 |
|
Jesus
och hans vänner – både judar och greker. |
Leonardo
da Vinci |
Judiska
MUSEET
Juden
Jesus
En
fascinerande utställning
En viktig och
fascinerande utställning öppnades på Judiska
Museet. "Juden Jesus", såsom den presenterades i museets
pressmeddelande: Historien om
världens förmodligen mest kände jude kommer att berättas, men
kanske för de flesta på ett ovanligt sätt. Att Jesus var jude är
självklart för många, men påståendet kan väcka nyfikenhet hos
andra.
David Lazar: |2013-01-23| Parshat Bo,
5773. Den rådande religionen i det land i vilket människan Jesus
av Nasaret föddes för 2000 år sedan var judendom och Judiska
museets utställning Juden Jesus visar hur judarna då levde, med
alla religiösa strömningar och riktningar som fanns, samt hur
dessa sedan utkristalliserats till de två världsreligionerna
judendom och kristendom som vi känner till idag. Även själva utställningskonceptet
är frukten av ett unikt samarbete mellan kristna och judar.
Öppningen
var välbesökt, både av medlemmar i den judiska församlingen, men
lika viktigt, av många medlemmar inom det kristna prästerskapet, däribland
två biskopar i Svenska kyrkan. Detta är en mycket viktig symbol för
den starka och givande relationen mellan kristna och judar i vårt
samhälle. Och dessa pågående samtal är precis vad museet hoppas
åstadkomma. Utdrag ur pressmeddelandet:
Vi tror att
vi med utställningen kan motverka fördomar och öka toleransen
mellan människor i vårt land, samt upplysa allmänheten om judars
och kristnas gemensamma arv, säger museichef Yvonne Jacobsson.
Genom seminarier, interreligiösa debatter och föreläsningar kan
vi fördjupa våra kunskaper och förståelse för allas vårt
gemensamma arv. Utställningen kommer även att visa spännande
arkeologiska fynd, både från privata samlare och etablerade museer
i både Sverige och utomlands.
En av
nyckelfigurerna i historien om goda relationer mellan kristna och
judar i Sverige är naturligtvis vår lärare rabbin Morton Narrowe.
Faktum är att tillsammans med en grupp kristna präster och
forskare, var han en av medlemmarna i den rådgivande kommitté som
förverkligade tanken om denna utställning. Vid utställningens öppnande,
mindes rabbin Narrowe, att han 1965, då han nämnde Jesus i en av
sina predikningar blev utskälld av en av församlingens ledare för
detta. Tack och lov så är idag, nära 50 år senare, detta inte
fallet. De flesta av oss är inte längre lika utmanade av det som
var – och fortfarande för vissa är – ett otänkbart tabu. Mycket
beröm för detta bör ges till Morton.
Jag förväntar
mig att kunna utnyttja denna utställning då och då under de
kommande månaderna, både från själva museet liksom inom de olika
organisationer som
vi, som församling studerar Tora, för att vi judar ska lära mer
om oss själva av den kristna traditionen.
Till exempel
i vår Toraläsning idag läser vi instruktionerna som Gud ger till
Israels folk genom Mose och Aron om Påsklammet som var centralt i
Pesach firandet:
Säg till
Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad
skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll (2
Mos 12:3).
Varför ett
lamm, eller för den delen, ett djur från denna familj? Enligt
rabbin Hezkiyahu ben Manoa (Frankrike, 1200-talet, känd som Hizkuni),
var Aries, väduren det stjärntecken under vilket de gamla
egyptierna betraktade sig själva och av denna anledning dyrkade de
får. Av denna anledning befallde Gud användandet av denna art, som
för att säga, "Ni kommer att ta deras gudar till offer och de
kommer inte att ha makt att kunna stoppa er . Och ni kommer att göra
detta under tecknet (i kalendern), som de tror är deras eget och
det kommer att göra dem värdelösa! "Hur som helst, påskalammet
blev den väsentliga symbolen i det judiska firandet av uttåget ur
Egypten.
agnus dei
– Guds lamm
Men i den
kristna traditionen, är lammet den tidigast kända symbolen för
Jesus – agnus dei, Guds lamm (t.ex. Joh 1:29). Och så, om
betydelsen av lammet i den hebreiska bibeltraditionen var befrielsen
av folket från slaveri till frihet och i själva verket, födelsen
av folket Israel, omtolkar Nya testamentet detta som Jesus själv,
den tjänare som lidit för dem som är villiga att dela Kristi
helighet (jfr 1 Pet 2:16, Eph 5:2). En av de centrala funktionerna i
denna omarbetningsteologi är att befrielsen flyttas från den
kollektiva sfären till individens.
Kanske har vi
judar något att lära av denna förskjutning av tyngdpunkten i
betydelsen av en av våra stora helgdagar. Vi talar så mycket vid
seden om "oss", både i det förflutna och i nuet. Kanske
borde vi ändra på detta – åtminstone då och då (liksom några
senare chassidiska källor har gjort) – och tala om oss själva,
inte som lidande för andra, utan så som vi upplever vår egen
"exodus", befrielse från slaveriet, på det mest
personliga planet.
Likaså
hoppas jag att kristna kommer att ompröva - åtminstone då och då
- sina egna traditioners ursprung och överväga andra, kanske mer
forntida uppfattningar som kan berika deras andliga upplevelser
idag. På samma sätt som vi judar strävar efter att lära oss mer
om oss själva genom detta viktiga möte med den "andra",
är det min förhoppning att de kristna, både i och utanför
Stockholm använder sig av denna värdefulla resurs som erbjuds av
Judiska museet.
Shabat Shalom
|
