 |
|
Meningsfränder
är då inte de som har samma åsikter, utan som funnit samma
mening, dvs livets källa.
|
Foto:
RLC |
TOLKNING
AV TOMASEVANGELIET
En
separation
Jesus
om nödvändigheten
Jag
har läst tolkningen av Tomasevangeliet, bara för att se vad den
säger mig direkt. När jag sedan läser kommentarerna, ser jag att jag tolkar innehållet på
ett annat sätt. Till exempel Logion 21 och 28.
Peter
Axelsson: |2021-01-06|
Där, i logion 21, uppfattar jag
det som att Jesus talar om nödvändigheten att klara en separation,
och hur man bör förhålla sig efter separationen från honom.
Han
talar ju hela tiden om att himmelriket är inom oss. Vi kan alltså
inte vända oss utåt till Jesus eller någon annan för att bli
fria människor, vi måste vända oss till oss själva. Han svarar
ju på frågan vad lärjungarna liknar, och han svarar på var de är,
och vart de ska. Jag uppfattar det också som att han klargör att
han själv har säkrat sitt hus för att hans innehåll inte ska
kunna stjälas. Jesus är ju inte dummare än den hypotetiska husägare
han skildrar :-)
"Power
Distance"
Det
är som om han säger "Jag är jag, och hos mig har ni
ingenting att hämta när ni väl är avklädda och avvisade från
min domän. Det är upp till er att finna vägen med den kunskap ni
fått".
När
jag skrev min uppsats i musikvetenskap för några år sedan, hade
jag kontakt med sociologen Gert Hofstede i Holland.
Han gjorde mätningar i
arbetsklimat för företaget IBM i 70 länder från mitten av
sextiotalet till slutet av sjuttiotalet.
Han mätte bland annat
parametern "Power Distance", det vill säga det sociala
avståndet mellan mig och min/mina överordnade.
När
har lade ut mätvärdena på världskartan framträdde en gräns
mellan länder med hög PD och länder med låg, och denna gräns överensstämde
med gränserna för det gamla Romarriket.
Han
leddes till en tanke om att kulturen vi föds och växer upp i
bildar ett slags program, operativsystem om man så vill, som har
mycket lång livslängd.
Den
druckna världen
I
Logion 28 talar Jesus om världen, som om den vore drucken, och i
mina ögon kan det tolkas som att vi är insnärjda i vårt
kulturella program, och därför inte kan se. När vi nyktrar till,
kommer vi att söka en ny mening.
I
vårt kulturella program ingår hierarkier, maktutövning, lydnad
och en massa hederskrafs. När vi nyktrar till från den världen, så
skulle det alltså inte finnas något utrymme för en församling,
eller ett kyrkligt överhuvud. Den sociala dominans som utövas i våra
församlingar skulle inte ha någon plats.
Lärjungarnas
vidare arbete med att grunda församlingar ser jag som tecken på
att man inte klarat separationen från Jesus.
Församlingen
skulle kunna vara möjlig som en löst sammanhållen mellan människor
som bryr sig om varandra, som värnar om sina meningsfränder.
Meningsfränder
är då inte de som har samma åsikter, utan som funnit samma
mening, dvs livets källa.
Ja,
det var några tankar som jag ville dela med dig.
Bästa
hälsningar, Peter
Axelsson.
|