 |
| |
WWF-rapporten
”In Too Deep: What We Know, And Don’t Know, About Deep
Seabed Mining” pekar på att det idag finns alldeles för
lite kunskap om djuphaven och mycket kvar att göra inom
områden som forskning, politik och teknik före gruvbrytning
på havsbotten kan tillåtas.
|
Foto:
WWF-International. |
WWF-RAPPORT:
Enorma
risker
Mineralbrytning
på havsbotten
Mineralbrytning i djuphaven, en industri som antas
expandera kraftigt de kommande åren, riskerar att medföra stora
negativa konsekvenser för havens biologiska mångfald och ekosystem
– och därmed även för oss människor.
Tom
Arnbom: |2021-02-10|
Det
visar en internationell rapport av WWF den 10 februari. Om
mineralbrytning i djuphaven tillåts riskerar det att förstöra
havens biologiska mångfald och ekosystem
–
Att bryta mineraler och metaller från havsbotten skulle inte bara
vara skadligt för djuphavens ekosystem och arter, utan kan även
rubba havens balans och äventyra jobb, matförsörjning och fiske.
Vi hade aldrig tillåtit att så stora markytor blir bortskrapade
på land, så varför i djuphaven – de sista oexploaterade
områdena på vår planet? säger Peter Westman, tillförordnad
generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.
Sediment
kan slå ut fiskreproduktionen
Rapporten
beskriver hur marina ekosystem är sammankopplade och att många
arter rör sig mellan stora ytor. Det innebär att djuphavsbrytning
inte kan ske isolerat utan riskerar att även störa arter utanför
området där gruvdriften sker. Strömmar kan även föra bort moln
av sediment som i sin tur kan slå ut fiskreproduktionen långt bort
från själva exploateringsområdet. Negativa effekter på det
globala fisket skulle hota den främsta proteinkällan för cirka en
miljard människor och försörjningen för cirka 200 miljoner
människor, varav många i fattiga kustsamhällen.
Med
djuphavens långsamma tillväxttakt, är det också osannolikt att
livsmiljöer som förstörs kan återhämta sig inom överskådlig
tid.
Värdefull
och hållbar havsekonomi
Värdet
av djuphavsbrytning uppskattas till mellan cirka 17 – 168
miljarder SEK – endast en bråkdel av värdet av den mycket mer
värdefulla hållbara havsekonomin, som årligen genererar värden
till stater och kustsamhällen för uppskattningsvis mellan cirka 13
– 20 biljoner (miljoner miljoner) SEK.
–
Rapporten slår hål på industrins argument att djuphavsbrytning
måste ske för att klara världens växande efterfrågan på
produkter som elbilar och mobiltelefoner. Vi kan klara det ändå
genom att satsa på innovativa transportlösningar och en cirkulär
ekonomi som minskar behovet av att utvinna ändliga resurser från
jorden.
Globalt
moratorium för djuphavsbrytning
WWF
efterlyser nu, likt många andra organisationer, politiker och
forskare, ett globalt moratorium för djuphavsbrytning. Ett sådant
behövs till dess att kunskapen om de miljömässiga, sociala och
ekonomiska riskerna kan förstås helt och hållet; att alla andra
alternativ till mineralutvinning är uttömda och att
djuphavsbrytning kan ske på sätt som säkrar skyddet av marina
miljöer och inte bidrar till förlusten av biologisk mångfald.
Beslut
om gruvdrift i djuphaven
Om
något år ska medlemsländerna inom den Internationella
havsbottenmyndigheten (ISA) fatta beslut om gruvdrift i djuphaven
ska tillåtas.
–
Vi förväntar oss att Sveriges regering driver på i EU och
internationellt för att få stopp på det här vansinnet. Innan vi
förstör våra hav bör vi se till andra lösningar, som
återvinning och smartare sätt att producera och konsumera. Att
stödja djuphavsbrytning som industri skulle strida både mot målet
för en cirkulär ekonomi och mot Agenda 2030-målen.
Fakta:
Djuphaven
utgör omkring halva jordens yta och är världens största, och
minst utforskade, ekosystem. På botten lever arter som kan bli
femhundra år gamla – och många arter har inte ens upptäckts
än. Djuphavsbotten är rik på mineraler och metaller som kobolt,
nickel och litium som bland annat används till solpaneler,
vindturbiner och i batterier till elbilar och smartphones.
Djuphavsbrytning sker på flera tusen meters djup. Sveriges regering
har sagt nej till djuphavsbrytning. Bland länderna som planerar
för industrin finns Norge, Ryssland och Kanada.
Fakta:
FNs
Havsrättskonvention reglerar hur världens länder ska dela upp
världshavet och dess resurser. Den undertecknades 1982 och trädde
i kraft 1994. Under konventionen finns en oberoende global
Havsbottenmyndighet (International Seabed Authority), som beviljar
licenser för utvinning av olja och mineraler utanför de ekonomiska
zonerna och fördelar inkomsterna från licenserna.
Tom
Arnbom, expert på hav och arter, Världsnaturfonden WWF
Rapporten
|
