IHS

Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

Jesus och hans vänner – både judar och greker.

Leonardo da Vinci

Judiska MUSEET

Juden Jesus

En fascinerande utställning

En viktig och fascinerande utställning öppnades på Judiska Museet. "Juden Jesus", såsom den presenterades i museets pressmeddelande: Historien om världens förmodligen mest kände jude kommer att berättas, men kanske för de flesta på ett ovanligt sätt. Att Jesus var jude är självklart för många, men påståendet kan väcka nyfikenhet hos andra.


 David Lazar: |2013-01-23Parshat Bo, 5773.  Den rådande religionen i det land i vilket människan Jesus av Nasaret föddes för 2000 år sedan var judendom och Judiska museets utställning Juden Jesus visar hur judarna då levde, med alla religiösa strömningar och riktningar som fanns, samt hur dessa sedan utkristalliserats till de två världsreligionerna judendom och kristendom som vi känner till idag. Även själva utställningskonceptet är frukten av ett unikt samarbete mellan kristna och judar.

Öppningen var välbesökt, både av medlemmar i den judiska församlingen, men lika viktigt, av många medlemmar inom det kristna prästerskapet, däribland två biskopar i Svenska kyrkan. Detta är en mycket viktig symbol för den starka och givande relationen mellan kristna och judar i vårt samhälle. Och dessa pågående samtal är precis vad museet hoppas åstadkomma. Utdrag ur pressmeddelandet:

Vi tror att vi med utställningen kan motverka fördomar och öka toleransen mellan människor i vårt land, samt upplysa allmänheten om judars och kristnas gemensamma arv, säger museichef Yvonne Jacobsson. Genom seminarier, interreligiösa debatter och föreläsningar kan vi fördjupa våra kunskaper och förståelse för allas vårt gemensamma arv. Utställningen kommer även att visa spännande arkeologiska fynd, både från privata samlare och etablerade museer i både Sverige och utomlands.

En av nyckelfigurerna i historien om goda relationer mellan kristna och judar i Sverige är naturligtvis vår lärare rabbin Morton Narrowe. Faktum är att tillsammans med en grupp kristna präster och forskare, var han en av medlemmarna i den rådgivande kommitté som förverkligade tanken om denna utställning. Vid utställningens öppnande, mindes rabbin Narrowe, att han 1965, då han nämnde Jesus i en av sina predikningar blev utskälld av en av församlingens ledare för detta. Tack och lov så är idag, nära 50 år senare, detta inte fallet. De flesta av oss är inte längre lika utmanade av det som var – och fortfarande för vissa är – ett otänkbart tabu. Mycket beröm för detta bör ges till Morton.

Jag förväntar mig att kunna utnyttja denna utställning då och då under de kommande månaderna, både från själva museet liksom inom de olika organisationer som vi, som församling studerar Tora, för att vi judar ska lära mer om oss själva av den kristna traditionen.

Till exempel i vår Toraläsning idag läser vi instruktionerna som Gud ger till Israels folk genom Mose och Aron om Påsklammet som var centralt i Pesach firandet:

Säg till Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll (2 Mos 12:3).

Varför ett lamm, eller för den delen, ett djur från denna familj? Enligt rabbin Hezkiyahu ben Manoa (Frankrike, 1200-talet, känd som Hizkuni), var Aries, väduren det stjärntecken under vilket de gamla egyptierna betraktade sig själva och av denna anledning dyrkade de får. Av denna anledning befallde Gud användandet av denna art, som för att säga, "Ni kommer att ta deras gudar till offer och de kommer inte att ha makt att kunna stoppa er . Och ni kommer att göra detta under tecknet (i kalendern), som de tror är deras eget och det kommer att göra dem värdelösa! "Hur som helst, påskalammet blev den väsentliga symbolen i det judiska firandet av uttåget ur Egypten.  

agnus dei – Guds lamm

Men i den kristna traditionen, är lammet den tidigast kända symbolen för Jesus – agnus dei, Guds lamm (t.ex. Joh 1:29). Och så, om betydelsen av lammet i den hebreiska bibeltraditionen var befrielsen av folket från slaveri till frihet och i själva verket, födelsen av folket Israel, omtolkar Nya testamentet detta som Jesus själv, den tjänare som lidit för dem som är villiga att dela Kristi helighet (jfr 1 Pet 2:16, Eph 5:2). En av de centrala funktionerna i denna omarbetningsteologi är att befrielsen flyttas från den kollektiva sfären till individens.

Kanske har vi judar något att lära av denna förskjutning av tyngdpunkten i betydelsen av en av våra stora helgdagar. Vi talar så mycket vid seden om "oss", både i det förflutna och i nuet. Kanske borde vi ändra på detta – åtminstone då och då (liksom några senare chassidiska källor har gjort) – och tala om oss själva, inte som lidande för andra, utan så som vi upplever vår egen "exodus", befrielse från slaveriet, på det mest personliga planet.

Likaså hoppas jag att kristna kommer att ompröva - åtminstone då och då - sina egna traditioners ursprung och överväga andra, kanske mer forntida uppfattningar som kan berika deras andliga upplevelser idag. På samma sätt som vi judar strävar efter att lära oss mer om oss själva genom detta viktiga möte med den "andra", är det min förhoppning att de kristna, både i och utanför Stockholm använder sig av denna värdefulla resurs som erbjuds av Judiska museet.

Shabat Shalom