|
Frågor om livets mening uppstår även
oväntat i olika typer av forskningsprojekt, inte sällan i samband
med den demografiska utvecklingen med en ökad medellivslängd. |
Foto: RLC
|
TEOLOGISKA
HÖGSKOLAN
Existentiell
folkhälsa
Hopp
för hoppfullare vård
I
Sverige finns det många människor som dagligen ser att ohälsa är
mycket mer än ett brutet ben, ett magsår eller en
utmattningsdepression. Människor som i sitt arbete uppmärksammar
hur vår hälsa påverkas av de stora livsfrågorna, som upplevelsen
av till exempel hopp inför framtiden, meningen med livet och
förundran inför det stora och ibland obegripliga. Den 19 november
samlades forskare och praktiker från hela Sverige till den första
svenska arbetskonferensen för att diskutera existentiell
folkhälsa.
Aebetskonferensen: |2012-11-19|
– Internationellt,
i vetenskapliga studier och praktisk erfarenhet, har man konstaterat
att det finns ett starkt samband mellan människors fysiska,
psykiska, sociala hälsa och hennes förhållande till de
existentiella frågorna. Denna existentiella dimension inverkar
bland annat på blodtrycket, immunförsvaret, hjärt-och
kärlsjukdomarna. Vi ser ofta en positiv inverkan som bland annat
minskar ångest, depression och självmordsbenägenhet och positiva
förändringar i självskattad hälsa och livskvalité. I olika
kulturer och miljöer världen över har forskningsfältet bildligt
talat exploderat. Artiklarna som återfinns i internationella
databaser som PsycINFO och MEDLINE har ökat med många hundra
procent de senaste 25 åren. Frågor om livets mening uppstår även
oväntat i olika typer av forskningsprojekt, inte sällan i samband
med den demografiska utvecklingen med en ökad medellivslängd.
Internationellt
har detta fått konsekvenser för forskning och utbildning. Det har
påverkat den dagliga vården. Det har bland annat inneburit att
vårdpersonal tränas i att systematiskt föra samtal om
livsfrågor. Stöd att förhålla sig till frågor om lidandet,
livets mening och "varför?" kan hjälpa patienterna att
hantera lidande, sjukdom och ohälsa. I England ligger ansvaret för
den existentiella vården på National Health Service (NHS), som är
huvudman för den offentligt finansierade hälso- och sjukvården.
Jämte sedvanlig vårdpersonal har NHS anställt
sjukhussjälavårdare, för att arbeta med patienternas livsfrågor
oberoende av den enskilde perso-nens bakgrund och upplevelser. Samma
utveckling ser vi inom medici-nen, psykosomatiken och psykiatrin på
kontinenten.
Från
flera olika håll bland annat från Världshälsoorganisationen
(WHO) har man uppmärksammat att den minskade graden av ideologiska,
kulturella eller religiösa engagemang leder till ökad ohälsa. Med
stort intresse har man frågat sig hur världens mest sekulariserade
land, Sverige, arbetat med dessa hälsofrågor. Ett rimligt
antagande är att Sverige, som sedan lång tid tillbaka sett denna
utveckling och som har en högt utvecklad hälso- och sjukvård med
en gedigen forskningstradition, borde ha kommit långt i forskningen
om existentiell folkhälsa. Svaret är dock att vi inte är ett
föregångsland på detta område. Här råder en norm att hänföra
livsfrågorna till den privata sfären, meningen med livet är inget
man i allmänhet diskuterar med sin vårdgivare. Visst finns det
undantag framför allt inom palliativ vård (vård i livets
slutskede), i övrigt har det näst intill tigits om dessa frågor.
Men
nu börjar det hända saker inom detta område. Forskning sker om
än i liten skala och i praktiken börjar dessa frågor lyftas allt
mer. Den första konferensen i Sverige om existentiell folkhälsa
blev snabbt fullbokad av forskare och praktiker från hela Sverige.
Det sker redan i dag arbete för att utveckla existentiell vård som
kan fungera som ett komplement till befintlig vård. Dessa har visat
att det går att öka den självskattade hälsan genom ett
kompletterande existentiellt fokus, även hos personer med svåra
diagnoser, som inte sällan varit långtidssjukskrivna.
Vi
har mycket att vinna på att ta den existentiella dimensionen av
hälsa på allvar, både utifrån ett individuellt- och ett
samhällsekonomiskt per-spektiv. I ett sekulariserat samhälle
krävs att vi inte blir rädda för att prata om meningen med den
egna existensen. Det är en fråga för hela samhäl-lets
välbefinnande och kan inte hänskjutas till en inomkyrklig eller
reli-giös sfär.
Tänk
om vi kunde avsätta om så bara en liten del av de ekonomiska
re-surser som läggs ner på vård- och omsorg i dag, för att
möjliggöra vidare studier av denna hälsodimension och utveckla
detta hälsoarbete. En forskning som på förhållandevis kort tid
kan ge hälsovinster för många.
Vi
hoppas att den existentiella dimensionen av hälsa ska synliggöras
på många nivåer, att forskning och praktik inom detta område ska
få möjlig-het att växa och utvecklas.
|
|
|
FÖREDRAGSHÅLLARE
PÅ TEOLOGISKA HÖGSKOLAN |
Johnny
Jonsson, BD, Högskolelektor, Exegetisk teologi, Nya testamentet;
utbildningsledare för teologiska programmet från hösten 2006;
redaktör för tidskriften Tro & Liv sedan 1997.
Wolfgang
Rutz, MD, PhD, professor i Socialpsykiatri, University for applied
sciences, Coburg, Tyskland samt chef för WHOs Europeiska program
för Psykisk hälsa, 1998 – 2005.
|
Valerie
DeMarinis, PhD, Professor i religionspsykologi och kulturell
psykologi, Uppsala universitet.
|
Susanne
Rolfner Suvanto, Ph. mag, leg. Ssk. , författare och skribent.
|
Cecilia
Melder, TD i religionspsykologi och existentiell hälsa, Uppsala
universitet, högskolelektor, Teologiska högskolan i Stockholm.
|
Bo
J A Haglund, MD. professor em. i socialmedicin, Karolinska
Institutet, Stockholm.
|
Britt
Östlund, PhD, Docent i rehabiliteringsteknik, Institutionen för
Designvetenskaper, Lunds universitet.
|
Dan
Stiwne, psykoterapeut, PhD, Docent i klinisk psykologi, f.d.
universitetslektor, Linköpings universitet.
|
Catrine
Kostenius, PhD, Universitetslektor i hälsovetenskap, Luleå
tekniska universitet. |
|
|
|