|
Ulf
Svensson: |2016-08-09| Det
är inte bara rikspolitiker som går från det allmänna
till det privata utan även landstingspolitiker, i alla fall i
storstadsregionerna. Denna nya tradition är en följd av samhällets
tilltagande upplösning och vi har tyvärr bara sett början på
denna utveckling.
Senaste
erfarenheten av det nya Sverige är en tågresa där vi precis
hann i tid till vårt tågbyte. Det var ett byte i Linköping
med ett SJ snabbtåg, Kustpilen, från Stockholm till Kalmar, kört av Transved som ägs av två företag till 50
procent. Sämre gick det förra året. Ett tåg från Vimmerby
blev plötsligt inställt, vardagsmat enligt de lokala
taxibolaget, vilket innebar buss till Linköping. När vi steg
av bussen vid Linköping station, med fem meter till
Stockholmståget, så startade tåget utan att vi hann att
stiga på. Samordningen mellan SJ och övriga bolag är nämligen
noll och intet.
Det
stora tågrånet
Ett
bra exempel på vad som sker beskrivs i boken "Det
stora tågrånet" av frilansjournalisten Mikael
Nyberg. Trots att boken gavs ut 2012 är den högaktuell. Via
intervjuer med personer inom järnvägen, från konduktörer,
verkstadschefer, fackliga företrädare, rangerare och
verkställande direktörer osv.,
beskrivs effektivt nedmonteringen av det svenska järnvägssystemet
ned till mutter- och skruvnivån.
Underhållskaos, inga lager
av reservdelar, kraftigt utökad hantering och oklar
ordergivningsförbindelser; åsidosättande av arbetsmiljöregler,
oanständiga statliga avkastningskrav, korta
upphandlingsperioder och outbildad arbetskraft; tåg som inte längre
stannar på stationer, signalsystem från EU som lamslår
trafik i Norrland, kommunikationsbrister på alla håll och
kanter och bristande banunderhåll är legio.
Fast anställda
ersatts av uthyrningsföretag (ofta outbildade och ingen kännedom
om järnvägar), nedsatta hastighetsgränser på grund av eftersatt
underhåll, inställda tåg (som dessutom inte är med i förseningsstatistiken),
fler jurister och ekonomer och färre yrkesmän och kvinnor
med gedigen järnvägskunskap; kunder som lämnar järnvägstransporter,
ej åtgärdade tåg körs ut på spåren – vi möter det exempelvis i
form av ickefungerande toaletter.
Det
är inte ovanligt med fejkade åtgärdsrapporter – eftersatt
snöröjning och anbud inte går ihop – om man inte
fuskar, vilket man gör. Utöver detta tillkommer uteblivna
upprustningar, innovationer
och moderniseringar, och så vidare i all oändlighet.
Sjukvården
och annat står på tur
I
Sverige har privatiseringen fortsatt inom alltfler samhällsområden.
Privatiseringen, med efterföljande skattefusk via s.k. smarta
upplägg och skatteparadis, har bara fortsatt. Privatisering
är en överideologi i nyliberala program som pressar
arbetskraften, utmanar fackliga krav och undergräver
yrkeskunskaper och yrkesstolthet. I takt med att
digitaliseringen tar över alltfler arbetsuppgifter på
arbetsmarknaden – snart behövs inte längre några som
arbetar med redovisning och andra arbetsuppgifter som relativt
enkelt går att rationalisera med ny it-teknik – så ökar svårigheterna
för stora befolkningsgrupper att försörja sig och leva värdiga
liv. Inom tågtrafiken finns redan många timanställda som
lever nära existensminimum, som exempelvis i Skåne med många
olika operatörer, och andelen som har heltidsarbete minskar
stadigt.
Frågan
är varför inte Miljöpartiet och Socialdemokraterna gör en
generalövning värt namnet och visar upp bristerna, orättvisorna
och kvalitetsförfallet inom vården, skolan, omsorgen och tågtrafiken
och kommer med skarpa förslag och satsningar som ökar det
demokratiska innehållet och solidariteten i samhället?
Kanske är man för upptagna med att planera för utbyggd vägtrafik
där Stockholmsregionen är ett skräckexempel just nu. Förbifarten
är redan påbörjad och nästa projekt heter Österleden. Den
s.k. snabbjärnvägen mellan våra tre storstäder är nästa
exempel på hur gigantprojekt prioriteras istället för att
satsa på hela Sveriges utveckling.
Nya och större regioner
är ett annat exempel på hur våra politiker ger upp och överlåter
åt olika eliter att "leka affär". Men, det
finns människor och företag som tjänar storkovan och
alltfler i dessa led kommer direkt från politikens vardag. Så
visst finns det en logik i det som sker men för den vanliga
medborgaren blir det allt svårare att leva och överleva i
dagens Sverige.
|
