 |
| . |
”Vänskapliga
förbindelser” särskilt med folket i Ryssland ska kunna
stärkas. |
Foto:
FinePix1 |
FRED
OCH SAMFÖRSTÅND
Grannlaga
kontakter med ryssar
och
Ryssland
Begreppet
säkerhet och inte minst svensk säkerhetspolitik har i alltför
hög grad fått präglas av ett ensidigt militärt synsätt. Detta
är för övrigt ett internationellt diskussionsämne, ofta
aktualiserat av t. ex. FN:s olika generalsekreterare och upprepade
gånger även av USA:s förre president Barack Obama.
Lars
Ingelstam: |2022-02-04|
Författarens förord: Det
arbete som här presenteras grundar sig i min övertygelse att vi
måste arbeta för fred i världen och för samförstånd mellan
folken. Detta kan låta slagordsmässigt,
men eftersom jag är forskare och debattör i en svensk pragmatisk
tradition gissar jag att om mina läsare kommer att reta sig på
något blir det snarare detaljrikedom och en viss beskäftighet än
ett övermått av agitation och värdeomdömen. Men det är inte min
sak att bedöma…
Genom
åren har jag blivit mer och mer övertygad om att begreppet
säkerhet och inte minst svensk säkerhetspolitik i alltför hög
grad fått präglas av ett ensidigt militärt synsätt. Detta är
för övrigt ett internationellt diskussionsämne, ofta aktualiserat
av t. ex. FN:s olika generalsekreterare och upprepade gånger även
av USA:s förre president Barack Obama. Den ensidiga tyngdpunkten
har blivit särskilt tydlig genom några undersökningar som jag
medverkat i under de senaste åren. Det gäller en studie om vapen
och vapenexport (Ingelstam 2012), boken Fred säkerhet försvar (med
Anders Mellbourn, 2014), programförklaringen till nätmagasinet
Mänsklig säkerhet (tillsammans med Robert Egnell, 2015) och den
oberoende Nato-utredningen Sverige, Nato och säkerheten (Hans Blix
m fl 2016) till vilken Pierre Schori och Stina Oscarson var
initiativtagare. Behovet av alternativ är uppenbart.
”Bred
satsning på avspänningsåtgärder”
I
samtliga dessa (och på många andra ställen) betonas vikten av ”en
bred satsning på avspänningsåtgärder”. Men vilka dessa är har
vi (och andra) genomgående lämnat rätt vaga besked om. Detta
står i skarp kontrast till de detaljerade utredningar som utförs
och regelbundet publiceras om den militära säkerheten och
försvarsmaktens utformning. En avsikt med denna skrift är att i
någon mån rätta till denna obalans.
Att
tyngdpunkten i säkerhetspolitiken – mellan militära och andra
inslag – måste omprövas får starkt stöd i de nyligen antagna
utvecklingsmålen: Agenda 2030. I dessa – som är förpliktande
för samtliga FN-stater – finns nu ett
entydigt ställningstagande att det internationella samfundet måste
prioritera fred och rättvisa och ”avsevärt minska alla former av
våld och dödligt våld överallt”.
Hur
kan ”vänskapliga förbindelser” stärkas
Att
det råder en obalans mellan de militära och de civila
komponenterna i säkerhetspolitiken illustreras drastiskt av de
ekonomiska satsningarna i den svenska statsbudgeten. Det
försämrade säkerhetspolitiska läget – förklarat av Rysslands
agerande – motiverade beslut i Sveriges riksdag i juni 2015 att
anslå extra 26 miljarder SEK1 under en femårsperiod till
Försvarsmakten, upp till en årlig totalnivå av cirka 50 miljarder
SEK. Några ökade anslag till förebyggande åtgärder eller
avspänning har däremot inte synts till. Detta är enligt min
mening ett närmast övertydligt argument för att man bör
undersöka hur ”vänskapliga förbindelser” särskilt med folket
i Ryssland ska kunna stärkas. (I övrigt kommer det militära
försvaret inte att diskuteras i denna rapport.)
Även
om detta har varit min huvudsakliga utgångspunkt har många
personer med rätta påpekat att det finns starka motiv för
närmare relationer och vidgad kunskap – alldeles oavsett de
politiska eller säkerhetspolitiska relationerna mellan våra
länder. En utförligare diskussion om motiven för ökad samverkan
återkommer därför i kapitlen 1, 2 och 12.
Nära
samförstånd med Fredens väg
Utredningen
har genomförts på mitt eget initiativ med start i april 2016, i
nära samförstånd med Fredens väg (projektledare Helena Höij,
sekreterare Margareta Ingelstam). Jag har haft ovärderlig hjälp av
fil kand Viktor Sundman som engagerat sig ideellt. Arbetet har
utförts utan ekonomisk ersättning, och vi har inte mottagit
direktiv eller pengar från någon person eller organisation. Många
människor har bidragit till arbetet, lämnat underlag och givit
råd. De som hjälpt till förtecknas i avsnittet Personer mm i
slutet.
I
den löpande texten, kapitel 1-12, heter det ibland ”vi”, ibland
”utredningen” och någon gång ”jag”. Det ligger ingen
djupare innebörd i detta. Viktor har gjort research och skrivit
stora delar av några kapitel (särskilt 5) och mindre avsnitt i
andra. Men jag måste ta fullt ansvar för slutprodukten:
materialurval, texter och förslag.
Varje
författares önskan är att läsaren ska läsa texten från början
till slut. Till dem som inte ämnar göra detta kan följande tjäna
som läsanvisning: läs först kapitel 1 och sedan kapitel 12
Summering och rekommendationer. Återvänd sedan till
bakgrundskapitlet 2 och sak-kapitlen 3-11. Lycka till!
Denna
artikel är författaren Lars Ingelstams förord.
Läs hela artikeln:
KRISTNA
FREDSRÖRELSEN |
