Dom eller vi – är den primitiva urskiljningen, när fördomarna får härska.

Hatbrotten ökar

Dom är inte som vi

Människor har hatat varandra i alla tider. "Dom är inte som vi" har varit den primitiva stötesten till hat. Nationalism och främlingshat har orsakat hatbrott bland hatiskt lagda människor. Hatbrotten har ofta psykopatiska drag, som också är grogrunden för kriminalitet överhuvudtaget.

  Paul Lindberg: |2009–10–04|  Hatbrotten riktas först och främst mot det som ogillas – någonting diffust som piskas fram av förövarna. Det kan gälla antagonismen mellan majoriteter mot minoriteter, men också minoriteter mot majoriteter. Exemplen kan gälla minoriteten som inte vill acceptera flyktingar, eller rasism utövande av en minoritet mot en invandrarmajoritet, och så vidare. 

Hatbrotten kan riktas mot vad och vilka som helst – mot politiker, mot grävande journalister, men framförallt mot dem som inte anses vara som "vi andra – vanligt folk". Trots att de som tror sig vara "vanligt folk", så är de i en förkrossande minoritet, men som kan skada andra människor på djupet.

Hets mot folkgrupp är den största orsaken till hatbrott. Hatbrotten utövas även av antireligiösa minoriteter – och då inte bara som antisemitism eller islamofobi. Exempelvis utövas direkta hot mot religiösa, eller med kränkande uttalanden som "ditt jävla religiösa äckel", och så vidare. Men även religiösa mot hbt-personer med motivering av en religionsfrihet. 

Kring dessa motsättningar inom folken har Jesus faktiskt varnat om. Det blir något av ett allas krig mot alla. Kärlek och rättvisa lyser med sin frånvaro, och världen blir som den blir.

DEFINITIONEN AV HATBROTT

Definitionen av hatbrott har klargjorts, och omfattar från och med 2008 även bifobiska och transfobiska motiv, som tillägg till homofobiska hatbrott.

Enligt BRÅ:s rapport (Brottförebyggande rådet, 2009) har 40 000 anmälningar granskats år 2008. Men alla hatbrott som anmäls till polisen uppfattas av någon anledning, eller registreras inte som hatbrott. Därför grundas inte statistiken på hela antalet av de polisanmälda hatbrotten, enligt BRÅ.

Hatbrotten mot religiösa gäller olaga hot eller ofredande som en stor brottskategori. Men det gäller också hets mot folkgrupp, skadegörelse och klotter som vanliga brottstyper. Till skillnad från antireligiösa hatbrott, är våldsbrott mer vanligt vid homofobiska hatbrott.

Vit makt-ideologi är ofta motivet för antisemitiska hatbrott. Denna brottstyp gäller hets mot folkgrupp och sammanfaller ofta med sympatier för nationalsocialistisk ideologi eller högerextrema grupper.

ÖKAT ANTAL HATBROTT

Det är alltså främlingsfientliga och rasistiska motiv som dominerar hatbrotten. Jämfört med år 2007 har antalet islamofobiska, antisemitiska och homofobiska hatbrott ökat med 32, 35 respektive 45 procent. 

Metoden för att fånga upp hatbrottsanmälningar har förbättrats under år 2008, men Brå:s bedömning är att detta enbart har en mindre betydelse för att förklara ökningen av hatbrottsanmälningar.

Enligt Nationella trygghetsundersökningen (NTU) uppges att knappt en fjärdedel (23 procent) av de främlingsfientliga hatbrotten år 2007 var polisanmälda. Den brottstyp som uppges vara polisanmäld i störst utsträckning, vid en tredjedel av fallen, är misshandel. Hot uppges ha polisanmälts i lägre utsträckning (17 procent). Andelen polisanmälda homofobiska hatbrott är högre och uppgår till 35 procent.

ÖKAT MOTSTÅND MOT HATBROTT

Regering, rättsväsendet och olika myndigheter har på olika sätt sökt främja arbetet mot hatbrott. Hatbrott uppmärksammas alltmer i både medier och hos allmänheten. Polisen genomför insatser för ökade kunskaper om hatbrott, och olika organisationer och föreningar har tagit initiativ till att belysa frågan om hatbrotten. 

Brottsoffermyndigheten har genomfört utbildningar med hatbrott som tema på tre orter i Sverige. Och Centralförbundet Roma International har i samarbete med ett flertal andra organisationer satsat på att öka myndigheters förståelse för romernas situation. Förbundet har även riktat in sig på att få romer att våga anmäla brott men också på att kunna skilja på diskriminering och hatbrott.

Vad är ett hatbrott?

Enligt kriminologen Eva Tiby är hatbrott inget nytt fenomen, utan snarare ett nytt begrepp. Hon introducerade begreppet "hatbrott" i sin forskning år 1999.

Inom den samlade forskningen påpekas dock att det saknas en vedertagen definition av hatbrott, och variationen mellan olika länder är stor. 

En definition av hatbrott kan till exempel innefatta brott som riktas mot människor på grund av deras etnicitet, funktionshinder, hemlöshet, kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, religiösa tillhörighet, politiska tillhörighet, sexuella läggning, ålder eller liknande. 

Vissa länder för ingen statistik över hatbrott, medan andra länder redovisar statistik över ett eller flera hatbrottsmotiv. 

I Sverige redovisas hatbrott med främlingsfientliga/ rasistiska, antireligiösa (islamofobiska, antisemitiska samt övriga antireligiösa), homofobiska, bifobiska, heterofobiska och transfobiska motiv. Även om oenighet råder om vad som bör inkluderas i termen hatbrott råder det internationell enighet om att händelsen är ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde.

Ett enda hatbrott kan kränka dubbelt genom att skapa otrygghet och rädsla hos en person, men också i den grupp som personen tillhör. För individen kan brottet innebära ett angrepp mot hennes eller hans identitet och värdighet.

Artikeln bygger på Brå:s rapport 2009 om hatbrottsstatistik.

Vad är hatbrott?

Ett hatbrott kan vara allt från ett mord till kränkande

klotter på någons husvägg – det är motivet

till brottet som avgör om det är ett hatbrott eller

inte. Statistiken innefattar hatbrott utifrån gärningspersonens motiv till 

» etnisk bakgrund, hudfärg eller nationalitet – i statistiken utländsk bakgrund eller svensk bakgrund,

» religiös tro – i statistiken muslimsk, judisk eller övrig tro,

» sexuell läggning – i statistiken homosexualitet, bisexualitet eller heterosexualitet,

» könsöverskridande identitet eller uttryck – i statistiken vilket kön man upplever sig tillhöra samt hur någon väljer att uttrycka sitt biologiska kön, sociala kön och/eller det kön man identifierar sig som.

Hatbrottsstatistiken 2008

Brottskategorierna för hatbrott år 2008 fördelar

sig enligt följande: 

» olaga hot/ofredande (42 procent, eller knappt

2 480 anmälningar)

» olaga hot/ofredande (42 procent, eller knappt våldsbrott (21 procent, eller cirka 1 240 anmälningar)

» ärekränkning (12 procent, eller drygt 680 anmälningar)

» skadegörelse/klotter (11 procent, eller knappt

680 anmälningar)

» hets mot folkgrupp (8 procent, eller knappt 470 anmälningar)

» olaga diskriminering (4 procent, eller nästan

220 anmälningar)

» övriga brott (2 procent, eller drygt 140 anmälningar).

Brottslig belastning hos gärningspersoner

Mer än hälften (59 procent) av de personer som var misstänkta för att ha begått ett hatbrott år 2008 var tidigare ostraffade, sett till beslut om lagföringar de närmaste tio åren före det aktuella brottet. 

De misstänkta för främlingsfientliga/rasistiska hatbrott är i störst utsträckning brottsbelastade i jämförelse med personer misstänkta för övriga hatbrott. 

För främlingsfientliga/rasistiska hatbrott är andelen som lagförts tre eller fler gånger sedan år 1998 en femtedel (20 procent). 

Detta kan jämföras med de misstänka för homofobiska, bifobiska och heterofobiska hatbrott där det är 14 procent av personerna som tidigare lagförts tre eller fler gånger.

Motivfrågan är viktig vid anmälningstillfället

Antalet hatbrott som anmäls påverkas till stor del av rättsväsendets, speciellt polisens arbete med hatbrottsfrågor. Genom att öka eller fördela polisens resurser samt vidareutbilda personal, kan fler hatbrott upptäckas. 

För att identifiera fler hatbrott bör hatbrottsmotiv uppmärksammas vid anmälningstillfället, men även under förundersökningens alla skeden. Det är även viktigt att information om vad som är ett hatbrott och hur man går tillväga för att anmäla det sprids till berörda grupper.

Under mitten av 1980-talet konstaterades en markant

ökning av antalet brott med främlingsfientliga

och rasistiska inslag i Sverige. Det bidrog till att

statsmakterna i mitten av 1990-talet deklarerade

att rättsväsendet skulle prioritera främlingsfientliga

brott och är en bakgrund till att rättsväsendet

nu ser särskilt allvarligt på om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt

eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell

läggning eller annan liknande omständighet.

Exempel på hatbrotten

En ung pojke kallas "transjävel" på väg in till stan och en granne utsätter en person för ett hatbrott genom att säga att "du är en äcklig kristen" i trapputgången. 

Det här är exempel på två händelser från hatbrottsstatistiken under år 2008. 

Hatbrottsstatistiken kan användas till att studera bland annat omfattning och utveckling av anmälda hatbrott i Sverige, vilket i sin tur kan vara till hjälp i beslut om åtgärder för att förebygga och bekämpa denna brottslighet.

Inför årets hatbrottsrapport har Brå lagt ner mycket arbete på att utveckla den befintliga statistiken, framför allt genom att uppgifterna bygger på en ny hatbrottsdefinition. 

Ytterligare en nyhet är att hatbrott mot afrosvenskar och romer kommer att särredovisas under det främlingsfientliga/ rasistiska motivet. 

Hos polismyndigheterna har det under år 2008 för första gången nationellt över landet, markerats om en anmälan kan misstänkas ha ett hatbrottsmotiv. Denna information ingår numera i urvalet anmälningar som granskas för hatbrottsstatistiken. 

I den tekniska rapporten beskrivs en kvalitetsgranskning av denna märkning samt metodförändringen som skett under år 2008. Rapportens författare är Klara Klingspor och Anna Molarin, båda statistiker/utredare på Brå. I arbetet med att ta fram data har även Mikael Hänström deltagit. Rapporten har vetenskapligt sakgranskats av Anders Nilsson docent i kriminologi och forskare vid Institutet för framtidsstudier och docent Eva Tiby, Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet.