 |
| |
Karantän
efter hemkomsten försvårar för Läkare Utan Gränsers
medarbetare i onödan.
|
FOTO:
Julien Rey
|
LÄKARE
utan gränser
Kampen
mot ebola
Karantän
försvårar
Att
sätta symtomfri sjukvårdspersonal som återvänt från Västafrika
i tvångskarantän är inte rätt sätt att bekämpa ebola. Istället
riskerar det att undergräva insatserna för att bekämpa epidemin.
Ebola smittar först när
en person uppvisar symtom. Därför är det viktigare att återkommande
kontrollera hälsan hos personal som återvänder efter att ha
arbetat i fält med ebola än att tvinga symtomfria personer till
isolering.
Malin Lager: |2014-10-28|
–
Det finns andra konkreta sätt att hantera både allmänhetens rädsla
och de generella hälsokraven i ett land. Ebolainsatsen får inte
styras av panik i länder som inte är påverkade av epidemin i någon
större utsträckning. Varje förordning som inte grundar sig i
vetenskapliga data, och som leder till att friska fältarbetare
isoleras, kommer sannolikt innebära att färre vill bidra till att
bekämpa epidemin där det verkligen behövs, det vill säga i Västafrika,
säger Sophie Delaunay, generalsekreterare för Läkare Utan
Gränser i USA.
Läkare
Utan Gränsers internationellt anställda förbinder sig att arbeta
i fyra till sex veckor i de eboladrabbade länderna, en fysiskt och
psykiskt tung uppgift. Risken att det ska införas ett karantäntvång
i 21 dagar efter avslutat arbete har redan lett till att fältarbetare
valt att förkorta sin tid i fält. Andra kommer att vara mindre benägna
att över huvud taget åka till de drabbade länderna. Detta kommer
att medföra betydande inskränkningar i det operativa arbetet, både
för Läkare Utan Gränser och för andra organisationer. Framför
allt kommer det att leda till en brist på hälso- och sjukvårdspersonal,
och detta i en tid när kampen mot ebolautbrottet är långt ifrån
vunnen.
Specialkunskaper
krävs
Som
det är nu har Läkare Utan Gränser en liten pool av personer med
de specifika expertkunskaper som krävs vid ett utbrott av ebola.
Att ytterligare begränsa tillgången till denna grupp av fältarbetare
kan få förödande konsekvenser. Sedan mars har Läkare Utan Gränser
skickat mer än 700 internationella medarbetare till Västafrika för
att bekämpa utbrottet.
–
Det måste vara vetenskap som är vägledande, inte politiska
agendor. Bästa sättet att minska spridningen av ebola utanför Västafrika
är att bekämpa sjukdomen på plats, säger Joanne Liu, Läkare
Utan Gränsers internationella ordförande.
Det
är vetenskapligt bevisat att personer med en ebolainfektion inte
smittar så länge de inte har några symtom. Ebola är inte heller
ett luftburet virus till skillnad från ett förkylnings- eller
influensavirus. Det smittar bara genom direktkontakt med en
insjuknad persons kroppsvätskor som blod, kräkningar eller avföring.
Följer
rekommendationerna
Läkare
Utan Gränsers rutiner för återvändande medicinsk personal
baserar sig på internationella organisationers rekommendationer,
som Världshälsoorganisationen (WHO) och USA:s smittskyddsinstitut
(CDC), och dessa följs till punkt och pricka.
Risken
för stigmatisering av återvändande fältarbetare är påtaglig.
Det är viktigt att allmänheten känner förtroende för dem liksom
för all annan hälso- och sjukvårdspersonal. Läkare och sjuksköterskor
som specialiserat sig på infektionssjukdomar som tuberkulos och
hiv/aids möts inte av stigma och åtgärder som inskränker deras rörelsefrihet.
För
närvarande har Läkare Utan Gränser runt 270 internationella och 3
000 lokalt anställda medarbetare i regionen. Vi driver sex
ebolacenter med en kapacitet på sammanlagt 550 patienter. Sedan i
mars har Läkare Utan Gränser skrivit in över 4 900 patienter. Av
dem är närmare 3 200 bekräftade ebolafall och över 1 100 har
tillfrisknat. Vi har skickat mer än 877 ton förnödenheter till de
drabbade länderna sedan i mars.
Så
länge en person inte har ebolasymtom är personen inte smittsam.
Ebolaviruset smittar bara genom direkt kontakt med kroppsvätskor
som till exempel blod, saliv och kräkningar. Det är inte en
luftburen smitta och det betyder att ebola är mindre smittsamt än
till exempel influensa.
|
