 |
|
Enligt
klimatforskningen ökar issmältningen snabbare och snabbare!
Vad gör politikerna? |
Foto:
PhotoDisc |
GLOBALA
UPPVÄRMNING
Klimatfrågans
återkomst
Vad
gör politikerna?
När
detta skrivs är utbredningen av Arktis havsis 3,5 miljoner km2 –
vilket är lite mer än Indiens landyta. Så lite is har det aldrig
tidigare observerats i Arktis, det understiger med bred marginal det
förra bottenrekordet från 2007 som låg en bit över 4 miljoner
km2. Isutbredningen varierar från år till år, men att trenden är
minskande är naturligtvis ingen slump.
Mikael Malmaeus: |2012-09-17|
På grund av mänskliga aktiviteter ökar koldioxidhalten i
atmosfären med 2-3 ppm varje år och 2014 kommer den med all
säkerhet överstiga 400 ppm. För att riktigt farliga
klimatförändringar ska kunna undvikas borde den ligga under 350
ppm. Vad vi bevittnar i Arktis är ett av många symptom på att
klimatsystemet obönhörligen håller på att förändras till
följd av detta.
Under
några år på 2000-talet var klimatfrågan en het potatis i
politiken. Det kom inlägg och utspel från de flesta politiska
partier, och det fanns i samhället en stark medvetenhet och oro
för vad som höll på att hända. Det fanns också någonstans ett
diffust hopp om att problemet kanske skulle kunna lösas. Mycket av
hoppet knöts till det stora klimatpolitiska toppmötet i Köpenhamn
i december 2009. Som bekant blev mötet en enorm besvikelse för
alla som hoppats på kraftfulla åtgärder. Den känsla av skam som
förmodligen drabbade många av de stats- och regeringschefer som
misslyckades med att nå resultat verkar sedan dess ha förlamat
processen ytterligare.
POLITIKER
UNDERVÄRDERAR DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGEN
Hellre
än att åter misslyckas väljer världens ledare att prioritera ner
frågan. Statschefer åker inte längre på dessa toppmöten, och
inga eller väldigt lågt ställda mål sätts upp inför
förhandlingarna. En sådan hållning gjorde det möjligt för
Sveriges miljöminister att utbrista ”helt underbart” efter
klimattoppmötet i Durban i vintras, efter att minimala framsteg
gjorts. Den svenska regeringens låga klimatambitioner är knappast
någon black om foten i opinionsmätningarna. Och i USA tävlar
presidentkandidaterna om vem som kan utvinna mest olja och kol de
närmsta åren.
Varför
klaga?
Alla
politiska frågor har sin egen dynamik. När det gäller
klimatfrågan så är det på sätt och vis begripligt att den
emellanåt hamnar i skymundan bakom dagspolitiken. För att
upprätthålla ett medialt intresse måste det ständigt ske något
nytt. Det måste också i ärlighetens namn framhållas att klimatet
faktiskt har blivit praktisk politik. Det finns klimatplaner i snart
sagt varje svensk kommun. Även många företag engagerar sig numera
i hållbarhetsarbete. Verkligheten är full av människor som går
från ord till handling. Varför klaga?
Det
är klart att det är bra att det händer saker ute i verkligheten,
och jag vill på inget sätt förringa det som faktiskt görs. Trots
detta finns det en risk att åtgärderna i viss mån neutraliserar
klimatet som politisk fråga. Det tenderar att skapa en falsk
känsla av att problemet är på väg att lösas. Vad säger det oss
att miljöpartiet i opinionsmätningar typiskt ligger under 10
procent av väljarsympatierna, samtidigt som hälften av väljarna
uppger att de har störst förtroende för miljöpartiet i
klimatfrågan? Det är givetvis inte så att klimat- och
miljöfrågorna är döda – men som politiska prioriteringar har
de halkat ner.
Isen
i Arktis talar sitt tydliga språk
Detta
dödläge kommer inte att vara för evigt. Förr eller senare kommer
det åter bli uppenbart för människor att utvecklingen går åt
helt fel håll. Isen i Arktis talar sitt tydliga språk.
Utsläppen
av koldioxid ökar globalt, och vi svenskar fortsätter att bidra
till detta. I synnerhet om vi räknar med utsläppen från den
ständigt ökande konsumtionen, som i sin tur är en ofrånkomlig
konsekvens av den ekonomiska tillväxten.
De
åtgärder som görs för att motverka klimatförändringarna har
närmast obefintlig effekt i det stora hela. Allt detta kommer att
påverka oss alla, och vi kan i längden inte blunda för det.
NY
IPCC-RAPPORT 2014
2014
blir ett viktigt år. Då kommer nämligen FN:s klimatpanel IPCC ut
med sin nästa syntesrapport. Det skulle förvåna om inte tonläget
skärps rejält jämfört med den förra rapporten från 2007. Sedan
dess har forskarna blivit allt säkrare på att klimatet förändras
allvarligare och snabbare än vad man tidigare vågade slå fast.
När resultaten från de senaste årens klimatforskning läggs
samman till en helhetsbild kan det mycket väl innebära
klimatfrågans återkomst i politiken. 2014 är det också val i
Sverige. Mot denna bakgrund gör miljöpartiet klokt i att
fortsätta hålla fanan högst i dessa frågor.
Artikeln
har tidigare varit publicerad hos Tankesmedjan Cogito
|
