Regeringens globala utvecklingspolitik kritiseras

Politik för Global Utveckling

Inte mindre än 11 organisationer visar i rapporten Barometer 2008, att det krävs förbättringar inom flera områden, för att Sverige ska kunna leva upp till målen att främja global rättvisa och demokrati.

  de 11 organisationerna vill öka trycket mot regeringens Politik för Global Utveckling – PGU. Och på ett pressmöte fick rapporten Barometer 2008 en presentation av fyra talesmän från de elva organisationerna. Håkan Mårtensson, Kristna Fredsrörelsen, Maud Johansson, Forum Syd, Magnus Walan, Diakonia och Erik Lysén från Svenska kyrkan, som gjorde kortfattade presentationer kring rapporten.

Det kom fram att det helt saknas politiska handlingsbeslut för skyddet av fattiga människors behov. Det gäller även kring vapenhandeln, och frågan om ansvarsfull långivning till fattiga länder.

Trots förbud av svensk vapenexport till krigförande länder, eller till länder som bryter mot mänskliga rättigheter, så har vapenexport getts tillstånd till en mängd olika stater.

Rapportens organisationer uppmanar regeringen till olika åtgärder:

Utveckla regelverk som ger myndigheter nödvändiga instruktioner för att fullt ut genomföra Politik för global utvecklings ambitioner även inom områden där det finns svenska egenintressen.

– Tillsätta en oberoende utvärderingsenhet som granskar om svensk politik lever upp till målet om samstämmighet. Först då kan alla beslut bidra till en global utveckling där fattiga människorna sätts i centrum.

– Utveckla principer för ansvarsfull långivning i internationella sammanhang. Både långivaren och låntagaren ansvarar för att respekt för mänskliga rättigheter, miljöhänsyn och fattiga människors perspektiv tillgodoses.

i en rad frågor kring ansvar och åtaganden, enligt överenskommelser från 2003, krävs åtgärder för målsättningen att bidra till en global rättvisa och en hållbar utveckling.

De elva organisationerna är kritiska till regeringens engagemang och trovärdighet i en rad områden, där ansvaret inte varit särskilt bra – eller till och med mycket dåligt.

När det gäller området Säkerhet och krigsmaterial, så är vapenhandel och exportkontroll en kritiserad sektor, på grund av att Sveriges krigsmaterielexport har mer än tredubblats mellan åren 2002-2006. Sverige var då den nionde största vapenexportören i världen., enligt Sipri. Det gör Sverige till världens största vapenexportör, procentuellt sett.

Trots att det är olagligt att exportera till länder med väpnade konflikter och krigförande eller till diktaturer, så sker det med regeringens vetskap. Men det gäller även vapenexport till länder som kränker mänskliga rättigheter.

Handel och fattiga länders import av industrivaror från den rika världen, drivs av WTO (Världshandelsorganisationen), som kräver att fattiga länder ska sänka sina industritullar kraftigt. Enligt kritiken mot WTO kan utvecklingsländerna få stora utvecklingsproblem med påtvingande tullsänkningar som hinder för en egen industriutveckling.

U-länderna kräver politiskt handlingsutrymme gentemot investerare för att kunna påverka att investeringarna kommer landet till godo. De vill kunna stifta lagar till skydd för de egna utvecklingsstrategierna. WTO vill istället ha så kallade ”breda avtal”, som i högre grad ser till investerarnas rättigheter i stort, och deras patenträttigheter. 

Sverige stöder WTO och kräver att inga hinder för ekonomisk liberalisering av handel och industri får förekomma inom några samhällsområden överhuvudtaget. Det vill säga en ensidig nyliberal hållning som påtvingas u-länderna.

svenskt utvecklingssamarbete handlar ibland om svensk finansiering av skuldavskrivning med biståndsmedel. Det gör att fattiga människor går miste om utlovat bistånd. Bistånd ska inte finansiera skuldavskrivningar enligt en FN resolution, som Sverige skrivit under och gett sitt stöd. Sverige använder biståndspengar, som utlovats till fattiga flyktingar, men som istället använder dessa ekonomiska medel för avskrivning till exportkreditskulder.

Illegitima skulder, genom lån från bland andra Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF), har genom historien uppkommit genom pengar till odemokratiska och korrupta regimer eller till projekt som inte gynnat utvecklingen i mottagarländerna. 

Dessa skulder som orsakades av tidigare regimer, som för lång tid tillbaka slutat existera, och får nu betalas av en fattig befolkning som aldrig själva kunnat påverka händelserna. 

Den norska regeringen har tagit initiativet till att utreda frågan om illegitim skuld inom ramen för Världsbanken och UNCTAD. 2006 fattades ett beslut om att avskriva skulder som härstammade från exportkrediter till norska företag, med förklaringen att lånen utgjorde ett ”utvecklingspolitiskt misslyckande”.

Trots att förra och nuvarande regering i Sverige uttalat sig om att det finns illegitima skulder, så har inga initiativ tagits för att driva denna viktiga och moraliska fråga, som betyder så mycket för de fattiga människorna i u-länderna.

detaljstyrningen av fattiga länders politik från den rika världen liknar en nykolonial utveckling. Det handlar mest om en nyliberal imperialism som vill tvinga på u-länderna en total underkastelse för en hundraprocentig privatägd ekonomi. 

Flera u-länder har sett som enda möjlighet för demokratisk utveckling av landet är att vissa råvarutillgångar, som olja och andra produkter ägs av staten.

Världsbanken och IMF ställer mot dessa länders nationalägda ekonomier detaljstyrda krav, för att vilja avskriva några illegitima skulder överhuvudtaget. Och detta undergräver möjligheten för en demokratiutveckling. Kraven handlar om detaljerade regler om vad som ska drivas i privat regi eller i offentlig regi, eller om lönetak., men också kring frågan om att maximera arbetstiden utan facklig inblandning. 

Flera länder som Norge, Storbritannien och Italien, men inte Sverige, har tagit ställning mot den här typen av ekonomisk och politisk påtryckning av u-länderna.   Sveriges regering valde istället att stödja Världsbankens utvecklingsfond med 30 procent bidragsökning.

Organisationerna bakom rapporten Barometer 2008, Folkrörelser mäter trycket på Sveriges Politik för Global Utveckling är: Afrikagrupperna, Action Aid, Diakonia, Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Forum Syd, Kristna Freds, Kvinna till kvinna, Plan Sverige, Svenska freds samt Svenska Missionsrådet.

Paul Lindberg

Uppdaterad 2008-03-19