Nytt folkhälsosprång  

Munnen – en guldgruva

Tänderna får inte bli en klassfråga brukade förre statsministern Göran Persson påpeka. Trots detta orkade inte socialdemokraterna att genomföra den tandvårdsreform som vore den naturligaste saken i världen för ett parti som brukar värna de svagaste i samhället. Istället blev det alliansen som fick göra jobbet och införa en ny reform inom detta centrala hälsoområde.

Ulf Svensson: | 08-10-30 |  Frågan är om det är en bra reform som lagts fram eller inte. Svaret på den frågan kan nämligen vara livsavgörande för många patienter.

Hälsan och tandhälsan. Våra forskare och specialister inom paradontologi, det vill säga de som forskar om tandlossningssjukdomar, ser tydligast sambanden mellan allmänsjukdomarna och sjukdomar i munnen. 

I en SBU-rapport, Statens Beredning för medicinsk Utvärdering, sägs dock bland annat följande:

 ”Det vetenskapliga underlaget för att kronisk parodontit utgör en risk för att patienten ska utveckla hjärtsjukdom och stroke är motsägande. Vetenskapligt underlag saknas för att avgöra om kronisk parodontit utgör en risk för patienten att utveckla diabetes mellitus, lungsjukdom eller reumatoid artrit. Det vetenskapliga underlaget för ett samband mellan kronisk parodontit hos kvinnor och för tidigt födda barn respektive barn födda med för låg födelsevikt är motsägande och otillräckligt.”

Att allmänsjukdomar kan påverka munhälsan har länge varit känt. Att sjukdomar i munnen skulle kunna påverka den allmänna hälsan har däremot varit en mer kontroversiell ståndpunkt även om forskningen nu allt oftare antyder detta omvända samband. 

I en nyligen framlagd avhandling från Uppsala universitet av Anders Holmlund kan man nu, till redan kända riskfaktorer för att få en hjärtattack, också lägga dålig munhälsa. Mot tidigare då vetenskapen främst framhöll högt blodtryck, fetma och höga kolesterolvärden som huvudorsaker. 

Avhandlingen visar också att risken att dö i förtid ökar med antalet tänder som faller ut. Den forskargrupp som Anders Holmlund ingår i har även visat att det finns ett samband mellan hjärtinfarkt och nivån av antikroppar mot en bakterie som anses vara orsaken till tandlossning. 

Slutsatsen är att mer forskning förhoppningsvis kommer att klarlägga vilka samband som finns, vilka patientgrupper som är särskilt utsatta, samt hur man snabbt hittar dessa för att kunna sätta in behandling i tid.

Hjärtinfarkt, stroke, diabetes mellitus, lungsjukdom, reumatoid artrit och förtidigt födda barn är andra möjliga besvär till följd av dålig tandhälsa, som inte direkt låter som bagateller i sammanhanget. 

Ny reform visar vägen? Den första juli i år sjösattes så en ny tandvårdsreform under buller och bång. Redan nu har kritikstormen kommit eftersom det visar sig att mellan 80 – 90 procent av alla patienter får ökade årliga tandvårdskostnader medan endast en mindre grupp patienter med stora behov vinner stort på reformen. Frågan är vad detta betyder? 

För att förmå patienter att verkligen gå till tandläkaren för undersökning, i förebyggande syfte, får varje vuxen svensk 150 kronor per år i ett allmänt tandvårdsbidrag. 

De mellan 20 och 29 år respektive de över 75 år får dessutom dubbelt upp, det vill säga 300 kronor per år. 

Detta är bra, men med tanke på att man i tidigare system fick ett bidrag för varje tandvårdsåtgärd är det totala utfallet för en förkrossande majoritet patienter negativt mot tidigare. Dessutom ingår i det nya tandvårdsstödet för vuxna inte alla de tandvårdsåtgärder som ingick tidigare. 

Vissa tänder inne i munnen, som är viktiga för att kunna äta också mer svårtuggad kost, har uteslutits ur det nya tandvårdsstödet. Det som lärs ut på våra tandläkarhögskolor om vikten att behålla så många tänder som möjligt svarar alltså inte mot de definitioner som den nya reformen står för.

Tandvården utnyttjas allt mindre. Efter läsning av rapporten ”Tandvårdsutnyttjandet 1998 och 2000 – En uppföljning av tandvårdsreformen” från Socialförsäkringsverket, numera Försäkringskassan, inser man vad som har hänt i det svenska samhället.

Framförallt är det frågan ”Har du under 1998/2000 haft besvär med Dina tänder utan att söka behandling för detta?” som väcker berättigad undran.

Det visar sig att 12, 9 procent svarade ja på denna fråga 1998 och 15,5 svarade ja år 2000. 

Omräknat till hela befolkningen innebär detta att en miljon svenskar mellan 20 och 83 år inte gick till tandläkaren år 2000, trots att man hade besvär. 

På två år har denna grupp alltså ökat med cirka 20 procent. Självklart är dålig ekonomi huvudorsaken till detta tillstånd. Med tanke på att priserna på tandvård steg med 64 procent (plus/minus 9 procent) mellan januari 1999 till december 2003, undrar man vad en undersökning gjord 2004 eller 2005 skulle visa. Ska vi tro vår socialminister är siffran idag snarare 20 procent. 

Så här skrev socialminister Göran Hägglund i en DN artikel i samband med att man fattade beslut om den nya tandvårdsreformen: 

”Tjugo procent av den vuxna befolkningen uppger att de avstår från att gå till tandvården trots att de tycker sig ha behov av tandvård. Den främsta orsaken är ekonomin. Det känns helt enkelt för dyrt att gå till tandläkaren. En utveckling där allt fler besöker tandvården alltmer sällan leder till ökade problem med tänderna, till ökat tandvårdsbehov och till ökade tandvårdskostnader, både för individen och för det offentliga.”

Den tandlösa friskvården. Att inte gå till tandläkaren har två kostnadskomponenter för den enskilde. 

Först och främst, att om man får akuta problem, vem går inte då? Kommer kostnaderna att skena iväg för att rätta till problemen? 

För det andra kan kostnaden bli hög om man får andra sjukdomar som till exempel tandlossningssjukdomar, som drabbar över 40 procent och med stigande ålder redan från 40 årsåldern, och att man därmed också riskerar att dra på sig allvarligare sjukdomar enligt ovan. Vilka kostnader som detta medför för företagen och samhället har ingen överhuvudtaget någon aning om. 

Dessutom går det att upptäcka andra sjukdomar via ett tandläkarbesök och därmed förhindra både mänskligt lidande och stora kostnader för samhället. Osteoporos, benskörhet, är ett av de främsta exemplen på detta.

Det positiva är således att det går att göra något åt denna utveckling. Tandvårdsreformen kan göra viss skillnad, men detta vet vi ännu inte.

Några som tagit tag i hela hälsofrågan är ett antal framsynta företag. Undersökningar har nämligen visat att de arbetsplatser som satsat på hälsofrämjande-, sjukdomsförebyggande- och kunskapsförmedlande hälsoinvesteringar både fått goda hälsoeffekter och därmed mycket lönsamma resultat för såväl individen som företagen. 

De företag som satsat på att omprogrammera sin företagshälsovård i riktning mot friskvård och hälsofrämjande åtgärder har också kunnat bryta negativa sjukskrivningstal. Så, vad väntar vi på?