Alfabetets bokstavsbetydelse

Det Heliga och K-orden

Det var en gång för inte allt länge sedan då Det Heliga satt och summerade året som gått. I år hade hon kommit till bokstaven K. Ja, hon gick igenom en bokstav från något av alla världens alfabet per år, och i år hade alltså turen kommit till K. 

hur står det till med världens alla K-saker nu för tiden. Jo, kakorna hade fått mindre akrylamid i sig, äntligen. Och äntligen hade klimatfrågan kommit upp på agendan. Hon hoppades bara att det höll i sig och att det inte bara var en dagslända som blåste förbi när det inte längre sålde lösnummer och genererade fredspris. 

Många K-ord hade utvecklats på ett bra och tillfredställande sätt. Karusellerna hade blivit säkrare tack vare ny teknik och certifiering. Kläderna lite mer omfångsrika så att flickorna slapp gå med bara magar och pojkarna slapp gå med bara bakar.

det Heliga tog god tid på sig när hon gjorde sin årskavalkad. Det var därför hon bestämt sig för att begränsa sig till en bokstav per år. Från allra första begynnelsen så tog bokslutet så lång tid så att ett nytt år han börja innan hon hunnit med det gamla. 

Det var långt innan det fanns så många ord som det finns i dag. Nu med det begränsande systemet, så gick de kvickare och som sagt i år hade hon kommit till bokstaven K, kappa från det gamla grekiska alfabetet. 

Det var många ord som började på K, kela, kladda, katt och karneval. Vissa k-ord gick fort att hantera men så kom något som behövde mer eftertanke. Krig var naturligtvis ett sådant. Det Heliga kunde inte förstå hur det i herrans namn kunde bli så att folk vara så krigiska. Tänk att människorna kunde slå in skallen på varandra, ta varandras naturresurser och terrorisera utan annan anledning än att komma åt makt. 

Som om inte all makt och alla naturresurser egentligen var hennes och inte kunde ägas av någon enda en. De var ju hennes värld som människorna fick till låns, men det tycktes dom inte fatta.

krigen var en evigt återkommande punkt i hennes utvärdering. Även om hon inte lyckades koppla det till årets bokstav så kom det med ändå. 

Men hon var inte rigid, alfabetessystemet var ju till för att hjälpa inte för att vara ett överordnat system. Men tyvärr så kom krig, katastrof och konflikt ofta med oberoende av vilken bokstav som var årets. Det kunde komma upp under S som i svält, F som i fattigdom, O som i orättvisor, A som i analfabetism. Ja, kopplingarna var tyvärr allt för många. 

Ibland kände hon sig, trots att hon hade all makt, maktlös inför det ständiga krigandet och konfliktandet på jorden. Och hon hade det som en stående punkt på sina inspektionsrunder över jorden. Men det fanns många ord kvar på K, som kunskap och klokskap tänkte hon, och förfärades. Var i hela fridens namn hade det tagit vägen sedan sist. 

Det fanns en tid när kunskap var något högt värderat och klokskap något man talade om med vördnad. 

Det var det gamla gänget Aristoteles, Platon och Sokrates förståss och alla andra stora tänkare som fått vetandet att ta ett skutt. Men kanske framförallt alla de kloka människor som låtit sin klokskap impregnera det dagliga livet. Genom alla de människor som tänkte efter före. Det var på den tiden det fanns människor som kunde och satte ett värde i att tänka en tanke, om inte klart så åtminstone försöka tänka en bit innan man handlar.

Nu var klokskapen bara ett minne blott. Nu fanns strateger och analytiker men inte kloka gubbar och gummor som hade livet som perspektiv.

det heliga konstaterade att det var förödande, allt detta tal om flexibilitet. Människorna sprang omkring som mentala kappor och hoppade på den ena tanken eller uppgiften efter den andra utan att själva vara förankrade och ha en inre fasthet. Och det var likadant med kunskapen. 

Förr kom kunskapen först. Ja, jovisst överdrev hon lite. Men ändå, först kom kunskap och sedan vad det kunde användas till. I dag var kunskapen utrotningshotad. 

Det som gällde var att vara klämkäck och hänga med i svängarna, och möjligen kompetensutvecklas, för att möta morgondagens behov så länge det gagnade nästa kvartalsrapport. 

Men framtidens behov var det ingen som tänkte på. Det där långsiktiga tänkandet, det där fördjupade kunnandet som leder till självständigt kritiskt tänkande, det var för länge sedan slängt på mossighetens sophög, tillsammans med begrepp som karaktär, kamp och kastrull.

ICE

Uppdaterad 2008-01-13