Klimatfrågan är en rättvisefråga som i högsta grad angår kristna

Klimatet är kyrkans ansvar

Kyrkorna ställer upp och tar ledningen för livet! Vi är många som gläds för de nödvändiga krafttag som nu tagit sin början! Utan en omfattande kraftsamling och ledning har kommande generationer knappast någon chans till en civiliserad existens. Nu krävs det en ny livsstil och en ny livsanda för livet!

klimatet förändras på grund av att vi använder fossila bränslen. Som konsekvens har atmosfärens innehåll av växthusgaser hamnat i obalans och jorden blir varmare. Världens samlade klimatforskare har i år konstaterat att förändringarna sker snabbare än vad man tidigare trott, och att effekterna kommer att bli än mer dramatiska. 

Vi får ständigt nya bilder av översvämningar, torka och stormar – naturkatastrofer som är ett resultat av ett förändrat klimat. I Sverige ser vi redan effekter i fjällen, men hårdast slår det mot våra bröder och systrar i de fattiga länderna.

hot mot säkerheten. Klimathotet är också ett hot mot människors säkerhet och precis som när det gäller andra stora säkerhetshot är det de fattiga som är mest sårbara och drabbas hårdast.

Afrika hotas av ökad vattenbrist, torka och naturkatastrofer trots att kontinenten bara står för tre-fyra procent av världens utsläpp av växthusgaser. Att en stor del av världens fattiga lider under bördan av ett förändrat klimat beror i stor utsträckning på den livsföring vi i väst valt. Klimatfrågan är en rättvisefråga som i högsta grad angår oss som kristna och vi måste inse att vi lever i ett ömsesidigt beroende.

finns hopp? Det finns hopp. Det går att förhindra de värsta effekterna. Enligt FN:s klimatpanel behöver vi minska utsläppen av växthusgaserna rejält och snabbt. Den tekniska utvecklingen gör en sådan minskning möjlig. Men det som krävs för att vi verkligen ska nå målet är politisk vilja och folkligt engagemang där vi också vågar se att vi behöver ändra vår livsstil för att bidra till att utsläppen av växthusgaser minskar. De kommande 10-15 åren är helt avgörande om vi ska kunna stoppa de allvarligaste förändringarna.

Kyrkornas globala vecka har i år temat Skapelsefeber och vi fokuserar på klimatfrågan. Det kristna budskapet om etik, livsstil och vår möjlighet att förändra världen är i det här sammanhanget ytterst relevant.

ingen hållbar livsstil. I dag är det uppenbart att den västerländska livsstilen inte är hållbar, varken ekonomiskt, socialt eller miljömässigt. Det som kan bli avgörande för framtiden är vår kapacitet att ställa om till en mer varsam livshållning, med större hänsyn till skapelsen och det mänskliga livet. Men för att klara en sådan omställning behöver vi bearbeta frågor om global överlevnad och centrala andliga och existentiella frågor.

Vi som kyrkor och kyrkorelaterade organisationer har stora förutsättningar att ta oss an denna samtidens stora utmaning och bli en avgörande resurs i samhällets strävan efter en mer hållbar och rättvis utveckling.

Samtidigt måste vi också utmana oss själva till konkret handling för att minska vår egen klimatpåverkan och våra utsläpp. Det kan betyda att vi ser över församlingens värmesystem, köper kravmärkt, sopsorterar och samåker till kyrkans möten. Med andra ord att vi gör klimatfrågan till en del av kyrkans liv. Vi bör också kräva av politiker att de prioriterar strukturförändringar som gör det lättare för oss att göra nödvändiga val. 

Vi vill prioritera skapelsen och våra medmänniskor. Vi vill ändra vårt sätt att leva och ta vårt ansvar. Vi kommer att göra det vi kan för att nå ut i samhället och för att minska kyrkornas utsläpp. Vi kommer också att kräva ett ansvarstagande från våra politiker. Att vara kyrka och kristen är att vara innesluten i Guds hopp och längtan om en hel värld. Att i tider av vanmakt och sorg över världens tillstånd få tro att livet ändå segrar över döden. 

Anders Wejryd

Ärkebiskop, Ordförande Sveriges Kristna Råd

Sven-Bernhard Fast

Generalsekreterare, Sveriges Kristna Råd

Eva-Christina Nilsson

Generalsekreterare, Svenska Missionsrådet

Bo Forsberg

Generalsekreterare, Diakonia

Maud Andersson

Biståndssekreterare, PMU Interlife

Anna Åkerlund

Generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen

Gunnar Weman

Ordförande, Stiftelsen Kyrkornas U-fond, ärkebiskop em.

Peter Brune

Direktor, Liv och Fredinstitutet 

Uppdaterad 2007-11-27

Uttalande från kyrkorna:

Mångdubbla ansträngningarna på Bali

Utsläppen måste minska med 30-40 procent till år 2020. Den uppmaningen riktade ärkebiskop Anders Wejryd i ett brev till den svenska regeringen samt till EU-kommissionen inför klimatkonferensen på Bali för en tid sedan. Skapelsen är vårt gemensamma ansvar.

tillsammans med ärkebiskopen av Canterbury och den tyska evangeliska kyrkans (EKD) ordförande skrev Anders Wejryd till sina respektive regeringar och till EU. Kyrkoledarna konstaterade att:

”För att kunna säkra ett avtal som ska kunna begränsa den globala uppvärmningen till maximalt 2 grader krävs extraordinära ansträngningar som saknar motstycke. Det kräver en radikal förändring i mentalitet och med medvetenhet i hela samhället”.

I brevet konstaterade biskoparna att de som bidragit minst till problemen är de som lider mest – en paradox och som innebär att ekonomiska medel för anpassning till de som lider ska ses som kompensation hellre än bistånd.

Biskoparna påpekade att:

”klimatförändringar handlar inte endast om att möta miljöförstörelse; det är också att slåss mot fattigdom och att sörja för människors säkerhet.” I brevet fortsatte undertecknarna: ”Utan långtgående mål för utsläppsminskningar i de tungt industrialiserade länderna är det svårt att föreställa sig att världssamfundet skapar nödvändiga incitament för marknaden att göra teknologiska landvinningar…”

De senaste årens försiktiga optimism om att världssamfundet insett att kampen mot klimatförändringarna endast kan vinnas genom ett robust globalt handlande ”grusas av en medvetenhet om att klimatförhandlingarna hittills karakteriserats av brutna löften och missade möjligheter”. Man konstaterar vidare att:

 ”Ett nytt avtal kommer att vara framgångsrikt endast om det ses som skäligt och rättvist av alla deltagande länder”.