet ligger faktiskt i paritet med det Jesus vurmade för. Jesus uppmanade aldrig sina anhängare att vara egoister, eller att man skulle eftersträva rikedom, eller att förstöra för varandra och för framtiden. Nej, Jesus uppmanade anhängarna till en helt annan väg.

RÖDGRÖN RÖRA OCH MÖRKBLÅ SÖRJA

Det parlamentariska umgänget handlar mycket om den låga sandlådepolitiken, med nedlåtande omdömen om varandra. De Rödgröna tog tid på sig för att visa ett kvalitativt regeringsalternativ. När de väl visade en god sammanhållning, så steg till slut statsmän fram i ljuset med stora erfarenheter och eniga partier bakom sig.

Den stora skiljelinjen, eller huvudmotsättningen i detta val mellan Rödgröna och Alliansen, gäller solidaritet mot egoism. 

Till egoism hör ekonomiska privilegier till en redan privilegierad överklass; att strunta i åtgärder för att motverka den globala uppvärmningen; att sabotera kollektivtrafikens utveckling för att istället gynna bilismens motorvägsbyggen, som redan har en stor överkapacitet; att verka för en rejäl klassurskiljning av människor i både skola och i samhället i stort.

Inom område efter område har egoismen varit utslagsgivande i Alliansens regeringsinnehav, och det har missgynnat både medelklassen och folk i största allmänhet. Den goda viljan har verkligen naggats i kanten.

Egoism har däremot bekämpats av de Rödgröna som samtidigt lagt fram konstruktiva alternativ, som ska gynna folkflertalen för att alla ska kunna hänga med.

EGOISM TILLHÖR INTE DEMOKRATIN

Det finns en medveten vilja att kringskära en demokratisk utveckling. Parlamentarism sammanblandas ofta med demokrati, som om det var samma sak. Men det är det inte. Parlamentarism kan vara hur egoistiskt och ruttet som helst, medan demokrati bara kan vara demokrati, för annars är det inte demokrati. 

Att erövra ordens betydelse tillhör demokratiutvecklingen. Och ordens betydelse kan bara förmedlas mellan människor, genom medier, som tidningar, böcker och television med mera. Mediemonopolet är därför ett stort hinder för demokratutvecklingen, och kan betecknas vara demokratins akilleshäl. 

Den demokratiska viljan tillhör krafterna som oftast står utan ekonomiska medel, och har svårt att göra sina röster hörda. Det om något är ett verkligt demokratiproblem. 

PARLAMENTARISM – FÖRUTSÄTTNINGEN FÖR DEMOKRATI

I det parlamentariska smutsspelet visar det sig att Alliansen får stora summor pengar från Sveriges samlade miljonärskår. Omkring 80 procent av miljonärerna är allierade med Moderaterna. Miljonärerna utgör i dag kärnan av Moderaternas "jobbare".

Enligt EU måste sådant ekonomiskt stöd offentlighållas, men det vägrar Moderaterna att göra.

Generellt står Alliansen för egoism, och Rödgröna står för demokrati i sina praktiska handlingsprogram. Men inga partier är helt fullkomligt demokratiska, tyvärr. Några sådana politiska rörelser har aldrig funnits.

Viljan till full demokrati har jag däremot sett hos Jesus. Och på den ståndpunkten kan jag kanske betraktas som lite fanatisk i mångas ögon.

Utvecklingen efter Jesus formade den nya kristenheten till något som inte var särskilt demokratiskt. Men den ursprungliga kristenheten stals från folket av kejsare och feodalherrar kort efter Jesus död. Jesus varnade om detta. Med tiden blev den kristna kyrkan envåldshärskarnas instrument. Liksom parlamentarismen blev bland andra Hitlers instrument för att gynna sina maktsträvanden. Parlamentarism behöver därför skyddas i en demokratisk anda mot det maktfullkomliga och totalitära. Jesus varnade för Mammon.

Parlamentarism har under sin korta historia, från början av 1900-talet, mest varit uttryck för härskarviljans tyglade och salongsfähiga former. De som sökte makten tvingades till parlamentariska reglerade former för att det överhuvudtaget skulle få någon form och fason, och ett civiliserat bordsskick. 

Parlamentarism av i dag saknar emellertid fullkomligare demokratiformer och borde kunna utvecklas i en riktning för större humanitet och fördelningsdemokrati gällande för att alla ska kunna hänga med.

Demokratutvecklingen står fortfarande vid dörren och trampar, och borde ta sig i kragen och kliva in! Demokratin måste nämligen återerövras – för allas skull!