Profeten
Hesekiel berättar om sina upplevelser, eller
uppenbarelser.
Detalj av mastodontmålning med allegorier.
Statens
museum for kunst, København. Foto Paul Lindberg
Hesekiel får en vision
Guds flygande tron
Himlen öppnade sig och Gud uppenbarade sig för Hesekiel.
Händelsen skedde i Kaldéen i Mesopotamien någon gång för
2 500 år sedan – och Hesekiel blev profet.
Under samma tidsperiod
skedde fantastiska, men också märkliga
kunskapssprång runt om i världen. I Grekland utvecklades en högkvalitativ
kunskapsexplosion, som hela den västliga kulturen än i dag
vilar på.
Men denna utveckling skedde faktiskt samtidigt i Kina,
Indien och Sydamerika. Hela världen fick på ganska kort tid en
kollektiv insikt över värdet och nyttan med det som med tiden
skulle bli naturvetenskap och humaniora.
Funderingar
övergick i sökande, sökande övergick i forskande, vilket i
modern mening ofta lett till vetande. I dag kan denna utveckling
förklaras som den ändamålsenliga utvecklingen. Människan
behövde kunskapen för sin överlevnad – kunskapen på gott och
ont.
Exakta kunskaper utvecklades inom matematik och
konstruktion. Kalendern uppfanns och med geografi kartlades världen. Kunskapen om medicin och medvetandet utvecklades genom
den goda viljan. Och astronomi övergick från förundran till beräkningar av det heliocentriska solsystemets planeter.
Att många av dessa kunskaper senare förvanskades är en annan historia.
I Bibeln berättar
Hesekiel
att han såg en stormvind komma i luften – ett väldigt
moln med flammande eld, omstrålat av ljus. Och längst därinne
i elden, glimmade det som av vitt guld:
”Längst därinne tyckte jag mig se fyra varelser. De såg
ut så här: de hade mänsklig gestalt, men var och en av
dem hade fyra ansikten och fyra vingar. Deras ben var raka,
fötterna liknade tjurklövar och glänste som blank koppar.
|
|
Under vingarna hade de människohänder åt fyra
håll. Alla fyra hade ansikten och vingar. Deras vingar vidrörde
varandra. De kunde gå utan att vända sig, var och en gick rakt
fram. Så såg deras ansikten ut: de hade ett människoansikte,
och alla fyra hade ett lejonansikte till höger och alla fyra ett
tjuransikte till vänster och alla fyra ett örnansikte. Vingarna
upptill höll de utbredda: var och en hade två vingar som vidrörde
de andras och två som skylde kroppen. Var och en gick rakt fram.
De gick dit andekraften styrde dem, och de vände sig inte när de
gick. Mellan dem syntes något som liknade glödande kol, det
fladdrade som fackelsken mellan varelserna. Elden lyste klart, och
ur elden sköt blixtar. Varelserna for av och an likt blixtar”,
berättar Hesekiel.
Och
Hesekiel fortsätter:
”När jag betraktade varelserna fick jag se ett hjul på
marken vid var och en av de fyra varelserna. Hjulen gnistrade som
krysolit. Alla fyra såg likadana ut och tycktes vara gjorda så,
att ett hjul satt inuti ett annat. De kunde röra sig åt alla
fyra hållen, och de vände sig inte när de rörde sig.
Hjulen
bestod av fyra lötar, och jag såg att det satt ögon runt om på
lötarna. När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen med dem.
Och när varelserna lyfte från marken, lyfte också hjulen.
Varelserna gick dit andekraften styrde dem, och hjulen lyfte
alldeles som de eftersom varelsernas kraft fanns i dem. När
varelserna rörde sig, rörde sig hjulen. När de stod stilla,
stod hjulen stilla, och när de lyfte från marken, lyfte hjulen
alldeles som de eftersom varelsernas kraft fanns i dem.”
|
Prästen
Hesekiel tycks ha sett
något högteknologiskt, som i så fall, i viss mån, kan jämföras
med vår tids teknologi.
Han fortsätter sin berättelse:
”Ovanför varelsernas huvuden fanns något som liknade
ett valv. Det hade en fruktansvärd glans som av is och välvde
|
sig över deras huvuden. Under valvet höll de vingarna
utsträckta så att de vidrörde de andras, och med två vingar
skylde de kroppen.
Jag hörde bruset från deras vingar. När de rörde sig lät
det som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst – ett
larm som från en krigshär. När de stannade sänkte de vingarna.
Över valvet ovanför deras huvuden hördes ett dån, och däruppe
syntes något som liknade safir. Det såg ut som en tron. Och högst
uppe, på det som såg ut som en tron, syntes något som tycktes
ha mänsklig gestalt.
Från det som föreföll vara hans fötter
och uppåt såg jag att det glimmade som av vitt guld – det
liknade en eldkrans – och från det som föreföll vara hans höfter
och neråt såg jag något som liknade eld. Han var omstrålad av
ljus. Och som bågen bland molnen en regnvädersdag var det ljus
som omstrålade honom.”
Denna märkliga syn berättar
Hesekiel om, i en tid då
jordens inbyggare inte skulle kunna ha varit upphovsmakarna för så
hög teknologi.
Och
Hesekiel blir bortförd från Kaldén till nuvarande
Israel:
"En
andekraft lyfte mig, och jag hörde bakom mig ett
väldigt dån då Guds härlighet höjde sig från sin plats.
Varelsernas vingar brusade när de vidrörde varandra, och hjulen
bredvid dem dundrade – ett väldigt dån.
Andekraften
lyfte mig
och förde mig bort. Jag var bitter och upprörd under färden,
Guds hand vilade tungt på mig. Och jag kom till de bortförda i Tel
Aviv, som bodde vid floden Kemar, till den plats där de
bodde. Där satt jag hos dem i sju dagar som förstenad.
Ja vem skulle inte ha blivit förstenad av en sådan färd,
på den tiden. Och längre fram berättar Hesekiel:
"En
andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord,
och i en syn från Gud fördes jag till Jerusalem, fram till öppningen
i den inre porten, den som vetter mot norr".
Sedan säger
Hesekiel:
Guds
andekraft förde mig till Kaldén... Sedan försvann
synen, och jag berättade för dem allt vad Gud låtit mig se.
gud har talat genom
hesekiels syner. Han tycks ha tagit i,
riktigt ordentligt, för att eftertryckligt göra stämman myndig
– som hos barn vilka tar i och säger: "min pappa är
polis" för att göra sig riktigt stora.
Och
Hesekiel gjorde sig stor med sin Gud. Vem
kunde bli större! Hesekiel blev en av de tre stora
hebreiska profeterna. Att han tog i, gör honom inte mindre trovärdig – tvärtom.
Hesekiels
förkunnelse handlade om att var och en är ansvarig för sina
handlingar, och att några kollektiva straff från Gud inte
förekommer. Enligt honom fanns heller ingen arvsynd. Jesus
utvecklar denna tanke i betydelsen av att arvet från föräldrar
inte är avgörande, utan det är istället arvet du själv skapar
inom dig, som blir det avgörande. Arvet som läggs i minnet hos Gud!
Hesekiel
såg förkunnelsen ofta genom ett juridiskt perspektiv. Människor
har sin fria vilja, men den viljan får inte drabba andra.
Genomgående är hans varningar, att människorna ska förändras
för att inte de goda målen ska missas; detta var synd, enligt Hesekiel.
Hos
Hesekiel hittar man bakgrunden till begreppet "sodomi", som
egentligen inte alls handlar om homosexualitet. Det handlar just
om det onda människor gör mot varandra i största allmänhet,
och är det som
är synd. Denna moral broderades ut i hiskliga berättelser.
I de profetiska sammanhangen användes sexualiteten
flitigt i de hebreiska skrifterna, som symbolik och i analogier.
Precis så som tavlan till denna artikel. Sexualitet har inte
varit syndigt hos profeterna. Det handlar istället om synden i stort: att missa målet och
livets mening i relationerna till medmänniskor, naturen och till
Gud.
Staden Sodom kunde inte leva upp till denna målsättning,
och fick bli det symboliska exemplet på hur det går för dem som inte lever väl
med varandra. Detta är i stora drag vad Hesekiels berättelser
handlar om. Och framförallt: Hesekiels bok är allmängiltig och
tidlös!
Hesekiel
är först och främst judarnas historiske profet,
men som många kristna läser, för att lära visdomen om att alla
som gör sig hörbara för Gud, också kan tilltalas av Gud! Det
blir den stora poängen, enligt min mening!
Judisk mystik fick sin början
och upprinnelse direkt ur Hesekiels berättelser.
Författaren till Profeterna (band I och band II), Viveka
Heyman, säger i inledningen till kapitlet om Hesekiel, att det
profeten skildrar så ingående är "Guds flygande
tron", eller ”Vagnen”. Hon menar att berättelsen också
blivit föremål för helt andra spekulationer.
Vagnens hjul, som kunde rulla åt alla håll utan att vända
sig – kan det ha varit kullager? – undrar Viveka Heyman. Att det
spekuleras kring Hesekiels uppenbarelser är ju ganska förståeligt.
Hesekiel blev med tiden ett centrum i Judisk tro.
Hesekiels
bok är välskriven, med stor psykologisk
pedagogik och kraftfull propaganda, men även konstnärlig och
tidlös god
litteratur.
Enligt Viveka Heyman kan
Hesekiel ses som en intelligent föregångare
till Leonardo da Vinci, och hans uppfinningsrikedom.
Ett problem med en sådan hypotes kan vara att
Hesekiel då
förlorar sin reella upplevelse, och övergår i hans egna geniala
fantasier; hans Gudsupplevelser övergår i enbart fantasifullhet.
Eller... att Hesekiel har Leonardo da Vincis egenskaper och hans
visioner är en verkan av dessa egenskaper – kausal logik.
Andra bedömningar än religiösa, vill se berättelsen med
annan fantasifullhet och i ett slags vetenskapligt perspektiv,
exempelvis som utomjordingar som hälsar på, eller med gränsöverskridande
dimensioner genom tid och rum, eller teleportering, och så vidare.
Hur det är med den saken kan vi ju alltid fundera över.
Det är i varje fall en av profettexternas mest spektakulära
bidrag, och faktiskt trovärdigt – alla fal i mina ögon. Någonting
reellt måste Hesekiel ha sett, så som i visionära
syner!
Paul
Lindberg
Senast
uppdaterad 2007-10-03 |