 |
| |
Mängden
av hotade och utrotade djurarter finner vi över hela
världen. Många gör mycket stora insatser för att rädda
så mycket som möjligt.
|
Foto:
Corel
|
MODER
JORD
Homo
sapiens sapiens
Snart
utdöd i vilt tillstånd
Människan
tillhör släktet Homo. Vi är en del av familjen homonider och vi
tillhör ordningen primater. Kanske ”ordningen primater” är att
ta i med tanke på att vår art ställer till en hel del oordning,
eller för att tala klarspråk; i vilt tillstånd håller människan
i snabb takt på att ödelägga både livets förutsättningar för
världens växter och djur, vilket är detsamma som att vi sågar av
vår egen gren för en framtid i fred och frihet.
Ulf Svensson |2015-08-16| Semestern
är en tid där vi har möjligheten att besöka platser och
utflyktsmål som inte ingår i de dagliga rutinerna. Vår familj
gjorde ett besök på Kolmårdens djurpark och blev ånyo överväldigade
av upplevelsen av vilka fantastiska djur som finns på denna
himlajord. Det är både upplevelsen av djurens skönhet och
beteenden man tar med sig hem men också den kunskap som förmedlas
vid olika presentationer runt om i parken. Även mer informella
samtal med djurskötare och veterinärer ökar och fördjupar den
vetgirighet som väcks i dessa möten.
En
svårsmält kategorisering
Man
slås efter ett tag i denna park att våra djur har mycket skilda
villkor på de platser som man ursprungligen kommer ifrån. För
vissa djurarter har de områden som man lever i av olika skäl
blivit allt svårare att överhuvudtaget överleva i. För den
kategori som har det värst har fått beteckningen ”Snart utdöd i
vilt tillstånd”. I Kolmården finns det några djurarter som
enbart överlever tack vare att det finns en rad djurparker världen
över som fungerar som reservat, det vill säga skyddade platser
utan jakt, fara för förgiftning och andra faror.
Egentligen
behöver vi inte bege oss till platser långt bort i världen för
att finna hotade arter utan även i Sverige finns djurarter som är
hotade, hatade, jagade och i fara. Vargen är ett exempel men det
finns fler hotade arter, även kallade rödlistade, som bara i vårt
skogslandskap uppgår till cirka 2000.
Fjärde
planetära gränsen nu överskriden
Förändrad
markanvändning är den fjärde planetära gränsen som nu håller på
att överskridas. Det är nummer fyra av nio stycken planetära gränser
totalt vilket kan jämföras med de svenska miljökvalitetsmålen där
vi kommer att missa 14 av 16 mål. En forskare i detta sammanhang
som höjt sin röst för att naturförstörelsen fortsätter i snabb
takt är professor William F. Laurance, verksam vid James Cook
University i Australien. Hans forskning handlar bland annat om människans
påverkan på våra skogar via infrastrukturutbyggnad respektive via
klimatförändringen. I ett av projekten har man gjort en prognos över
den framtida infrastrukturutbyggnaden och kommit fram till att vägar
omfattande 600 varv runt jorden kan förväntas byggas till 2050.
Till
detta måsta man lägga all stadsbyggnad som förväntas öka med en
yta motsvarande en och en halv gång jämfört med all stadsyta som
fanns 2010. Eller annorlunda uttryckt; all stadsyta 2010 utgör
enbart 40 procent av den stadsyta som förväntas finnas 2030. I
dessa beräkningar finns inga prognoser om vad en havshöjning
skulle kunna innebära för många städer som ju är lokaliserade
vid våra havsområden. Kort sagt; djur, natur, växter och människor
kommer att konkurrera om den kvarvarande ytan för jordbruk, boende,
kommunikationer, biologisk mångfald, ekosystemtjänster med mera
vilket ökar konfliktytorna i världen än mera.
Pessimism
och realism
Det
är lätt att bli pessimistisk över människors och djurs framtid på
jorden i ovan kort beskrivna text men självfallet finns också möjligheter.
Tyvärr utbreder sig dock en känsla av uppgivenhet hos våra
politiker. På 60-talet fanns ett antal svenska tunga politiker som
arbetade hårt mot kärnvapenupprustningen och hade stor framgång.
Men när det kommer till den annalkande klimatkrisen känns det som
det saknas tungviktare i politiken, i alla fall den svenska.
Var
finns realismen? Kanske är det andra arenor, organisationer, människor
och initiativ som måste utvecklas och stärkas. Detta är nog sant
men vi måste snabbt ha politiker som vågar mer, som på 60- och
70-talet drevs av en ”djävlar och anamma” drivkraft för att få
till stånd en förändring. Det är dags att kliva fram och göra
skillnad nu eftersom mer exploatering av den sort vi sett de senaste
decennierna knappast leder oss till en bra framtid till alltfler invånare
på moder jord.
|
