|
|
Sveriges klimat har
blivit varmare och mer nederbördsrik, enligt säkerställd
forskning.
|
Foto:
SMHI
|
KLIMATAKTION
SMHI
uppdatering
Det
klimatpolitiska läget
SMHI
har i samråd med Naturvårdsverket och Statens energimyndighet
utarbetat underlag om det klimatvetenskapliga kunskapsläget inför
kontrollstation 2015 för de klimat- och energipolitiska målen.
Underlaget omfattar en sammanställning och en analys av aktuell
klimatforskning med relevans för miljökvalitetsmålet Begränsad
klimatpåverkan.
Anders Bengtsson: |2015-01-24|
Det som gäller är
klimat- och energipolitiska målen till 2020 och
visionen att Sverige år 2050 har en hållbar och resurseffektiv
energiförsörjning och inga nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären.
Sammanfattning:
Det
klimatvetenskapliga kunskapsläget har förstärkts ytterligare
under senare år. IPCC:s utvärderingsrapporter utgör de mest
omfattande synteserna som finns på området. Huvudbudskapen i den
senaste utvärderingsrapporten (AR5) är i allt väsentligt i linje
med föregående rapport, även om ny kunskap har tillkommit och
tidigare kunskap fördjupats.
Uppvärmningen
av klimatsystemet
Uppvärmningen
av klimatsystemet har fortsatt och människans påverkan är tydlig.
Säkerheten i slutsatsen
att människan påverkar klimatet har successivt stärkts i varje ny
utvärderingsrapport från IPCC. Till de observerade förändringarna
i klimatet hör att den lägre atmosfären och haven blivit varmare,
nederbördsmönster ändrats, snötäckets utbredning på norra
halvklotet liksom utbredningen av Arktis havsis har minskat. Som följd
av uppvärmningen minskar också istäcket på Grönland och
Antarktis samtidigt som många glaciärer smälter vilket bidrar
till den stigande havsnivån. De ökade halterna av växthusgaser i
atmosfären, främst koldioxid till följd av människans utsläpp,
påverkar jordens strålningsbalans och är den främsta orsaken
till den snabba uppvärmningen.
fortsatt
kraftig klimatförändring
Vi står inför fortsatt
kraftig klimatförändring med allvarliga konsekvenser.
Hur stor den framtida
klimatförändringen blir beror på graden av ändrad strålningsbalans
samt på klimatsystemets respons. Av de klimatscenarier som
presenteras i AR5 är det bara i scenariot med minst klimatpåverkan
som ökningen av den globala medel-temperaturen sannolikt inte
kommer att överstiga 2°C
jämfört med förindustriella nivåer. I ett scenario med nuvarande
politik kan temperaturöverskridandet bli över
4°C
och havsytans medelnivå höjas med uppemot en meter, eller möjligen
mer, till år 2100. Generellt förväntas nederbörden öka där det
redan regnar mycket och minska där det är torrt. Förekomsten av
extrema väderhändelser förväntas också öka. Följdeffekterna
inkluderar mer översvämningar och torka, och därigenom större
risk för spridning av sjukdomar, brist på rent vatten och skördebortfall.
Klimatförändringar
drabbar de utsatta värst
Klimatförändringar
drabbar redan utsatta värst, men Sverige påverkas också negativt.
Framtida klimatförändringar
väntas innebära en rad negativa effekter för människor, samhällen
och ekosystem. Dessa effekter blir mer kännbara vid högre grad av
klimatpåverkan. IPCC slår fast att ytterligare uppvärmning ger en
ökad sannolikhet för allvarliga, genomträngande och bestående
effekter. Detta rör t.ex. hotade ekosystem i stora delar av världen
där många arter kan komma att utrotas, kustnära samhällen som
hotas av havsnivåhöjning och negativ påverkan på livsmedelsförsörjning.
Även sekundära effekter som försvårande av fattigdomsbekämpning
och ökad risk för skärpta konflikter i redan utsatta delar av världen
pekas på som risker för samhället.
Sveriges klimat har
blivit varmare och mer nederbördsrikt. Fortsatta förändringar är
att vänta och även om den globala medeltemperaturökningen begränsas
till under
2°C
väntas kraftiga förändringar som kan komma att påverka samhället
och naturmiljön. Skyfall och kraftiga regn förväntas öka i
intensitet vilket kan ge ökade problem med översvämningar. Översvämningar
kan också komma att drabba låglänta kusttrakter i södra Sverige
p.g.a. stigande havsnivåer. Uppvärmningen väntas få konsekvenser
för jord- och skogsbruk och även för naturliga ekosystem, inte
minst i fjällkedjan där trädgränsen förväntas flytta högre
upp i terrängen.
den globala temperaturökningen
kan fortfarande begränsas
Om vi agerar kraftfullt
kan den globala temperaturökningen fortfarande begränsas till
under
2°C. Världens utsläpp fortsätter
öka snabbt. Utsläppen av koldioxid mellan 1970 och 2010 överskred
den sammanlagda mängden som släpptes ut före 1970. Den kraftiga
ökningen av utsläppen mellan 2000 och 2010 har främst skett i
tillväxtekonomier. Utsläppen bedöms fortsätta öka även i
framtiden med dagens beslutade politik och styrmedel.
För att ”sannolikt”
(med mer än 66 procents sannolikhet) begränsa temperaturökningen
till under 2°C
år 2100 behöver de globala utsläppen nå sin kulmen inom en snar
framtid, minska med 40 till 70 procent till år 2050 och till nära
noll eller bli negativa år 2100. En så stor utsläppsreduktion kräver
omfattande omställningar världen över i såväl industrialiserade
som i snabbt växande ekonomier. Internationellt samarbete och
verktyg för att främja utsläppsminskning är därför nödvändiga.
För att begränsa effekterna och sårbarheten för de klimatförändringar
som uppstår måste åtgärderna för utsläpps-minskningar
kompletteras med klimatanpassningsåtgärder.
utsläppsminskning
måste sättas in snarast
Åtgärder för utsläppsminskning
måste sättas in snarast och kommer att krävas under mycket lång
tid. På kort sikt behöver
inlåsningar i koldioxidintensiv och energikrävande teknik och samhällsbyggnad
undvikas genom att bygga hållbart från början. En sådan
inriktning gör det också enklare att utveckla mer hållbara
beteendemönster. Inriktningen är särskilt viktigt i de delar av världen
där en stor mängd städer och energianläggningar nu håller på
att byggas och expandera men också när tidigt industrialiserade länder
nu genomför åter-investeringar i den befintliga bebyggelsen och
infrastrukturen.
Eftersom
energieffektivisering minskar behovet av att tillföra ytterligare
energi i systemet visar IPCC:s scenariomodelleringar att omfattande
investeringar behöver göras i energi-effektiviserande åtgärder i
perioden innan 2030.
På lång sikt behöver
energi- och resursanvändningen bli mycket mer effektiv än i dag,
energitillförseln behöver nå nollutsläpp eller till och med
negativa utsläpp och upptaget av koldioxid i skog och mark behöver
öka. Ökad tillgång på bioenergi som producerats på ett hållbart
sätt är viktigt för att få ner kostnaderna för omställningen.
Försenas utsläpps-minskningarna ökar risken för allvarliga
klimatförändringar och kostnaderna för klimat-politiken
betydligt. IPCC-rapporten visar att ju längre världens länder väntar,
desto mer behöver världen förlita sig på en omfattande användning
av osäkra tekniker såsom bio-baserade energianläggningar med
koldioxidfångning och lagring (bio-CCS) för att kunna åstadkomma
negativa utsläpp (upptag av koldioxid från atmosfären) till år
2100.
Klimatåtgärder som en
del av hållbar utveckling
Klimatåtgärderna kan i
många fall leda till positiva synergier med andra samhällsmål
t.ex. när åtgärderna även innebär att vi hushåller med energi
och vatten, att utsläppen av luft-föroreningar minskar, att det
utvecklas ett hållbart jord- och skogsbruk, att energi-fattigdom
minskar samt genom att ekosystemtjänster upprätthålls. Samtidigt
kan klimat-åtgärder även medföra risker för negativa
sidoeffekter, t.ex. om användningen av bioenergi utvecklas i
konflikt med livsmedelsproduktion och biodiversitet. IPCC-rapporten
betonar därför vikten av att främja de åtgärder som skapar
synergier med andra samhällsmål, inklusive anpassning till klimatförändringarna.
Erik Kjellström, Reino
Abrahamsson, Pelle Boberg, Eva Jernbäcker, Marie Karlberg, Julien
Morel och Åsa Sjöström.
Läs hela rapporten
HÄR
|