Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

.

”Vänskapliga förbindelser” särskilt med folket i Ryssland ska kunna stärkas.

Foto:  FinePix1

FRED OCH SAMFÖRSTÅND

Grannlaga kontakter med ryssar

och Ryssland

Begreppet säkerhet och inte minst svensk säkerhetspolitik har i alltför hög grad fått präglas av ett ensidigt militärt synsätt. Detta är för övrigt ett internationellt diskussionsämne, ofta aktualiserat av t. ex. FN:s olika generalsekreterare och upprepade gånger även av USA:s förre president Barack Obama.

Lars Ingelstam: |2022-02-04Författarens förord: Det arbete som här presenteras grundar sig i min övertygelse att vi måste arbeta för fred i världen och för samförstånd mellan folken. Detta kan låta slagordsmässigt, men eftersom jag är forskare och debattör i en svensk pragmatisk tradition gissar jag att om mina läsare kommer att reta sig på något blir det snarare detaljrikedom och en viss beskäftighet än ett övermått av agitation och värdeomdömen. Men det är inte min sak att bedöma…

Genom åren har jag blivit mer och mer övertygad om att begreppet säkerhet och inte minst svensk säkerhetspolitik i alltför hög grad fått präglas av ett ensidigt militärt synsätt. Detta är för övrigt ett internationellt diskussionsämne, ofta aktualiserat av t. ex. FN:s olika generalsekreterare och upprepade gånger även av USA:s förre president Barack Obama. Den ensidiga tyngdpunkten har blivit särskilt tydlig genom några undersökningar som jag medverkat i under de senaste åren. Det gäller en studie om vapen och vapenexport (Ingelstam 2012), boken Fred säkerhet försvar (med Anders Mellbourn, 2014), programförklaringen till nätmagasinet Mänsklig säkerhet (tillsammans med Robert Egnell, 2015) och den oberoende Nato-utredningen Sverige, Nato och säkerheten (Hans Blix m fl 2016) till vilken Pierre Schori och Stina Oscarson var initiativtagare. Behovet av alternativ är uppenbart.

”Bred satsning på avspänningsåtgärder”

I samtliga dessa (och på många andra ställen) betonas vikten av ”en bred satsning på avspänningsåtgärder”. Men vilka dessa är har vi (och andra) genomgående lämnat rätt vaga besked om. Detta står i skarp kontrast till de detaljerade utredningar som utförs och regelbundet publiceras om den militära säkerheten och försvarsmaktens utformning. En avsikt med denna skrift är att i någon mån rätta till denna obalans.

Att tyngdpunkten i säkerhetspolitiken – mellan militära och andra inslag – måste omprövas får starkt stöd i de nyligen antagna utvecklingsmålen: Agenda 2030. I dessa – som är förpliktande för samtliga FN-stater – finns nu ett entydigt ställningstagande att det internationella samfundet måste prioritera fred och rättvisa och ”avsevärt minska alla former av våld och dödligt våld överallt”.

Hur kan ”vänskapliga förbindelser” stärkas

Att det råder en obalans mellan de militära och de civila komponenterna i säkerhetspolitiken illustreras drastiskt av de ekonomiska satsningarna i den svenska statsbudgeten. Det försämrade säkerhetspolitiska läget – förklarat av Rysslands agerande – motiverade beslut i Sveriges riksdag i juni 2015 att anslå extra 26 miljarder SEK1 under en femårsperiod till Försvarsmakten, upp till en årlig totalnivå av cirka 50 miljarder SEK. Några ökade anslag till förebyggande åtgärder eller avspänning har däremot inte synts till. Detta är enligt min mening ett närmast övertydligt argument för att man bör undersöka hur ”vänskapliga förbindelser” särskilt med folket i Ryssland ska kunna stärkas. (I övrigt kommer det militära försvaret inte att diskuteras i denna rapport.)

Även om detta har varit min huvudsakliga utgångspunkt har många personer med rätta påpekat att det finns starka motiv för närmare relationer och vidgad kunskap – alldeles oavsett de politiska eller säkerhetspolitiska relationerna mellan våra länder. En utförligare diskussion om motiven för ökad samverkan återkommer därför i kapitlen 1, 2 och 12.

Nära samförstånd med Fredens väg

Utredningen har genomförts på mitt eget initiativ med start i april 2016, i nära samförstånd med Fredens väg (projektledare Helena Höij, sekreterare Margareta Ingelstam). Jag har haft ovärderlig hjälp av fil kand Viktor Sundman som engagerat sig ideellt. Arbetet har utförts utan ekonomisk ersättning, och vi har inte mottagit direktiv eller pengar från någon person eller organisation. Många människor har bidragit till arbetet, lämnat underlag och givit råd. De som hjälpt till förtecknas i avsnittet Personer mm i slutet.

I den löpande texten, kapitel 1-12, heter det ibland ”vi”, ibland ”utredningen” och någon gång ”jag”. Det ligger ingen djupare innebörd i detta. Viktor har gjort research och skrivit stora delar av några kapitel (särskilt 5) och mindre avsnitt i andra. Men jag måste ta fullt ansvar för slutprodukten: materialurval, texter och förslag.

Varje författares önskan är att läsaren ska läsa texten från början till slut. Till dem som inte ämnar göra detta kan följande tjäna som läsanvisning: läs först kapitel 1 och sedan kapitel 12 Summering och rekommendationer. Återvänd sedan till bakgrundskapitlet 2 och sak-kapitlen 3-11. Lycka till!

Denna artikel är författaren Lars Ingelstams förord. Läs hela artikeln:

KRISTNA FREDSRÖRELSEN

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förenta nationernas

stadga, Artikel 1.2

Att mellan nationerna utveckla vänskapliga

förbindelser, grundade på aktning för principen om

folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt

samt vidtaga andra lämpliga åtgärder för att

befästa världsfreden.