Arvet
till nästkommande generationer
Ny
livsstil för överlevnad
En liten del av världens människor
har under kort tid i
historien lagt grunden för den nu växande miljökatastrofen. Ingenting
av betydelse har ännu gjorts i praktisk handling för att förändra
livsstilen bland den rika världen – trots alla tidigare varningar.
Humanoptimism och Mamons
pessimism. Alternativ-
optimister anklagades tidigare för att vara pessimister av okunniga människor. Men de konstruktiva alternativen, för en hållbar
utveckling, har ju visat sig vara realistiskt och utvecklingsbart.
Och de
verkliga optimisterna har ju också varit redo till förändringar för
ett rikare liv och för ett välfärdssamhälle för alla människor.
De
sanna glädjedödarna är väl ändå de som inte tar ansvar för
framtidens generationer och för världens folk!
Den stora pessimismen.
Problemen i världen av idag är den pessimistiska
hållningen för en ny och hållbarare livsstil.
Den
nuvarande livsstilen handlar många gånger om enbart ytlig brackighet,
och om ett prestigefyllt pryl- och statusägande, som den enda sanna
lyckan i livet. Fenomenet har förklarats av beteendeforskningen sedan lång
tid tillbaka. Det handlar mycket om småborgerliga drömmar om att förgylla
livet genom att härma den konsumistiska överklassens bedövande
verklighetsflykt, men dessa efterblivna ideal kan alla klara sig utan.
Konsumtion till döds.
Ideologiskt handlar det om egoism
och girighet som drivkraften för världsordningens ekonomiska upprätthållande
– med marknaden, eller Mamon, som saliggörande och allenarådande. Men denna
världsordning faller på eget grepp, och drar med alla andra, om inte en reell förändring sker i
det närmaste – det vill säga NU! Det kanske redan är försent, vem
vet?
Kärnkraft förvärrar.
En världsomfattande utbyggnad av kärnkraft
skulle förvärra spänningarna i världen. Ökningen av säkerhetsrisker
skulle kunna leda till nya motsättningar och med totalitära säkerhetslösningar,
vilket leder till demokrati- och moralupplösning.
Kärnkraft skulle
även skapa
ytterligare miljöproblem av betydligt större omfattning än i dag – inte bara koldioxidutsläppen.
Och detta på grund av ökad rovdrift av naturresurser i en misshushållning,
som inte på något sätt ger människor en bättre levnadsstandard.
Ny livsstil och ny livsanda.
När livet står på spel för
tredje världens klimatdrabbade människor, och världens kommande generationer, så är försvaret av
”konsumism”, som livsstilsideal en åkomma som handlar om egoistisk
omognad, något som liknar asocial infantilism.
Det
tycks inte finnas några genvägar eller möjligheter för ett behållande
av den nuvarande livsstilen. En ny livsstil är alltså helt nödvändigt,
men som grundas på demokrati, jämlikhet och gemenskap. Alla måste hjälpa till med detta!
Att
frenetiskt vilja behålla livsstilsidealen är ett förräderi både mot
Tredje världen och framtida generationer.
Paul Lindberg
Senast
uppdaterad 2007-08-27
|