Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

 

Toaletthantering måste helt anpassas för alla levande varelser i sina miljöer.

 Foto: RLC

KLIMATPOLITIKEN

VA-frågorna

Är det ett relevant politikerområde?

Ett kort svar på denna fråga är ”nej”. Detta framgår redan i den proposition (2019/20:65) som lades fram i december 2019 – En samlad politik för klimatet (klimatpolitisk handlingsplan) där VA-frågorna lyser med sin frånvaro.


Ulf Svensson: |2020-02-02Faktum är att den klimatpåverkan som vårt nuvarande VA-system har på klimatet inte beskrivs överhuvudtaget vilket gör att det ”helhetsgrepp” som miljöminister Isabella Lövin framhållit för en progressiv klimatpolitik inte existerar.

Ytterligare ett aktuellt och centralt policydokument i VA-frågans politiska hantering är den SOU (2020:3) som publicerades i januari 2020 – Hållbar slamhantering – där det framgår att vårt nuvarande VA-system missar att ta tillvara den värdefulla växtnäringen, dvs den som kan sorteras och innehåller hela spektrat av alla näringsämnen, i VA-näten. Det framgår av utredning att dagens system inte medger giftfrihet eftersom olika typer av avloppsfraktioner blandas i våra reningsverk. Utsläppen i olika vattenrecipienter – sjöar, älvar, hav - medför dessutom att bottnar dör, det marina livet försvinner och råvattnet för dricksvattenförsörjningen förstörs.

Det genuina, giftfria, kretsloppet existerar inte i dag vilket är synd eftersom om denna näring hade hamnat på åkermarken skulle denna framtidsmark ha blivit en klimatsänka. I dag försvinner så att säga kretsloppet ner i avloppet och degraderar viktiga överlevnadsresurser som rent vatten, bredspektral växtnäring, råvatten för tillverkning av dricksvatten och levande hav.

Även våra kommuner släcker framtidshoppet för främst landsbygdsborna genom att tvångsansluta fastighetsägarna i en VA-infrastruktur som var omodern redan när den introducerades för 200 år sedan. Få ägare av stugor, fritidshus och enklare hus har i dag råd att punga ut med flera hundra tusen upp till en miljon i anslutningsavgifter. Inte så sällan pensionärer med minimala pensioner.

I dag finns småskaliga VA-anläggningar för enskilda hushåll, väl vetenskapligt genomlysta, som fungerar utmärkt enligt logiken kretslopp, långkompostering, tillvaratagande av växtnäring, infiltrering och hållbarhet som står mot ett storskaligt system som följer en helt annan logik – avlopp, rördragning, reningsverk, slamhantering, giftspridning, transporter och ohållbarhet.

Tyvärr har inte statsmakterna gjort en samlad bedömning av vad dessa båda helt väsensskilda systemlösningar innebär i termer av växthusgasutsläpp. trots att Klimatpolitiska rådet påbjuder en sådan analys gällande propositioner och statliga utredningar, och därmed finns inte VA-frågan med som relevant politikområde inom klimatpolitiken.

Slutsatsen av att VA-frågorna aldrig varit en förstahandsfråga inom den statliga och kommunala planeringen och politiken kan kort sammanfattas:

» Vi missar möjligheterna att bygga systemlösningar där genuina kretsloppslösningar tar vara på den växtnäring som allra bäst både skulle minimera klimatförändringarna och skapa förutsättningar för ett inhemskt, produktivt och giftfritt lantbruk. Detta i en tid när allt fler jordbruksområden på jorden kan komma att kollapsa och slås ut, utifrån klimatförändringarna, med följden minskad export från dessa länder och minskad import för Sverige.

» Landsbygden lämnas åter i sticket eftersom ingen på statlig nivå verkar ha satt sig in i innebörden av begreppet ”relevanta politikområden”, detta eftersom man saknar ett helhetsperspektiv. Här krävs snarast en helhetsplanering där alla relevanta produktionsresurser som mark, vatten och energi sätts in i en långsiktigt hållbar utvecklingsplanering. Bristande omsorg om grunderna för vårt välstånd, gör att det snabbt kan raseras, om den livsväv som håller upp försörjningsnätverken inte fungerar, vilket ger att våra städer och tätorter snabbt kan uppleva brist på livets nödtorft.

» Vi missar att en stor del av våra medborgare på landsbygden engageras i vårt tids största fråga – klimatomställningen – genom okunskap, ointresse och slentrian i utredningsväsendet inom landets ledning, där alla frågor i samhällsplaneringen delas upp i disintegrerade ”tårtbitar” utan kopplingar till sammanhängande systemlösningar. Och med nuvarande politik så blir landsbygdens folk allt färre, fattigare och mer marginaliserade när det motsatta förhållandet istället borde råda.

Självfallet finns det lösningar på de uppräknade problemen men då krävs helt andra angreppssätt i den praktiska politiken. Den första moderna toaletten som löste växtnäringsproblematiken uppfanns redan 1939 av en slöjdlärare, men denna och liknande innovationer motarbetades av den mäktiga VA-industrin. Med ROT- och RUT-bidrag skulle vi praktiskt och ekonomiskt kunna bryta detta ”monopol”. Tidigare fanns en modern och framsynt myndighet, Statens Planverk, där långsiktig hushållning av mark, vatten och energi var utgångspunkten. Tyvärr lades detta unika statliga verk ned 1988, dvs när det kanske hade behövts som allra mest. Frågan är vem som tar initiativ till en återstart av våra livsuppehållande system där både stad och land räknas?

Ulf Svensson är redaktör på Rikare Liv, och civilekonom med tidigare forskning på Chalmers.

  

 

RLC