Kumla kloster:                       

Andlig vårdkedja inom Kriminalvården

Kriminalvården åläggs i dag allt större krav på att redovisa behandlingsresultat och effekter av sin verksamhet, inte minst med tanke på att återfallsstatistiken visar att stora grupper kriminella inom en treårsperiod återfaller i kriminell verksamhet. De som däremot genomgått klosterverksamheten på Kumla Kloster har drastiskt minskat återfallen, vilket gjort att verksamheten successivt byggts ut.

  Ulf Svensson |2010–01–22|  I framtiden kommer verksamheten Kumla kloster att leta sig utanför murarna och öppna nya livsbanor för alltfler som fattat fotfästet i det svenska samhället.

Bakgrund

Ragnar Asserhed, tidigare ansvarig för Nämnden för andlig vård inom kriminalvården (NAV), kom med grundidén att erbjuda långtidsdömda en andlig verksamhet. Prästen Truls Bernhold vid Karlstads stift blev den som fick uppdraget att inledningsvis bygga upp och leda verksamheten vid anstalten i Kumla.

Stödet för idén var väl förankrad inom Kriminalvårdsstyrelsen, hos ledningen för Kumlaanstalten samt hos Sveriges Kristna Råd, som via kriminalvården verkat för de intagnas andliga vård. Kyrkan har också historiskt varit den instans i samhället som haft själavårdssamtal med de intagna i våra fängelser.

Resultaten från Kumlaanstalten har varit mycket gott och överraskat många inom denna samhällssektor, eftersom man många gånger lyckats där andra (många gånger) misslyckats.

NY LIVSSYN OCH NYA LIVSBANOR

Det man gjort är att via en den s.k. Trettidagarsretreaten fått långtidsdömda intagna att hitta såväl vägar till en ny livssyn, som stöd till att skapa nya livsbanor.

Genom att följa övningar från jesuitordens grundare, Ignatius av Loyola, har man hittat en metod som blivit en ny startpunkt för en annorlunda livsresa, också efter fängelsestraffet. Många har tack vare projektet undvikit att återfalla i en kriminell livsstil och fått nya livschanser tack vare verksamheten på Kumla.

Vägvalen har blivit tydliga i en miljö fria från yttre tryck. Dessutom har alla som gått igenom klosterretreaten automatiskt blivit medlemmar i föreningen ”St: Andreas andliga sällskap”. På så sätt har man vidmakthållit kontakten med personer som haft liknande erfarenheter, även efter det att man lämnat kriminalvården. Även efter frigivningen möts man årligen till ett par retreater vilket borgar för långsiktighet och uthållighet.

Världsunikt

Projektet är världsunikt genom att det varit det enda klosterverksamheten i världen för intagna. Nu har man fått efterföljare inom Sverige, bland annat på anstalten i Skänninge men med delvis ny inriktning.

Det lyckade arbetet med att satsa på andlig växt har också inneburit att man fått ta emot en rad besök från hela världen, inte minst kyrkliga församlingar, andra kriminalvårdsorganisationer och liknande, Det har inbjudits till en rad olika seminarier och föreläsningar där man fått berätta om metoden. Det är dessutom väntetid för att kunna delta i dessa retreater på grund av stor efterfrågan i kombination med otillräckligt utbud.         

Framtid

Klosterprojektet har som ovan påpekats inte bara uppmärksammats i Sverige, utan många i vår omvärld är intresserade av vad som händer i världens kanske mest sekulariserade land. Det har redan fått till följd att liknande projekt förbereds på en rad platser runt om i världen.

Vi ser redan nu också hur en ny typ av andlig vårdkedja etableras. En vårdkedja som kommer att få återverkningar, inte bara inom kriminalvårdsområdet utan också inom andra samhällssektorer där människor av en eller annan anledning tappat tron och hoppet om ett annat och bättre liv.

Nästa steg för klosterverksamheten är att ackreditera behandlingsprogrammet, så att det kan finnas mer effektiva former och bli en möjlighet för alltfler klienter inom Kriminalvården. Fortsättning följer!