 |
| |
Det
klimatpolitiska ramverket och det finanspolitiska ramverket
står i konflikt
|
Foto:
RLC |
TANKESMEDJAN
GLOBAL UTMANING
Hur
kan klimatomställningen finansieras?
För
att nå klimatmålen måste utsläppen minska betydligt snabbare än
idag. Enligt Klimatpolitiska rådet behöver de minska med 6-10
procent per år, att jämföra med nuvarande takt på mellan 1 och
2,4 procent. Och för att uppnå utsläppsminskningar i linje med
Parisavtalet skulle utsläppen behöva minska med uppemot 16 procent
per år. Det kräver stora investeringar. Frågan är hur de ska
finansieras.
Max
Jerneck:
|2021-10-28| Rapporten
går igenom olika alternativ, och föreslår ändringar av
finanspolitiken, penningpolitiken, och finansiella regleringar, samt
inrättandet av en statlig grön investeringsbank.
En
av rapportens huvudpoänger är att det är tillgången på verkliga
tillgångar som borde avgöra hur stora investeringar som sker, inte
storleken på statsskulden eller något annat bokföringsmål. I
runda tal behövs uppskattningsvis 100–450 miljarder kronor i
klimatinvesteringar per år. Det viktiga är inte att
tillhandahålla en viss summa i sig utan att den motsvaras av
verkliga tillgångar (arbetskraft, råvaror, kapitalvaror, kunskap,
energi, m.m.) som kan mobiliseras för omställningen.
Om
de offentliga klimatinvesteringarna ökar kan man räkna med att
privata investeringar följer efter. Offentliga investeringar är
lämpliga för ändamål som inte är finansiellt lönsamma, så som
exempelvis järnvägar, elnät och ännu outvecklad teknik. Privata
investeringar är lämpliga för projekt som är affärsmässiga.
För många ändamål kan en kombination av offentliga och privata
medel vara mest effektiv.
Klimatinvesteringarna
behöver samordnas
En
ökning av klimatinvesteringar kan förväntas innebära en vinst
för svensk ekonomi, inte bara på lång sikt utan omedelbart,
eftersom det skulle sätta underutnyttjade tillgångar i bruk.
Högre aktivitet i ekonomin riskerar emellertid att skapa
prisstegringar och flaskhalsar i produktionen. Därför behöver
klimatinvesteringarna samordnas, för att säkerställa att de nya
summorna motsvaras av verkliga tillgångar. Ökade investeringar
behöver också kombineras med metoder för att bekämpa inflation
som har större precision än allmänna räntehöjningar, med
inriktning på de branscher som uppvisar kostnadstryck och
flaskhalsar. Konsumtionsminskningar för att minska utsläppen kan
tjäna det dubbla syftet att också motverka inflation.
Finanspolitiken
behöver bli mer expansiv. Klimatpolitiska ramverket anger att
finanspolitiken ska möjliggöra en omställning till ett
fossilfritt samhälle. Ju fler av landets tillgångar som
mobiliseras för omställningen, desto snabbare kan den ske. Dagens
finanspolitiska ramverk är inte utformat efter ett sådant mål,
utan för att uppnå en viss position i statsbudgeten. Med andra ord
står det klimatpolitiska ramverket och det finanspolitiska
ramverket i konflikt. För att vara i linje med det klimatpolitiska
ramverket bör därför dagens budgetregler ersättas med ett
ramverk som styr efter ekonomiska mål så som sysselsättning och
kapacitetsutnyttjande.
Inriktningen
på inflationsdämpande åtgärder
En
mer expansiv finanspolitik kan mötas av farhågor om en större
statsskuld och högre räntebetalningar, som tränger ut andra
statliga utgifter. Men så länge Sverige lånar i sin egen valuta
bestäms räntan av Riksbanken. Statsskuldens storlek i sig utgör
därför inget problem, utan det avgörande är hur underskotten
används, och i vilken utsträckning de orsakar inflation. En mer
expansiv finanspolitik bör därför främst inriktas på
inflationsdämpande åtgärder som ökar produktionen. Den bör
också samordnas med övriga politikområden.
Konkurrenslagstiftningen kan exempelvis behöva skärpas för att
hindra prisstegringar och utebliven produktion i somliga branscher.
I
väntan på att det finanspolitiska ramverket ändras kan större
klimatinvesteringar tillåtas genom att utnyttja den flexibilitet
som budgetreglerna erbjuder. Hur mycket staten anses få spendera
avgörs av beräkningar av det så kallade produktionsgapet.
Nuvarande beräkningsmetoder är bakåtblickande.
Behovet
av en statlig investeringsbank
Med
andra ord står det klimatpolitiska
ramverket och det finanspolitiska
ramverket i konflikt och blir
självuppfyllande när de avgör hur stora summor staten får
spendera. De utgår också från att inflationen sätter en gräns
för tillväxten även vid höga nivåer av arbetslöshet. Genom mer
realistiska antaganden kan det beräknade produktionsgapet bli
större och tillåta större statliga utgifter, utan att
budgetreglerna behöver ändras. Ett annat alternativ är att bryta
ut klimatinvesteringar ur den ordinarie budgeten, för att de inte
ska behöva konkurrera med statens andra utgifter. En statlig
investeringsbank löser till viss del skattehöjningar kan
naturligtvis också ge större utrymme för klimatinvesteringar utan
att ramverket behöver ändras.
Penningpolitiken
kan bidra till omställningen på flera sätt. Parisavtalet anger
att finansiella flöden bör medverka till att utsläppen minskar.
Centralbanker kan göra det med en rad olika metoder. Tillgångsköp
och krav på säkerheter vid lån kan utformas för att främja
hållbara ändamål och stävja fossilintensiv verksamhet.
Fördelaktiga lån kan erbjudas till banker på villkor att summorna
lånas vidare till klimatvänliga projekt. EU:s taxonomi över
hållbara investeringar kan fungera som utgångspunkt, även om den
kan behöva modifieras för svenska förhållanden. Rapporten går
igenom några av de förslag som diskuteras hos centralbanker
utomlands, och vad de kan innebära för att göra Riksbankens
penningpolitik mer grön. Riksbanken kan också utforska metoder
för att bidra till omställningen indirekt, genom
inflationsdämpande verktyg med större precision än allmänna
räntehöjningar. Det kan exempelvis handla om att styra krediter
bort från överhettade branscher till branscher som förser
ekonomin med viktiga insatsvaror.
Centralbanker
är viktiga för att möta samhällsutmaningar
Centralbanker
har i alla tider ålagts att möta de samhällsutmaningar som anses
viktiga för tillfället. Historiskt har de stabiliserat
finansmarknader, finansierat krig och industriell utveckling,
hanterat växelkurser och statsskulder, och strävat efter att
uppnå full sysselsättning och prisstabilitet. Under senare tid har
inflationsbekämpning ansetts viktigast. En del centralbanker,
däribland den europeiska centralbanken ECB, anser att minskade
utsläpp ligger inom mandatet för prisstabilitet. Flera svenska
myndigheter är ålagda att bidra till klimatmålen. Riksdagen hade
beslutat att även Riksbanken bör omfattas.
Finansiella
regleringar behöver skärpas för att styra utlåning bort från
fossilintensiv verksamhet och mot klimatvänliga ändamål.
Finansinspektionen kan med hänsyn till finansiell stabilitet
ställa krav på banker att minska sin exponering mot fossilintensiv
verksamhet.
En
grön investeringsbank
En
grön investeringsbank bör inrättas för att finansiera projekt
som på sikt kan anses affärsmässiga men som kräver mycket
kapital och långa investeringshorisonter. Lånegarantier kan bidra
till att minska riskerna med investeringar i ny och oprövad
miljöteknik. En investeringsbank kan också fungera för att
samordna klimatfinansiering med andra privata och statliga
finansiärer i Sverige, och med Nordiska Investeringsbanken (NIB)
och Europeiska Investeringsbanken (EIB) på internationell nivå.
Max
Jerneck, Professor, Handelshögskolan i
Stockholm, Center for Sustainability Research (CSR).
Läs
hela rapporten:
HUR
KAN KLIMATOMSTÄLLNINGEN FINANSIERAS?
|
