Ja, då var det jul igen...

... nästan precis som vanligt. Julhandeln väntas slå rekord i år igen och julstressen visar inga tecken på avmattning. Möjligtvis är det något som börjar skava i det svenska folkhemmet. Insikten börjar så sakta ta form att vår nuvarande livsstil är ohållbar. Fler och fler börjar också ta konsekvenserna av de nya fakta som vetenskapssamhället producerar vilket är mycket hoppingivande. Men, det finns mycket att göra och mycket är ogjort. Det är bara att kavla upp ärmarna.  

1. varför bör vi ändra livsstil? Vi kan söka svaren och leta tecken på många håll. Självklart inom miljöområdet med klimathotet galopperande i vår utvecklingsmodells bakhasor Ett annat ställe är hos forskarna som studerar ”lyckans ekonomi” eller ”individens välbefinnande”. En del av denna forskning handlar om sambanden mellan inkomster och lycka.

Daniel Lind, ekonom på TCO och forskare, beskriver i en debattartikel i Ekonomisk Debatt om denna förhållandevis nya forskningsgren inom nationalekonomin.

Det finns flera saker som är värda att noteras. Till exempel att i länder med lågt BNP-värde ger tillväxten ett positivt utslag på ”lyckoindex”. För länder med högt BNP-värde ger tillväxt däremot ingen eller mindre utslag på lyckoindex. Dock existerar det länder där det råder materiell fattigdom men där det genomsnittliga värdet på välfärdsindex ändå är högt. Det motsatta sambandet råder dock ej, dvs. länder med hög BNP och lågt värde på välfärd. 

Eftersom det är den rika världen som förbrukar mest resurser, släpper ut flest ton koldioxid per person osv. finns därför en ny öppning till en global fördelningspolitik utifrån en några annorlunda utgångspunkter. Det är bara att sätta igång.

2. fakta är inte nog! I en essä av framlidne William Bernbach, en av 1900-talets mest kreativa reklammänniskor och copywriter, med titeln ”Facts are not enough” i en bilaga till Brindfors årsredovisning (1983) diskuteras hur man kan påverka människans olika val.

Bernbach menar att fakta nog är bra men för att verkligen påverka människan måste man hitta en annan nivå där man väcker känslor och får människor att känna något. Då går allt fortare. Manipulation? 

Tja, alla uppgifter, data, fakta, bilder, figurer, beskrivningar eller vad man nu använder för att påverka människor att tycka, eller göra saker, kan ju ses som ”övertalning” eller ”manipulation”.

Många av de krig som för närvarande pågår, och som uppmärksammats för sin omänsklighet, har ofta haft bilden som det viktigaste vapnet vid avslöjandet. Då kan vi se, känna och kanske förstå det outhärdliga i den aktuella situationen och till slut gå till handling.

Bilder kan ju också ses som ett slags ”fakta” eftersom dom avbildar en situation, ett sammanhang eller en kontext långt utöver det aktuella motivet. Bilder sätter också igång fantasi och kreativt tänkande, motstånd och handling.

Kanske var det USA:s förre vicepresident, Al Gore, och hans bilder och diagram som verkligen förde upp klimatfrågan till rätt höjd. Jag menar, det fanns ju en massa fakta innan som pekade åt samma håll.

Frågan är om det är andra orättvisor och hot som kan ”bildsättas” på ett effektivt sätt och därmed flytta värderingar och handlandet till nya horisonter.

3. värdegrunden. Island är det land i världen som enligt en omfattande undersökning är det mest förändringsbenägna. Värderingar styr ofta hur vi beter oss respektive vilka attityder vi har. Vi kan till och med säga att våra värderingar bestämmer vår livsstil.

Trots att de flesta mest utvecklade länder i världen blir allt mer sekulariserade ökar kristendomen i världen. Förklaringen är att västvärldens befolkning minskar relativt sett (och för vissa länder även i absoluta tal) och att andra kristna länders befolkningar ökar i snabb takt.

Frågan är vad vi talar om när vi talar om ”värdegrunden”. Är det kristen etik eller är det något annat. Inte minst i skolans värld har man talat om värdegrundens betydelse och diskussionerna har ofta handlat om gemensamma etiska grundvalar.

Frågan är om vi som nation har en gemensam värdegrund eller inte, och om det är viktigt. För vår överlevnad kan grundläggande värderingar mycket väl bli ett ännu hetare ämne än i dag. Men, vi kanske hellre ska tala om demokrati, solidaritet, rättvisa, rättsäkerhet, rättrådighet och liknande begrepp istället eftersom dessa begrepp har en större tyngd, pregnans och riktning. En tanke bara.  

4. från predikstolen. I en kyrka nära mig kunde man på första advent höra följande uttalande direkt från predikstolen:

"Vi lever i en livstid när det pågår en strid om vår livsstil. Ständigt nås vi av dubbla budskap och ideal. Den ena säger lugn och ro, eftertänksamhet, värna världens värden, natur, relationer och miljö. Den andra säger: häng med, prestera, konsumera, upplev och maximera."

Var vi än vänder oss så finns dessa ideal, sida vid sida, i miljödebatt, i synen på globalitet, arbetsliv, relationer, ja kort sagt i allt.

Och många gånger tror jag att vi knyter ihop oss själva för att få tillvaron att gå ihop.

I dag är livet ett individuellt ”projekt”. Var och en är sin egen lyckas smed. Men trots att vi blivit alltmer sekulariserade finns ett grundläggande behov av ett ”meningsskapande system”. Detta system kan vara religiöst, men behöver inte vara det. Det har till exempel visat sig att patienter som har religiös tro har en grundtrygghet och en förtröstan som faktisk har en läkande verkan.  

Vi vet ju att placeboeffekten är mycket effektiv, dvs. att tror vi på en medicin (eller sockerpiller) eller en behandling (ej bevisad men trevlig) så tenderar den att fungera.

Placebo verkar helt enkelt sätta igång våra egna läkande krafter. Frågan är vad som sätter igång våra idealgeneratorer. Visdom kommer med åren sägs det och frågan är om processen kan accelereras. Tyst kunskap kan enligt forskningen traderas och då borde ju också visdom kunna växa lite fortare.     

5. en riktig man gör karriär. Att ta hand om barn, vara hemma och ägna sig åt det ”lilla livet” är inte speciellt manligt. Möjligtvis framförs detta som något gott och eftersträvansvärt i olika medier, men i praktiken är det svårt att få det att gå ihop. Men saker och ting håller på att förändras.

I antologin ”Män i rörelse – jämställdhet, förändring och social innovation i Norden” finns ett bidrag som handlar om män och karriärer av Marie Nordberg, fil.dr. i etnologi. Det inledande citatet från Stephen Whitehead är spännande; ”New fathers are not born; they are made – a process that is aided or hindered by larger social, political and economic conditions.”

Ja, vad är det egentligen som hindrar oss pappor och män att vara hemma mera med våra barn och utföra diverse hemsysslor och vara allmänt jämställda samtidigt som vi ska göra karriär, sikta på positioner, jobba heltid och övertid samt vara lojala och prestera mätbara resultat. Detta livspussel tecknas på ett mycket tankeväckande sätt av Marie Norberg.

I tidigare forskning har mannen setts som ett hinder för kvinnan, men detta synsätt har vilat på forskning som formades under 60- och 70-talet.

Norberg påtalar att förändringstendenser och likheter i mäns och kvinnors livssituationer sällan lyfts fram.

Att både män och kvinnor i vår tid ska vara närvarande och familjeinriktade och högpresterande och försörjare. Arbetslivets normer och hur det är organiserat har inte ändrats speciellt mycket.

Hoten om att allt flyttar österut i vår globala tidsålder om vi inte ökar takten är reell. Datorer, distansarbete och IT har snarare skruvat upp alla förväntningar än omvänt.

I de nordiska välfärdsstaterna finns dock vissa rättigheter för småbarnsföräldrar som lättar lite på trycket, men kraven verkar snarare öka hela tiden.

Svaret verkar vara en ny mansrörelse som genomlyser de välfärdsordningar som styr våra liv. Svaret verkar också vara en ny modell för världsutvecklingen som gräver djupare i moderniseringsmodellerna. Julklappstips med andra ord!    

6. solen går upp i öst. Den ungerske sociologen, professorn och chefen för Institute for Strategic Research Csaba Varga, konstaterar att den hållbara utvecklingen som världsmodell redan är ohållbar. Han driver tesen att den moderniseringsmodell som vi har i dag är hopplöst föråldrad och fastslår att vi redan är inne i en post-moderniseringsmodell-era.

Det intressanta är att han också är en av dem som faktiskt gör något konkret för utveckling på det lokala planet. Han och hans kollegor håller på med en rad intresseväckande projekt, lokala modellexperiment, som känns underbart befriande.  

När han beskriver framtiden gör han det på ett intresseväckande sätt. Eller vad sägs om följande postulat; ”Framtiden beror på vad enskilda människor och grupper ”drömmer om” eller ”INTE drömmer om”. Nu är det så att Csaba Varga och hans kollegor låter drömmarna ta fysisk gestalt.

Ett av projekten är en ny typ av framtidsstad. Här är tänkt att man bland annat ska kunna få kropps-, själs- och andeläkning.

Byn Bárudvarnok ligger vid ett naturskyddsområde och förutom kur- eller spaanläggningarna byggs en tematisk turistpark, e-turist centrum och andra fantasifulla skapelser utifrån en helt ny typ av samhällsplanering och postvetenskapligt tänkande.

Detta är bara ett av de projekt man arbetar med och frågan är när man kommer att läsa om denna grupp i svensk press.

7. invecklad utveckling. När man tänker på EU mötet i mars 2000 i Lissabon och den plan som där beslutades, vilket säger att EU området före år 2010 ska vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi!

Ja, då tänker man på att EU-kommissionen 2005 skulle blåsa nytt liv i denna s.k. Lissabonstrategi, dvs. redan fem år efter det att planen fastslogs med pompa och ståt.

Sen tänker man på transportpolicyn från 2001 som lägger fast en tuff och spännande plan om hur EU området ska klara av sina interna transporter på ett hållbart sätt, och konstaterar att man några år senare reviderar denna plan eftersom man inser att den plan man hade från början, som var en mycket bra plan, inte kommer att kunna infrias.

Har då inte EU kommit någon vart eller är det bara lite tidsförskjutningar i planarbetet?

Det konstiga är att riktigt svåra frågor har en tendens att skjutas upp, revideras, omförhandlas osv. så att man till slut inte känner igen sig i utgångspunkten. Som EU medborgare blir man först förvirrad, sedan skeptisk för att till slut bli mycket kritisk. Vad håller dom på med nere i Bryssel egentligen?

När sedan EU sänder tillbaka lite av de pengar som vi sänt till Bryssel bifogar dom instruktioner och regler som är så krångliga att många företag, myndigheter och andra potentiella bidragsmottagare i vårt land avstår från att söka.

Det är inte bara invecklat utan det är också rörigt, och en stor del av handlingskraften på svensk sida går ut på att reda ut alla frågetecken i denna gigantiska skatteåterbäringsprocess.

Kanske är dessa procedurer en delförklaring till att allt tar sån tid och inget blir klart i tid om någonsin, hemska tanke.

Eftersom sju är ett heligt tal och glöggen ska värmas, julklappar inhandlas, hunden ska rastas sätter jag punkt här. Önskar ett gott men också ett nytt år till alla som orkat läsa denna text och hoppas att nästa år blir ett ännu bättre ett.

Ulf Svensson

Uppdaterad 2007-12-09