Foto RLC

Genmanipulation

Nära målet i historisk GMO-protest

På bara sex månader har en miljon européer skrivit under Greenpeaces krav om ett tillfälligt stopp för införandet av nya GMO-grödor i Europa. Målet om att få EU-kommissionen att ta hänsyn till folkviljan är därmed nästan nått. Hittills har 16 000 svenskar skrivit under!  Lissabon-fördragets så kallade medborgarinitiativ tvingar kommissionen att ta hänsyn till petitionen om minst en miljon EU-medborgare, representativt fördelat över minst en tredjedel av medlemsländerna, skriver under på samma krav.  

  Greenpeace: |2010-10-20| – En miljon underskrifter är i hamn och därmed kan Greenpeaces och Avaaz insamling mot odling av GMO-grödor bli den första namninsamling som enligt Lissabon-fördraget tvingar EU-kommissionen till skrivbordet.

– Det är fantastiskt att en miljon europeiska medborgare har skrivit under. Det är beundransvärt i en tid när industrin fyller oss med optimistiska ord om minskad besprutning och en lösning på världssvälten. All erfarenhet visar att förbrukningen av växtgifter ökar på GMO-odlingar, att hälsoriskerna inte är tillräckligt utredda och att dyra patent på GMO-grödor inte löser problemen med svält, säger Akiko Frid, GMO-ansvarig på Greenpeace. 

Petitionen kräver också att EU inrättar en oberoende, etisk, och vetenskaplig nämnd som kan leda forskning kring effekterna av GMO-grödor och ställa krav på reglering.

– Lissabon-fördraget har givit denna unika möjlighet att direkt påverka den europeiska lagstiftningen. Vi är trötta på det odemokratiska systemet som gör att industrin kan smyga in GMO bakvägen och på våra politiker som inte tar hänsyn till vare sig försiktighetsprincipen eller folkviljan, säger Akiko Frid. 

GMO och miljön

Under de drygt tio år som genmodifierade grödor har odlats kommersiellt har vi kunnat bevittna helt nya problem för miljö och lantbruk – spridning av gener till vilda växter och vanliga grödor, mer bekämpningsmedel och växter som avger gifter till jorden.

De genmodifierade grödorna har utvecklats för det allra mest industrialiserade och kemiberoende jordbruket. Målet har varit och är att kemiföretagen ska göra större vinster på att binda upp lantbrukare att använda just deras utsäde och bekämpningsmedel. 

Fyra grödor dominerar den kommersiella odlingen: soja, majs, bomull och raps. Grödorna har hittills genmodifierats när det gäller två egenskaper: antingen tål de bekämpningsmedel (herbicidresistenta) eller så producerar de insektsgift (insektsresistenta). 

De flesta GMO-grödor som odlas är resistenta mot företagets egna ogräsmedel (herbicider) – det gäller främst soja och raps. Det innebär att lantbrukarna istället för att plöja sina fält använder stora mängder ogräsmedel som tar död på allt annat än just den genmodifierade grödan. Upprepad användning av en och samma herbicid stimulerar växter att på kort tid utveckla resistens mot kemikalien och då krävs det mer och starkare kemikalier för att bekämpa ogräsen. 

Ett annat problem är att vissa resistenta gengrödor kan korsas med närbesläktade växter som då också kan bli resistenta mot herbicider. Dessutom minskar den biologiska mångfalden när herbicider, som exempelvis glyfosat, tar död på alla typer av växter förutom den som har genmodifierats att tåla just glyfosat. Detta påverkar till exempel de fåglar som livnär sig på ogräsfrön. Och när en art drabbas påverkar det i sin tur hela ekosystemet. 

Gifter och spridning
Den andra gruppen GMO, främst majs och bomull, har tillförts en bakterie (kallad Bt). Bt-bakterien gör att grödorna själva producerar ett gift som skyddar dem mot insektsangrepp. Ett problem är att insektsgiftet kan ta död på andra insekter än de som angriper grödorna. Ett annat problem är att giftet utsöndrats i jorden via rötterna och kan påverka markens mikroorganismer – själva grundförutsättningen för ett livskraftigt jordbruk. Skadeinsekterna kan också utveckla resistens mot giftet och i så fall måste man till slut spruta fälten med ännu starkare preparat.

Ytterligare ett problem är risken för spridning. När genetiskt modifierade organismer sätts ut i naturen kan pollen och frön sprida sig med hjälp av vind, fåglar, insekter och människor. GMO kan tränga undan naturliga arter, överföra sina gener eller skapa nya korsningar med okända egenskaper. 

GMO och biologisk mångfald

På grund av omfattande skogskövling, föroreningar och förstörelse av naturliga miljöer har uppskattningsvis minst 30 000 arter utrotas runt om i världen varje år. Risken är stor att genmodifierade grödor förstärker denna trend, eftersom GMO är designade att passa in i de system med monokultur som har visat sig vara så destruktiva.

Enligt FN:s Livsmedel och Jordbruksorganisation, FAO, har vi förlorat 75 procent av den genetiska mångfalden som fanns inom jordbruket i början av förra seklet, huvudsakligen på grund av industrialiserade jordbruksmetoder. Odling av flera olika sorters grödor får allt mer ge vika för monokulturer, där bara en enda gröda odlas. Det är en trend som förstärks med odling av GMO. 

Biologisk mångfald uppfattas traditionellt som basen för livsmedelssäkerhet. Ju mer genetisk mångfald som finns inom ett jordbrukssystem, desto bättre kan systemet anpassa sig till utmaningar från sjukdomar, pester eller klimatförhållanden som normalt bara påverkar några sorter.

I årtusenden har bönder runt om i världen använt sig av miljövänliga och hållbara jordbruksmetoder för att skydda grödorna från pester, svamp eller virusinfektioner. Dessa inkluderar mycket sofistikerade metoder med odling av flera olika sorters grödor under samma tidsperiod. Mexicos huastec-indianer har högt utvecklade former av skogsskötsel där de odlar mer än 300 olika sorters växter i en blandning av små trädgårdar, jordbruksfält och skogsland. 

Monokulturer leder till sårbarhet

Att monokulturer är sårbara illustreras till exempel av den irländska potatissvälten under 1900-talet. Där innebar den genetiska likformigheten att alla potatisgrödor var känsliga för en enda sjukdom, potatispesten. Samma potatispest drabbade även Anderna i Sydamerika men bönderna planterade omkring 46 olika sorters potatis och denna genetiska mångfald innebar ett skydd som gjorde att pesten bara drabbade några få sorter. Potatisen från Anderna användes senare för att förnya potatisförråden hos de europeiska bönderna.

Vissa utsläpp av GMO innebär samma risker för mångfalden som införandet av icke inhemska arter i nya miljöer. Det finns planer på att genetiskt modifiera betydande grödor som ris och vete med nya egenskaper som ökad salt-tolerans. Det kan göra det möjligt för dessa grödor att växa på landområden som tidigare skulle ha varit olämpliga. Att ge genmodifierade grödor konkurrensfördelar gentemot inhemska växter kan eventuellt orsaka allvarliga ekologiska rubbningar. Rubbningar kan också inträffa genom att gener via korspollinering överför fördelaktiga drag till vilda växter som då skulle kunna bli mer livskraftiga.  

Greenpeace och Genewatch UK har sammanställt ett register med fall av GMO-spridning: 

www.gmcontaminationregister.org

Greenpeace

www.greenpeace.org/sweden