 |
| |
Om
industritillväxten tvingas öka i accelererande takt, kommer
behoven av flera jordklot att öka i samma takt.
|
FOTO:
PhotoDisc
|
TIDEN
SOM MISSBRUKADES
Livet
på jorden
Kommer
vi att klara det i tid?
Johan
Rockströms ord i första programmet i Sveriges Televisions nya
serie Runda Bordet kändes lite som att förflytta sig till den
amerikanska filmen Armageddon. I filmen kallar NASA in oljeborraren
Harry S. Stamper, spelad av Bruce Willis, för att ta hand om en
gigantisk asteroid som störtar mot jorden, med förödande resultat
för allt levande om den når jorden.
Ulf Svensson: |2014-11-25|
Självfallet lyckas operationen och bibelns förutsägelse från
Uppenbarelseboken, där det engelska uttrycket Armageddon syftar på
världsordningens undergång men också till platsen Harmagedon, där
slutstriden kommer att stå på den yttersta dagen. Frågan är om
vi kommer att klara hoten mot livet på jorden lika elegant som i
Hollywoods studios.
Det
fanns i detta intressanta samtal från SVT en ny optimism parallellt
med konstaterandet att tiden vi har på oss att förändra livsföringen
på jorden, för att kunna leva anständiga liv, är begränsad.
Begränsningarna handlade om planetens gränser och möjligheterna
att hitta samarbetsformer – klimattoppmötena är ju inga success
stories direkt. Men det gäller också positiva tecken som teknikutveckling, och
en ny generation som inte ser arbetet med klimatutmaningen som en börda,
utan framhåller de nya möjligheterna, demokratins utveckling, helt
fossilfri världsekonomi i en kombination av högteknologi och välfärd.
Rapporter visar till exempel att med konventionell makroekonomisk
teori lönar det sig att radikalt minska utsläppen av växthusgaser.
Nu blir den konventionella utvecklingsmodellen allt oftare sedd som
oattraktiv, smutsig, riskfylld, odemokratisk – kort sagt som en återvändningsgränd
i framförallt de ungas perspektiv – enligt professor Johan
Rockström. Men han tillägger – ”frågan är om vi kommer att
klara det i tid”.
Den
tid vi lever i
Samtalet
i detta program gav flera bra reflektioner och programmet kan varmt
rekommenderas (se nedan Runda Bordet)
och fundera gärna på vad vi som mer eller mindre upplysta
konsumenter och medborgare kan göra enskilt, respektive vad vi
kollektivt borde kunna åstadkomma via nödvändiga regleringar, lagar utifrån
ett reellt existerande behov, något som den svenska riksdagen,
borde kunna göra
för att få till stånd den önskade ”transformationen”.
Om
vi granskar folkviljan, och för ett ögonblick studerar
Storstockholmsregionen, kan vi konstatera att det å ena sidan
existerar en otrolig optimism över hur det med teknikens hjälp kan
lösa växthusgasutsläppen – till skillnad på många som vill bevara Bromma flygplats (som dessutom har stora
expansionsplaner som dock är hemliga), eller dem som vill starta bygget av Förbifart Stockholm, göra om Slussen
till ny och expansiv trafikknutpunkt, för bland annat utökad
bilism, samt investera 13 miljarder på
Arlanda flygplats för en kraftig expansion. Det finns en känsla av
lamslagenhet, det vill säga att vi
befinner oss i en låst politisk situation, där vi inte riktigt får till
en intressant teknikutveckling. Det gäller även demokratiutvecklingen.
Eller att inte låta kulturen blir en livgivande inspirationskälla, till något radikalt
annorlunda, för den behövliga förändringen av samhället!
Alla
goda krafter
Jag
tror på idén om alla goda krafter som sluter sig samman, men
ändå behåller
sina egna unika särdrag, och tar sig an problemen vitt, brett och
djupt. Många tror att företagen är föredömliga, vilket inte
alltid är sant. Men det är sant att global skatteplanering, hemliga
skatteuppgörelser, yviga bolagsstrukturer där VD:ar inte ens känner
till alla bolag i sin egen bolagssfär. Företagen på dessa listor
är tyvärr några av de mest älskade, av de företag som tjänar
på detta, och det finns fler i olika
register. Hade dessa bolag betalt svensk skatt hade vi kanske haft
en bättre infrastruktur, mer framgångsrika skolor och en sjukvård
i världsklass.
Kanske
är Naomi Klein än en gång den som pekar ut det verkliga problemet,
som citeras ur boken ”This Changes Everything: Capitalism vs the Climate”.
Hon påpekar att; ”Forget everything you think you know about
global warming. The really inconvenient truth is that it’s not
about carbon—it’s about capitalism. The convenient truth is that
we can seize this existential crisis to transform our failed
economic system and build something radically better.”
I
Naomi Kleins tappning är det alltså vår ekonomiska modell och
dess kamp mot livet på jorden. Och, kommer vi att klara det i tid,
det är således den stora frågan.
Runda
Bordet
|
