Ny anda och Katarina församling

Ansvarsfulla kyrkoherdar

I Katarina församling pågår turer som på samma gång är intressanta och märkliga. Till de intressanta hör att den som först fick den utlysta kyrkoherdetjänsten tog tillbaka sin ansökan efter samtal med komminister Olle Carlsson. Olle Carlsson är primus motor i den okonventionella Allhelgonakyrkan, mycket populär andlig ledare samt en av de sökande till tjänsten.

  Till det märkliga hör skälen till varför motståndarna inte vill ha Olle Carlsson, nämligen sättet som han blev vald på. Tillsättningsprocessen hade formella brister enligt motståndarna vilka tillsammans med Olle Carlssons organisatoriska färdigheter talade för en annan kandidat.

Den som först fick tjänsten, kyrkoherden i Boo-församling Benny Helgesson, tog ställning till erbjudandet att bli ny kyrkoherde i Katarina församling först efter det att han konsulterat sin kollega Olle Carlsson. Efter det samtalet konstaterade han att det vore bäst att Olle Carlsson fortsatte sin gärning i Katarina församling. 

Benny Helgesson, säger följande i en intervju i tidningen Dagen, där han först svarar på frågan om han kan tänka sig att söka tjänsten igen, eftersom den just nu besätts av en vikarierande kyrkoherde på grund av ett överklagande till domkapitlet: 

 ”Nej, inte så länge Olle Carlsson är aktuell. Han är en mycket duktig präst som uträttat väldigt mycket gott och som har en stark opinion bakom sig. Man måste lyssna till den lokala opinionen. Kör man över den kan det bara skada kyrkan och stiftet.”

Benny Helgesson förtydligar också sitt ställningstagande på följande sätt i samma intervju:

”Helgesson anger det starka stödet för Carlsson som skäl till varför han drog tillbaka sin kandidatur:  – Det handlar inte om vem som är mest lämpad utan om vad som är bäst för kyrkan. Det är komplicerat att vara kyrkoherde. Tränger man sig in i ett sammanhang där många vill ha någon annan då kan det bara bli problem. Det är inte jag som ska behöva Katarina, det är Katarina som ska vilja ha mig.”

Ny anda

Enligt min mening är detta en ny anda, och ett kraftfullt debattinlägg, i hur Svenska kyrkan och dess församlingar ska styras. 

Vad Helgesson och Carlsson gjort är att fokusera på det väsentliga, det vill säga låta medlemmarnas intresse, behov och vilja styra hur församlingen bäst tas om hand utan att snegla på andras viljor. De ”andra” är i sammanhanget både lokala politiker och domkapitlet. 

Visst möjliggjordes denna vändning av kyrkorådets ordförande i Katarina församling men denne kunde inte beordra Helgesson att ta tjänsten.

Domkapitlets ställningstagande må vara väl övervägt utifrån de kriterier som dom arbetar efter, men dessa har snarare ett organisatoriskt (eller maktstrategiskt) perspektiv på frågan vem som är bäst lämplig. 

Vem som till slut blir utsedd till kyrkoherde i församlingen är en öppen fråga. Men summa summarum kan vi skönja en ordning där ansvarsfulla präster ”tar över” besluten från politiker och stiftsledning. Man kan därför säga att det är ett steg i en riktning bort från att låta kyrkopolitikerna styra allt i en församling. 

Kanske kan vi komma att se ”en gammal ordning i en ny tappning” där prästerna ställer sig utanför den politiska processen och börjar agera utifrån helt andra utgångspunkter.

Det märkliga

Att som oppositionen i Katarina församling begär ”ordning och reda” är inte märkligt. Utan att följa uppsatta spelregler blir det mesta tillfälligheternas spel. Snarare handlar det om motiveringen till det överklagande man har gjort från oppositionens sida. 

För läser man om detta fall kan man inte komma till någon annan slutsats än att Moderater och Folkpartister inte vill ha Olle Carlsson som ny kyrkoherde i Katarina församling. Detta trots att man säger att det inte var ett dumt beslut att välja Olle Carlsson, utan att beslutet togs på ett felaktigt sätt och att det var detta som gjorde att man överklagade beslutet till domkapitlet. 

Man anger visserligen hans bristande administrativa och organisatoriska förtjänster men dessa skäl är inte dom verkliga skälen till deras avoghet. De verkliga skälen får sökas i någon annan riktning.

Förnyelse – ja, förändring – nej

Alla vill ha förnyelse men ingen vill ha förändring. Ja, så skulle man kunna sammanfatta en del av den oppositionens ståndpunkt i detta fall. 

Att hitta nya former för gudstjänstbesöken, annorlunda konfirmationer och så vidare är mycket populärt inom Svenska kyrkan. Men denna förnyelse, enligt kyrkopolitikerna, ska formas inom strikta gränser och inte omfatta förändringar av den rådande maktordningen. Jag tror också att vi kan tala om olika ideal eller meningsuppfattningar i detta fall. 

En del drivs av att "konsumera" andliga värden, medan andra drivs mer av att hitta en gemenskap med andra och i den gemenskapen söka Gud. 

Det Olle Carlsson har skapat är just en ny typ av gemenskap där en rad olika grupper, som tidigare inte letat sig till kyrkorummet, nu hittat en gemensam plats. 

Här tror jag att vi hittar dom verkliga skälen till varför Moderater och Folkpartister inte tycker om den verksamhet som Olle Carlsson skapat. Och frågan är vem som till slut vinner; församlingen eller den rådande maktordningen.

Ulf Svensson

Uppdaterad 2008–09–25