Foto RLC

Cogito

Kungen, partisekreteraren och makten

Det är märkligt att ingen verkar ha sett sambandet mellan den moderata partisekreterarens bjudresor och den kunglige statschefens ’kaffeflickor’. Ur en grön synvinkel är det uppenbart att de båda två företeelserna tillhör samma art, även om de är olika i sin utformning, skriver Per Gahrton.

  Per Gahrton: |2010-11-09| Ingen – absolut ingen – är så konstitutionellt hederlig och omutlig att det inte finns risk för maktkorruption efter lång och okontrollerad maktutövning. Det finns inga upplysta tyranner. De första varningarna för maktkorruptionens risker utfärdades visserligen åtskillig tid innan gröna partier ens var påtänkta. För ett århundrade sedan myntade den tyske sociologen Robert Michels tesen om ”oligarkins järnlag”: en social ”naturlag” som gör att hederliga och omutliga revolutionärer ofta efter en tid av maktutövning förvandlas till myglande taktiker som tummar på regelverk och lagar för att tillgodose sina egna privata intressen.

Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål, eller på nusvenska: det börjar med en bjudresa och slutar med en kaffeflicka. Moderaternas partisekreterare och Hans Majestät Konungen spelar alltså i samma serie, om än i olika divisioner. Hur undvika den här sortens kalamiteter? Det konventionella svaret är noggrant urval av särskilt hederliga personer och moralisk upprustning. När det gäller kungar brukar det hävdas att frånvaron av urval vägs upp av en uråldrig tradition av uppfostran till vitskimrande nationalsymbol.

Det gröna svaret har varit: kontrollmekanismer, begränsningar. Ingen får sitta särskilt länge på samma post. Ingen får tjäna särskilt mycket på maktpåliggande uppdrag. Ingen får inneha flera maktposter samtidigt. Alla inkomster och förmåner skall registreras och redovisas. Det är på grundval av sådana överväganden som de gröna språkrören måste avgå 2011. Det är därför den gröna riksdagsgruppen inte är full av kommunalråd. Det är därför gröna motioner kräver sänkt riksdagslön. Det handlar inte om att skryta: vi är mest moraliska. Utan tvärtom betyder det: vi inser att vi är lika skröpliga som alla andra, och just därför behövs regler och kontrollmekanismer som minskar utrymmet för maktkorruption.

Därför är det ’ogrönt’ med en organisationsstruktur med en enda person i toppen, om än aldrig så demokratiskt vald. Lika ”ogrönt” är det förstås med obegränsad mandattid. I det perspektivet blir en kung en omöjlighet. En kung som inte väljs överhuvudtaget, som ensam är statsöverhuvud och sitter på livstid! En sådan person är vidöppen för maktkorruption, inte för att vederbörande personligen är moraliskt sämre än andra, utan för att det inte finns någon känd uppfostringsteknik som kan göra någon mänsklig varelse helt immun mot maktkorruptionens frestelser. Tillfället gör tjuven.

Tricket är att inte skapa några tillfällen.

Därför räcker det inte för den moderata partisekreteraren att göra pudlar och simma lugnt sedan indignationsraseriet omriktats mot kungen. Moderaterna måste godta tuffare regler för såväl bjudresor och gåvor som insyn i sin partifinansiering.

Och det skulle inte räcka med kunglig abdikation. För till och med hedersknyffeln Victoria skulle för eller senare duka under för någon frestelse, även om den skulle ta sig andra former än flickor som avec till kaffet. Inte heller vore en president annat än en halvmesyr. Chirac, Clinton – alla som skickar in ett obefläckat presidentnamn belönas med Cogitos skrift Behövs det en grön ideologi?

Däremot finns det en europeisk statschef vars eventuella fläckar är så matta att de aldrig når utanför nationsgränserna – statschefen i Schweiz. Alternativet till kung Carl Gustav XVI och Victoria I är alltså inte president Persson eller president Wetterstrand utan en statschefsgrupp modell Schweiz, vars namn ingen minns* och vars medlemmar hinner bytas ut i laga ordning innan de hunnit kladda ner minsta lillfinger i syltburken, än mindre hunnit söla ner andra organ med levande tilltugg.

*2010 års ordförande i Bundesrat heter Doris Leuthard, men hon byts alltså ut om en dryg

månad

Cogito

www.cogito.nu