|
|
En ung
konstnär (Ditlev Blunck) tittar på en skiss i en spegel.
|
Wilhelm Bendz, SMK - Statens Museum
for Kunst |
RIKARE LIV
CIVILISATION
Livets minneslagring
Minneslagring är orsaken till att människan finns till och vad hon
är. Allt levande har ett minne för att kunna fungera och leva
vidare. Livet har sin koncisa minneslagring.
Paul Lindberg:
|2022-09-14|
Minnet lagras av minnesspåren,
engram, och som utgör
minneslagringen på kvantnivån, vilket är grunden för de fysiska
neurala metamorfoserna
kring minneslagringen. Hur det hela kodas och fungerar i exempelvis
hjärnan har fram till vår tid varit okänt. Kunskapen om
neuronkoder har öppnats
för avsyning kring neuroplasticitetens förmåga att kunna ändra de
neurala kodernas anslutningar. Forskningen inriktas på en inlärning
som visar på tydliga förändringar och inblandning av en mycket stor
intervention av komplexa minnesprocesser.
Minneslagringen sker på partikelnivån med kvantmekanisk exakthet och
tidlöshet, med minnet som när det detekterats (spårats) har
reviderats till minnesnivån som innebär ett konstaterat
sakförhållande. Eller så att säga – att så här ser verkligheten ut
för var och en efter döden.
Kvantmekanisk minneslagring
Teorierna
om minneslagring har tidigare betraktats som lagring i s.k. neurala
nätverk runt om i hjärnan på grund av sambanden med olika varianter
av minnen. Exempelvis kodningen av arbetsminne gällande aktiveringen
av neuroner framkallade av sensorisk inmatning. Episodiskt minne med
erfarenheter innebär hållbara förändringar – minnen av erfarenheter
i molekylära strukturer. Och som i dag visar på vetenskapen om
hjärnans funktionella bearbetning av långtidsminnet för
kvantmekaniskt långtidsminne – alltså på partikelnivå utan tid eller
nedbrytning.
Hippocampus
är samordnande för konsolidering av minnesprocessen, men lagrar inte
själv minnet, utan ser till att de istället hamnar rätt med en
kvantmekanisk tidsprecision. Engram är det minnesspår som
representerar ett minne och som utgör möjligheten för tänkandets
minneslagring.
Minnets funktionalitet
Forskningen
har under lång tid försökt förklara minneslagringens placering i
hjärnan, men som aldrig har kunnat fastläggas. Minnet utgör
människans kategoriska funktion. Utan minne är det tomhet som
gäller, och det finns heller inget medvetande utan minne. Minnet
inkluderar människokroppens hela sammansättning med tankemedvetandet
som utgör en tidlös minnesgrav. Konstgjord andning kan exempelvis
vara behjälpligt för upprätthållandet av liv. Men med en avslocknad
hjärna är det inte längre liv. Men minneslagringen på kvantnivå
kvarstår med tiden.
Minnesforskningen har med stor bredd av forskning kommit fram till
kartläggningen av hur minnesprocessen fungerar och vad det
resulterar till. Minnet anses vara hjärnans angelägnaste livsyttring
med sina avgörande uppgifter. Ingenting levande kan fungera utan ett
minne hos något levande – men som till viss del kan kompenseras med
hjälpmedel av varierande slag.
Liv
fungerar med ett minne. Och meningen med att "växa till" handlar det
om behoven av inlärningen av erfarenheter för att klara livets
premisser – och för ett meningsfullare liv. Hjärnans tillväxt och
innehåll spirar och avkodas oavbrutet av minnesprocessen för att
kunna utveckla ytterligare tillväxt som krävs för kompositionen med
tidigare upplevelser och sammanhang. Och det bedöms automatiskt om
händelseförloppen ska utvecklas eller om det kan ignoreras.
Minnesdefinitioner
Minnet
handlar om en hel del begrepp som exempelvis "arbetsminne" som
definieras som specifika ögonblick för uppmärksamhet av olika slag.
Det innehåller kort information, som kan gälla akuta och viktiga,
men ständiga sekundbrytningar. Det handlar om motorik och
kopplingsförmåga, och vad som krävs för åtgärd eller om det kan
ignoreras.
Korttidsminnet och långtidsminnet är viktigt för att exempelvis
kunna läsa en artikel, men inte bli hindrad av att glömma det som
stod på raden ovanför. Det systematiseras så att man kan läsa en hel
artikel till punkt – eller mycket mer – utan att förlora minnet av
vad man just hade läst. Detta kan med olika differenser möjliggöra
behövande inlärning för med eller mindre alla behov för att kunna
klara av att vara en fungerande människa.
Vetenskapen om minnet
Nobelpristagaren Frank Wilczek (2004 fysik) har gjort sig känd som
en av oratorerna för människans minneslagring och vad det innebär.
Han tydliggör hur hjärnan helt tekniskt gör för att lagra ett minne.
Och med förklaringen har vetenskapen om minneslagring klargjort vad
det är som gäller. Minnet förklaras som en av hjärnans väsentligaste
funktioner. Intelligent minneslagring skapad av människan
överträffar i många samband människans förmåga att minnas, och det
är människans skapelse, med avsikten att tjäna människans behov.
I dag tycks
människan överträffa sig själv – på gott och ont. Människan,
framförallt vissa människor, missbrukar avancerad vetenskap för
"mammons" intressen, men med konsekvenser för mänskligheten. Frank
Wilczek tillhör den stora skaran av forskare som tar det yttersta
ansvaret för definitionerna kring forskningen kring minneslagring.
Minneslagring och "minnesgraven"
Minneslagring eller "minnesgraven", är det samma sak? Det kan med
största sannolikhet vara samma sak. Vetskapen om
minnet var stort inom den
grekiska tankekulturen omkring 300 år före vår tid. Man visste att
utan minnet skulle vi inte kunna lära oss någonting alls.
Jesus
uttryckte sig på sin tid att när man dör lagras man i
"minnesgraven", vilket betyder att på den tiden fanns begrepp om vad
som forskningen kommit fram till kring samma ämne så som idag. Det
tycks vara likartat, men en kunskap som avklingade med negativ
tidsanda och mörkad maktförändring. I vår tid har begravning samma
betydelse som för forntiden och som levat vidare fram till vår tid
av idag. Något som kan bedömas som undermedvetet och tradition.
Jesus
mördades och lades i minnesgraven, men som efter några dagar uppstår
på grund av minneslagringen. Det tycks vara en tankemedveten
koppling till minneslagringens vetenskapsställning av idag.
Forskningen
av i dag är ense om att
arbetsminnet är helt nödvändigt för att vi överhuvudtaget ska
kunna klara av att leva. Och
korttidsminnet och
långtidsminnet möjliggör allt vad vi kan informera oss med och
möjligheterna med varandra. Eller för att vi inte ska slippa falla i
glömskan. Långtidsminnet anses i dag kunna lagra enorm mängd
information – principiellt med obegränsad tid. Detta minne är lagrat
på kvantmekanisk nivå och kan på inga sätt förstöras ens av
atombomber eller av något annat hinder av något slag.
Ovanstående
vetenskapliga information kommer från en numera bred forskarvärld
och en vaken socialhumanism.
|