 |
|
Hur
kan kristendomen se ut om den utgår från bara Evangelium? |
Foto:
RLC |
DEBATTINLÄGG
I KYRKANS TIDNING
Granska
Paulus
Ramen
kring historien om Jesus
Svenska Kyrkan bör starta en diskussion om hur kristendomen
kan se ut om den utgår från bara evangelierna, utan Paulus bidrag.
Uppgiften är stor, och i ett första skede bör ordentlig
tid, två-tre år, avsättas. Ett inledande diskussionsmaterial behövs,
och konferenser behöver planeras. Kyrkans Tidning kan få stor
betydelse.
Samtidigt bör Svenska kyrkan skapa en stipendiefond för teologer
som vill forska, eller sammanställa forskning, om Jesu efterföljares
villkor under den romerska ockupationen. Fanns det olika riktningar
bland efterföljarna, och vad hände med dem? Vilken var Paulus
roll? Vilka var Paulus fiender, och vad ville de?
Björn Backengård: |2011-08-03|
Sju brev anses säkert vara skrivna av Paulus: Rom, 1-2 Kor, Gal,
Fil, 1 Thess, Filem. De täcker mycket. Hans utläggningar i trosfrågor
är speciella, eftersom de är delvis obegripliga. Sedan undrar man
ibland över den insmickrande tonen. Men man kan undra över allvarligare saker än så hos Paulus. Låt
oss se på det.
Ramen kring historien om Jesus, hans läras första tid och Paulus,
är att folken vid östra Medelhavet var ockuperade av den tidens
militära stormakt, Rom. Det här var farliga omständigheter med
kontroll, uppror, död och fängelse. Paulus var romersk medborgare. Han hade varit med om att släpa bort
kristna och kasta dem i fängelse. De kristna var alltså farliga för
Rom, och Paulus var alltså romersk agent.
En gång hade han i uppdrag att resa till Damaskus för att fängsla
kristna och föra dem till Jerusalem. På den resan ska han dock ha
blivit omvänd och ändrat sin inställning till Jesus. Se Apg 8-9
och 22.
Men ta nu på allvar möjligheten att "Paulus omvändelse"
kan ha varit en bluff, och att han fortsatte vara romersk agent. I så
fall blev hans nya metod att försöka ta över, "kapa",
Jesu lära och förvanska den till att bli ofarlig för Rom. Tre omständigheter efter "omvändelsen" talar för det:
A)
Obegripligt här, tydligt där Jesus var tydlig.
Hans liknelser
kan ha krävt eftertanke, men de var tydliga. Trängseln kring
predikningarna visar att han inte skrämde bort åhörarna. Tvärtom.
Med Paulus kom något annat: Långa och underliga utläggningar i
trosfrågor, som i Romarbrevet kap 5-8. Den här kristendomen är
obegriplig.
Observera att han är tydlig i Romarbrevet kap 13.
B)
"Försoningsläran"
Se Romarbrevet 5:8-11 och 8:3, 32.
Har "försoningsläran" stöd i evangelierna? I Matt 26:28 säger Jesus "Detta är mitt blod, förbundsblodet
som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse." Är
det den meningen som ska motivera läran? Men det håller inte.
Innan dess sade han "… men ve den människa genom vilken Människosonen
blir förrådd!". Och tidigare, Matt 20:18: "Människosonen
skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de
skall döma honom till döden …"
Att bli förrådd och dömas till döden är något annat än att
offras för att sona andras synder. Och, som vi såg, Jesus fördömde
förrädaren. I alla evangelierna nämns hur översteprästerna och de äldste
planerade att döda Jesus.
Hur Jesus såg på sin kommande död visas också i Luk 13:31-33.
Han var på väg mot Jerusalem, men blev varnad för att Herodes
ville döda honom. Jesus svarade: "Hälsa den räven att … på
tredje dagen är jag vid målet … en profet får inte mista livet
någon annanstans än i Jerusalem." Det är alltså mycket i evangelierna som inte går ihop med "försoningsläran".
Låt meningen i Matt 26 tolkas som bara dramatiska ord i en
dramatisk timme.
I 1 Kor 2:8 motsäger Paulus sig själv: "[Guds hemlighetsfulla
vishet] kände ingen av denna världens makter till – om de hade känt
till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre." Detta är inte "försoningslärans" version, utan detta är
ju att en av "världens makter" avrättade Jesus på grund
av att de inte kände till "Guds hemlighetsfulla vishet". För en sådan sammanblandning krävs att man är antingen bedräglig
eller förvirrad.
Jesus blev mycket
populär
Evangelierna visar att Jesus blev mycket populär, och där han
predikade var det sådan trängsel att det knappt kunde komma fram.
Se Joh 11:47-53. Översteprästerna och fariseerna kallade samman rådet:
"Vad skall vi göra? … Om vi låter honom fortsätta börjar
alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår
heliga plats och vårt folk." Översteprästen Kajafas förklarade:
"Ni förstår ingenting. Ni fattar inte att det är bättre för
er att en enda människa dör för folket än att hela folket går
under."
Jesus skulle offras, inte för att blidka Gud som "försoningsläran"
säger, utan för att undvika oro i landet.
Gå nu till vår egen tid, och vi har sett hur provokatörer kan
infiltrera en demonstration. Samma sak då. Det var säkert provokatörer,
som Kajafas hade organiserat, som fanns i folksamlingen framför
Pilatus och ropade att Jesus skulle korsfästas. Matt 27:20-25. Därmed
hindrade de Pilatus från att släppa Jesus.
Avrättningen kan ha skapat en hotfull och utbredd folklig vrede,
men om det framställdes som att Jesus dog för att sona människors
synder, så kanske folk skulle lugna ner sig. Det var nog så
"försoningsläran" kom till, och i så fall var det översteprästerna
som uppfann den. Eller Paulus?
C)
Fiender och vänner
Paulus fick väldigt många fiender. Det framkommer både i breven
och i Apostlagärningarna. "Döda honom!" Apg 21:27-36. Vänner då? Han tycks ha varit skyddad av Rom, vilket Apostlagärningarna
också visar. Framför allt slutet, Apg 28:30-31, kan inte tolkas på
annat sätt. Apg 16:16-40 är märkligt.
Filipperbrevet skrevs i fångenskap, oklart var. Det slutar så här:
"Alla de heliga hälsar er, särskilt de som arbetar vid
kejsarens hov …" Satt han i fängelse för sin kristna förkunnelses skull? Församlingsmedlemmar,
anställda av Rom? Det här kan vara ett spår för en undersökande
journalist på den tiden. Hur tufft var fängelset förresten? Han
kunde ju träffa folk och samla in hälsningar. Eller?
Men, invänder någon, Paulus avrättades troligen till sist av Rom,
och det bevisar att han inte kan ha varit Roms agent. Det bevisar
ingenting. I sådana kretsar kan "vänner" plötsligt
misstänkas vara "fiender", och mördas. Exempel finns från
vår egen tid. Det finns förstås en annan möjlighet, och det är att Paulus bara
var en virrig pratmakare, vars verksamhet passade bra för Rom.
Jesus använde liknelser
Hur mättar man fyra tusen med sju bröd och några fiskar? Mark 8.
Ska man tro på det?
Jesus använde liknelser, men en liknelse kan också ha skapats
senare. Den kan komma från den muntliga traditionen, där det kan
ha varit farligt att vara tydlig. Det kan vara författaren som vill
säga något viktigt, utan att ge Rom svart på vitt om vad som förs
ut.
År 66 började ett judiskt uppror mot Rom. Det krossades, och år
70 raserade romarna templet i Jerusalem. Det var i dessa tider som
evangelierna skrevs.
Jesus hade tillgång till en annan värld, som vi inte förstår.
Inte heller förstår vi Uppenbarelseboken, men där finns i början,
Upp 1:5: "[Jesus] som älskar oss och har löst oss från våra
synder med sitt blod …". Detta kan vara en bild, tillsammans
med bokens alla andra bilder, eller så har meningen placerats där
av någon som försöker att ytterligare inpränta "försoningsläran".
Vad vi just nu behöver är att följa den jordiske Jesus, som avrättades
för det som han strävade efter och som berättas om i
evangelierna. Det finns stort behov av det.
Paulus bidrag till den kristna läran är, minst sagt, tveksamt, men
det var hans version av kristendomen som vann. Trehundra år efter
Jesus var kristendomens innehåll spikat, och den hade accepterats
av Rom. Det är dags att börja ompröva Paulus bidrag.
|
