Johanna Sandahl m.fl: |2021-08-22| Föreningarna stödjer regeringens förslag, d.v.s att beslut om avklaras först så att den viktiga frågan om säkerheten för kärnbränsleförvaret får ta den tid den behöver.

Den 14 augusti skrev Johan Dasht, vd på kärnavfallsbolaget SKB, en debattartikel i Svenska Dagbladet. Dasht menar att regeringen kan skapa en allvarlig elkris om den hanterar ansökan om ett utökat mellanlager, Clab, separat från ansökan om ett kärnbränsleförvarssystem. Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, med medlemsföreningar, skickade den 22 augusti en replik. Både SKB:s artikel och MKG:s replik finns öppna att läsa på SvD (se länkar nedan). MKG skriver följande:

"Kärnkraftsindustrin tar lätt på säkerheten"

Det är med alarmistiska budskap som Svensk Kärnbränslehantering försöker tvinga fram ett tillstånd till sin ansökan om slutförvar. Men ansökan har allvarliga säkerhetsbrister som måste lösas, skriver företrädare för Naturskyddsföreningen i en replik.

Johan Dasht från Svensk Kärnbränslehantering (SKB) upprörs i sin debattartikel i SvD 14/8 över att regeringen vill bryta ut beslutet om ökad mellanlagring av kärnavfall ur den större frågan om kärnavfallets slutförvar. Men frågan om mellanlagret bör avklaras först, så att den viktiga frågan om säkerheten i slutförvaret får ta den tid den behöver.

Efter över femtio år av kärnkraft står vi med tusentals ton extremt farligt avfall och kärnkraftsindustrin har ännu inte lyckats presentera en säker långsiktig förvaringsmetod. I januari 2018 fann mark- och miljödomstolen att den inte kunde ge sitt bifall till SKB:s metod för slutförvaring av kärnbränsle i den uppländska berggrunden. Domstolen kunde inte överse med forskaruppgifter om att kopparkapslarnas fem centimeter tjocka kopparhölje kan korrodera och spricka långt innan de hundratusen år har gått som kärnavfallet måste isoleras från människa och miljö.

SKB har inte kunnat uppfylla domstolens krav

Detta återger nu SKB i sin debattartikel som att deras ansökan ”passerat” domstolen, vilket inte stämmer. I själva verket har industrin fortfarande inte kunnat uppfylla domstolens krav.

SKB jämför situationen med Cementafallet i Slite och hävdar att miljö­prövningen kan få svåra samhällskonsekvenser. Jämförelsen är träffande – men av helt andra skäl än de bolaget har i åtanke. Cementa fick nämligen avslag i domstolen på sin ansökan eftersom bolaget brustit i sin förmåga att visa att verksamheten inte var miljöfarlig. Vatten­försörjningen på Gotland hotas. Trots att myndigheterna i åratal påpekat bristerna har Cementa försökt genomdriva ansökan med ofullständiga underlag.

På liknande sätt har SKB underlåtit att redovisa tillräckliga fakta i målet. Det är därför föga förvånande att de båda bolagen fått domstolarna emot sig. Miljöbalken kräver nämligen att den som ansöker om tillstånd kan bevisa att verksamheten kan genomföras utan stora risker för miljö och hälsa.

Cementa och SKB i en monopolliknande situation

En annan likhet består i att Cementa och SKB båda befinner sig i en monopolliknande situation, vilket rimligen medför ett visst ansvar. Det vore en högst bekymmersam utveckling om de bolag som förvärvat en sådan dominerande ställning gavs lättnader när det gäller miljöregelverket. Det finns en oroande tendens att just sådana bolag driver opinion med alarmistiska budskap i stället för att lägga resurserna på att underbygga sina projektansökningar med genomarbetade fakta om hur man tänker sig undvika miljöskador.

Vi befarar att bolagen i dessa fall avstår från att gräva djupare i frågor som kan visa att miljöskadorna blir så stora att de inte är förenliga med lagstiftningen.

SKB vill inte redovisa vad som hände med kopparrören

I SKB:s fall handlar det bland annat om att bolaget inte vill redovisa vad som egentligen hände med kopparen i de försökspaket med kopparrör som sprängts ner i berggrunden i det så kallade LOT-försöket. Bolaget undanhåller försöksresultat om vad som hänt på de kopparytor som utsatts för störst korrosion i de två 20-åriga försökspaket som togs upp 2019.

SKB försöker nu få debatten att handla om något annat än säkerheten för tusentals framtida generationer. Om inte ett tillstånd ges illa kvickt sägs industrin bli tvungen att stänga ner kärnkraftsproduktionen. Bolaget menar att regeringen inte bör bryta ut frågan om att öka kapaciteten i mellanlagret för använt kärnbränsle ur den större frågan om slutförvaret.

Det är betecknande att SKB inte kan nämna ett enda godtagbart tekniskt skäl till att regeringen inte ska kunna hantera tillståndet för mellanlagret separat. Miljödepartementets jurister, Kärnavfallsrådet och Strålsäkerhets- myndigheten SSM har funnit att det inte finns några juridiska hinder. Det handlar inte ens om att bygga nytt, utan om att få tillstånd till att förvara mer i det befintliga mellanlagret.

De saknade kopparkorrosionsresultaten

Ett minsta krav på den fortsatta debatten skulle vara att SKB visar upp de saknade kopparkorrosionsresultaten från de upptagna LOT-försökspaketen så att redovisningen av korrosionen ger ett fullgott vetenskapligt underlag till den pågående miljöprövningen. I stället för bortförklaringar vill vi se fotografier och metallografiska tvärsnittsbilder, särskilt av de varmaste delarna av kopparrören.

Detta skulle kunna skynda på regeringens tillåtlighetsprövning betydligt – även om en sådan redovisning med stor sannolikhet skulle visa att koppar inte fungerar som kapselmaterial.

Först publicerad i SvD

Johanna Sandahl, ordförande, Naturskyddsföreningen

Johan Swahn, kanslichef, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning MKG

Oscar Alarik, chefsjurist, Naturskyddsföreningen

KÄRNavfallSRÅDET