 |
|
Det
är inte halterna av gifter i våra livsmedel som ger ohälsa
utan det är intagets storlek av gifter från våra livsmedel
som ger ohälsa.
|
Bild:
RLC
|
MILJÖGIFTERNA
Giftet
i maten
Intagets
storlek är det farliga
Idag
vet vi att de hälsomässiga effekterna av miljögifter i
verkligheten är knutna till intagets storlek och inte till halten i
ett livsmedel. Men Livsmedelsverket envisas med att peka ut
livsmedel som har höga halter, men som vi äter förhållandevis
sällan och är lätta att undvika, t.ex fet Östersjöfisk (dioxin)
eller riskakor (arsenik). Troligen gör man på detta sätt för att
undvika ”onödig oro” – men är detta verkligen viktigare än
folkhälsan?
Gunnar Lindgren: |2015-10-21| Vem
skulle lyssna på den läkare som avråder oss från att dricka
ett litet glas starksprit per dag, men accepterar två flaskor vin
per dag eftersom alkoholhalten är klart lägre i vin än i
starksprit?
Vårt
intag av miljögifter kommer i huvudsak från våra baslivsmedel
eftersom de utgör så stor del av vårt livsmedelsintag – även
om halten av ett miljögift är lägre.
Arsenik
i riskakor och mjöl
När
det gäller frågan om arsenik i riskakor, som dominerat media på
sistone, är det samma problem här – varifrån kommer vårt intag
av arsenik (i jonform)? Det visar sig att ungefär lika mycket av
vårt intag kommer från spannmålsprodukter som från ris. Se
diagram på faktaspalten till höger. Uppskattningsvis kommer klart
mindre än en femtedel av intaget av risets arsenik hos barn från
just riskakor. (Barn äter gröt och andra rätter där ris ingår,
t ex Flingor, Bröd, Pasta, Nudlar, Dryck, Risblandning Mål, Annan
mat med risgryn).
Den
mängd arsenik som kommer från svenska
cerealier(spannmålsprodukter) är sannolikt väsentligt större än
det som kommer från riskakor. Av barnens totala intag av oorganisk
arsenik kommer cirka 70 % från andra livsmedel än de som baseras
på ris.
Avloppsslam
saknar gränsvärde för arsenik och tillförseln är långt större
än upptag med gröda – kraftig obalans
Då
de flesta baslivsmedel innehåller arsenik från åkermarken, är
det viktigt att inte öka – helst minska - halten av arsenik i
åkerjord och därmed i vår mat. Det största bidraget av arsenik
till en åker kommer från avloppsslam. Tillförseln är
okontrollerad. Gränsvärde för arsenik i avloppsslam saknas och
halten kan vara hur hög som helst.
Cancer
Att
arsenik sprids okontrollerat i vår livsmedelsproduktion är både
oroande och uppseendeväckande. När det gäller den typ av
cancerframkallande ämnen som arsenik tillhör, anser man att det
inte finns någon nedre gräns där risken för cancer upphör. Inte
förrän ämnet är borta är risken noll. Detta kallas ”linjära
dos/risksamband” – en stor medeldos till befolkningen väntas ge
ett stort antal cancerfall. Men minskas dosen till hälften kan man
vänta hälften så många cancerfall. Minskas dosen till en
tiondedel så kvarstår ändå en tiondedel av cancerfallen osv.
För
många cancerframkallande ämnen i vårt samhälle tvingas
myndigheterna tala om ”Tolerabel risk”. Dvs man anser att ett
visst antal cancerfall måste accepteras. Gränsvärden för radon i
bostäder, bensapyren i stadsluft eller klorering av dricksvatten
baseras på att ett visst antal cancerfall anses oundvikliga och
måste accepteras.
Enligt
Naturvårdsverkets rapport 5148 kan halten i slam vara så hög som
14,2 mg/kilo torrt slam (reningsverket i Gimo vid denna
provtagning).
Om
slam med ”normal” arsenikhalt läggs på jordbruksmark tillförs
cirka 3,8 g/hektar. (Rapport 5148). Men upptaget i vetekärna är
0,19 g/hektar. Med ”normalt” slam tillförs långt mer arsenik
till svensk åkermark än vad som tas upp med skörden – cirka 20
ggr mer. Om slam med samma arsenikhalt som i Gimo sprids tillförs
60 ggr mer arsenik än vad som tas upp med skörden. Arsenikhalten i
svensk åkerjord och baslivsmedel måste befaras öka.
Mycket
viktigt!
Observera
att balans och kretslopp inte kan regleras med gränsvärden om inte
den tillförda metallen ursprungligen kommer från åkermarken. All
tillförsel, oavsett halt och gränsvärden, leder till att mängden
av exempelvis arsenik och kadmium ökar i svensk åkermark om
metallerna i huvudsak kommer från det tekniska samhället, vilket
är fallet när det gäller avloppsslam. Naturvårdsverket har
ansvar för spridningen av slam samt slammets gränsvärden – men
ignorerar detta viktiga faktum.
Slutligen
skall nämnas en viktig aspekt när det gäller arsenik. Metallen
kan finnas i organisk och oorganisk form. Det är den oorganiska
formen som är mest farlig. Hur beter sig arsenik i slam och
åkerjord, hur omvandlas de till olika formerna av mikroorganismer,
pH osv?
Arsenik
är trots allt liksom kadmium ett beständigt grundämne som av allt
att döma kommer att ligga kvar i åkermarken till tidens ände och
utgöra ett hot mot hälsan hos alla efterkommande släkten.

|