 |
| |
Att
veta vad man ska äta är inte lätt. Det kan många gånger
bero på att obehaglig hälsoriskinformation andanhålles –
av ekonomiska skäl.
|
Foto:
Arabba
|
REN
ÅKER–REN MAT
Miljö
och hälsa
Den
fettsnåla kostens haveri
Redovisningen
av miljögifter i vår mat är inte korrekt. Media och myndigheter
pekar gärna ut livsmedel som har höga halter av miljögifter och
varnar för dessa. Men hälsoriskerna beror inte på halterna i våra
livsmedel utan på intagets storlek. De flesta känner till vilka
livsmedel som har höga halter av miljögifter, men få vet vilka
livsmedel det är som ger höga intag av miljögifter och blir avgörande
för vår hälsa.
Gunnar Lindgren: |2015-04-24| Eftersom
vi äter mycket av våra baslivsmedel blir det ändå dessa som
bestämmer intagets storlek, även om halterna inte är höga.
Myndigheterna vill inte förknippa baslivsmedel med intag av miljögifter
och hot mot vår hälsa. Man menar att detta skapar ”onödig
oro”. Detta är förståeligt när det gäller exempelvis modersmjölkersättning
och annan barnmat. Men nackdelarna med denna tystnad blir alltmer
uppenbar. Det finns ingen stark ambition att hålla baslivsmedlen
fria från miljögifter – tvärtom kan miljögifter dumpas i
livsmedelsproduktionen som en form av kvittblivning utan att någon
ingriper. Det finns nu i det svenska samhället dessutom en ambition
att öka denna form av kvittblivning av kemiskt avfall och miljögifter.
Det
är väl känt att ”fet Östersjöfisk” innehåller höga halter
av miljögifter. Gravida och kvinnor i barnafödande ålder bör
undvika konsumtion av sådan fisk enligt Livsmedelsverket.
Livsmedelsverket
undersökte hur miljögifterna dioxiner och dioxinliknande PCB når
förstföderskor. (”Organiska miljögifter hos gravida och
ammande” Livsmedelsverket rapport 4 – 2006). Det visar sig att
cirka 60 % av miljögifterna kom från intag av mjölk, kött och ägg,
medan cirka 7 % kom med ”fet Östersjöfisk”. Antag att
slamspridningen tillför 10 % av dioxinerna och dioxinliknande PCB
till mjölk, kött och ägg, så är det ändå ungefär lika mycket
som hela den mängd som kommer från ”fet Östersjöfisk”.
farligaste
miljögifterna lagras upp i kroppen
De
miljögifter som lagras upp är också svårnedbrytbara, så kroppen
har svårt att göra sig av med dem. Dioxin och dioxinliknande PCB
är exempel på sådana ämnen. Därför säger Livsmedelverket:
”Dioxin och PCB lagras i fettväven under flera år. Därför är
det bra att utsättas för så lite dioxin och PCB som möjligt
under uppväxten.”
Observera
att denna upplagring av miljögifter fortsätter och mängden i
kroppen ökar oavsett om halten i livsmedlet ligger ovan eller under
ett ”gränsvärde”. Om nu alla bidrag till det lilla barnet
skall pressas tillbaka, representerar ”gränsvärdet” en
eftergift för de faktiska halterna i animaliska livsmedel.
Alla
miljögifter är naturligtvis ovälkomna till våra foster och barn.
Men kanske litet orättvist har stort fokus lagts på bekämpningsmedel
i vår mat, medan andra miljögifter är minst lika farliga för
foster, våra barns och vår egen hälsa. En gång i tiden var bekämpningsmedlen
verkligt farliga, t ex DDT och hexaklorbensen. Genom ett envetet
arbete hos myndigheterna har successivt farliga bekämpningsmedel
bytts ut mot mindre farliga. Här har Kemikalieinspektionen varit en
drivande kraft.
viktigt
att pressa tillbaka intaget av fettlösliga miljögifter
Ett
viktigt krav är att bekämpningsmedel och andra kemikalier från
hushållet snabbt skall brytas ned och halten i vår kropp minskar då
snabbt. Svenska Miljöinstitutet angav vid ett föredrag nyligen att
bekämpningsmedel normalt lämnar kroppen efter mindre än en vecka.
Att
minska vårt intag av bekämpningsmedelsrester är viktigt, men
minst lika viktigt är att pressa tillbaka intaget av svårnedbrytbara
och ofta fettlösliga miljögifter. Många förknippar hälsosamma
livsmedel med frihet från bekämpningsmedel utan att fästa
avseende på innehållet av de andra ofta betydligt svårare miljögifterna.
Halterna av de olika miljögifterna i våra kroppar kan ligga långt
under de nivåer som anses farliga, eller också nära dessa.
|
